Vågar man hoppas...

Vågar man hoppas på att eländet äntligen är slut nu, jag har inga bakslag haft under dagen utan snarare tvärtom. Jag känner mig bättre och starkare och för första gången på fyra veckor kan jag dra ett snabbt och djupt andetag utan att rossla upp en massa slem.


Det blev en omedelbar skillnad i hur jag känner mig i kroppen när jag började med antibiotikan för någon dag sedan så förhoppningsvis har den haft en snabb och effektiv inverkan på det hela.

Jag har nu bestämt mig för att cykla ner till khaolak tidigt imorgonbitti för att hänga på gänget som kör söndagsdistans där nere, dom har planerat 130 km och för mig blir det då 170 km om jag hänger på hela rundan. Jag tar beslutet imorgon när jag känner hur det känns i kroppen samt ser vilken fart dom håller. Jag har ju ingen racer längre utan kör på en mtb och vill väl inte fresta kroppen allt för mycket imorgon men som sagt, jag tar mina beslut under passet och går det bara tillräckligt sakta kanske jag hänger på hela rundan. Vi får se...


Jag har t.o.m orkat ligga på stranden en stund vilket är ett bra tecken, det är sällan jag gör det även när jag är frisk...

Där blev det också en liten promenad upp till fiskeläget på den norra delen av stranden...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback