Dagens pass var ett snabbdistanspass på två timmar och jag mötte upp Bernhard nere i Pakweep för vidare cykling inåt land, Bernhard var taggad och kom med tempocykeln samt personligt utrustad för att cykla fort. Aero ut i tåspetsarna om ni förstår vad jag menar.

Han hade fått instruktioner av sin coach att ligga  på runt 200-220 watt i två timmar och med sina 85 kilos kroppsvikt, tempocykel med heltäckt bakhjul och en aerohjälm som slutade ovanför svanskotan så fanns det inte skuggan av en chans att jag skulle klara ligga jämsides under passet, jag låg på rulle hela tiden och tyckte ändå att min puls stundtals var för hög.

Bernhards puls låg konstant uppe i zon fyra och han snuddade även upp i zon fem några minuter totalt sett, vad är egentligen rätt eller fel ?? Ja jag vet inte riktigt men han höll de förbestämda watten som ju ska vara uträknade efter hans tester men för mig så är snabbdistans inte högt upp i pulszon fyra iallafall. Om någon tycker jag har fel så rätta mig gärna för jag vill ju hemskt gärna veta för egen del hur jag ska köra, jag tror ju som sagt att jag vet och har rätt men kanske har jag missat något...

Imorgon väntar iallafall ett lugnare distanspass och sedan blir det ett inslag av ett antal femminuters vo2max intervaller på torsdagens tretimmars runda.

Jag väntar fortfarande på bekräftelse om ett antal tävlingar som enligt rykten skall gå av stapeln under det första kvartalet nästa år, det pratas om flera stycken både racer och MTB race och det vore ju kul om det stämmer då det enda jag fortfarande vet med bestämdhet är det landsvägsrace som jag ska köra nere i Phang Nga den 28:e januari.

Sist men inte minst, det är ju annandag jul idag och jag bor ju i den byn där identifieringsarbetet skedde efter tsunamin 2004 och likaså där minneskyrkogården för alla oidentifierade offer för katastrofen ligger begravda, så det som hände då den där annandagen jul för tretton år sedan påminns man om dagligen nästan. Speciellt som jag cyklar förbi där ut på i stort sett varje runda jag har, idag stannade jag till en stund på hemvägen istället för att skynda förbi. Det kändes liksom rätt att göra så just idag...