En helg i Ånnaboda, bara femton kilometer utanför Örebro men långt ut i vildmarken om man har 3 som mobiloperatör. Jag har varit helt isolerad från sociala medier och därav anledningen till uteblivet bloggande under några dagar....

Så här kommer då en kort sammanfattning av loppet och först och främst måste jag säga att jag gillar när det är separata starter mellan tävlingsklasserna. En minut som igår räcker, det blir en helt annan tävling och man har superkoll på vart sina konkurrenter befinner sig. Precis som damerna gjort borde även vi veterangubbar göra, se till att få separat start på långloppen och den som vill mäta sig med eliten får väl då lösa elitlicens och tävla i den klassen...

Starten gick i botten på en lång grusbacke upp mot tävlingscentrat, säkert ett par kilometer men en första väldigt brant del som sedan följdes av en längre slakmota upp mot passeringen vid målområdet. Jag gick med som 5:e gubbe i tätgruppen med en liten lucka bakåt till jagande cyklister, snart kommer Ulf Spång ikapp och vi är 6 gubbar i täten och nu med en lång lucka bakåt. Rolf ligger längst fram och drar på som om det vore ett entimmeslopp (stark jäkel den där...) och efter en mil ungefär får jag släppa och börja fokusera på mitt eget tempo. Som tur är har vi kört ikapp några H-40 gubbar så vi blir en liten grupp som jagar och jag ser längre fram att även Ulf fått släppa tätgruppen, efter ytterligare några kilometer är vi ikapp honom och vi får igång ett bra samarbete i gruppen.

Åkningen flyter på bra och vi håller ett högt tempo, H-40 gubbarna flyger av men samtidigt kör vi hela tiden ikapp flera som under en kort tid hjälper till med farthållningen innan även dom försvinner bakåt. Det är alltså jag och Ulf Spång (3:an från Bockstensturen) som är kärnan i den grupp som hela tiden förändras i jakten på täten, vi ligger alltså 5:a och 6:a i tävlingen och ser ingen bakom. Inte ens på de längre grusvägsrakorna och det börjar kännas ganska bra, kroppen svarar och känslan är fin och Allebiken den slinker som en vessla genom dom snabbåkta stigpartierna och jag ångrar inte en sekund att jag bytte tillbaka till en Allebike hardtail.

I den långa grusvägsbacken ca 20 kilometer från mål får jag dock ge mig och släpper iväg Ulf för att återigen lägga mig i mitt eget tempo. Han försvinner snart utom synhåll och jag ligger i ingenmansland helt själv och trampar på, börjar bli lite sliten och orolig att det ska komma någon bakifrån men lyckas hålla ett bra tempo ändå förutom i några uppförsknyckar där jag är riktigt trött. Fem kilometer från mål kör jag helt plötsligt ikapp Peter Nilsson som fått kramp, han satt med i tätgruppen när jag släppte och när jag passerar honom klarar han inte att hänga på. Jag ligger nu 5:a och kör på så hårt jag kan med vetskapen om att det inte är långt kvar till mål. Med tre kilometer kvar får jag plötsligt syn på 3:an och 4:an i tävlingen några hundra meter framför mig, nu jäklar tänker jag och försöker öka farten ännu mer men benen är tomma och ingenting händer när jag försöker, samtidigt har dom säkert sett att jag är strax bakom och dom kör också på med allt vad dom har, det är ju bara några kilometer kvar och in på arenan och uppför backen mot vallen ovanför målstadion ser jag fortfarande gubben framför mig men det är för sent, jag går imål som mycket nöjd 5:a på långlopps SM.

5:a med mersmak då jag hade pallen inom synhåll och säsongens bästa långloppsresultat är ett faktum, jag hade en bra känsla redan förra helgen i Varberg men där satte ju en dubbelpunktering käppar i hjulet för mig. Det verkar som att jag är på rätt väg mot vinterformen...

Glad 5:a...

Två glada vinnare...