Både Martin Brot och Peter Carlsson kom till start med en bergsutväxling på 34X32 på sina cyklar och båda klarade att cykla upp för målbacken medans jag min stackare snällt fick gå med cykeln i det brantaste partiet. Nu var det som tur var inte detta som avgjorde tävlingen så trots allt kan jag väl summera gårdagen med hedern någorlunda i behåll...
Att Peter är grymt stark visste jag ju redan och skulle jag kunna matcha honom så skulle det krävas riktiga guldben för dagen. Jag kände mig ok dagarna innan men när Peter satte in första stöten direkt på från start kände jag att benen inte svarade som dom brukar, jag tog dock rygg direkt och hängde på "morgonutbrytningen"...
Vi fick en stor lucka direkt och snart såg vi inte klungan bakom oss , inte ens på de långa raka partierna med bra sikt bakåt såg vi något. Peter blev ju både svensk och nordisk mästare 2016 och det förstår jag, ett par gånger var jag framme och visade näsan i täten men föll blixtsnabbt bak igen desperat letande efter lite lä i vindsuget bakom. När vi efter ca femton kilometer kom ikapp hela H-40 klungan som startade fyra minuter före oss gjorde Peter ett ryck för att kunna passera utan att någon hängde på och där gick "snöret" av för mig, jag hade inte haft någon som helst återhämtning ens när jag låg på rulle och nu blev helt enkelt för mycket...
Resterande del av tävlingen låg jag i tätgruppen på H-40 klungan som stadigt blev allt mindre och mindre och försökte hjälpa till med farthållningen, jag var orolig att Martin Brot som antagligen trott att vi var idioter när vi gick iväg redan efter tio meter skulle komma bakifrån som ett skott, jag vet ju att även han är grymt stark men ingen kom och upp för den 26% branta målbacken kunde jag halvvägs cyklandes och halvvägs gåendes ta mig imål som klar tvåa i racet, Martin kom in en minut senare även han ensam och därmed var pallplatserna klara...
Hatten av för Peters prestation, nu var mina ben lite sura för dagen men inte ens med de bästa ben hade jag kunna följa honom hela vägen in i mål, inte ens på rulle...
Kul också att det blev en mycket bättre tävling än förväntat, det pratades om väldigt få anmälda pga katastrofläget på många platser i landet med väl på morgonen så dök det åndå upp en hel del cyklister, vi var väl ett 20 tal startande i H-50 klassen och det är ju ok för en ändå ganska liten tävling i programmet...
Svenskarna cashar ut lönen för dagens arbete...
Tävlingen var en ganska blöt historia och värre blev det under hemresan...
Nästan hela racet genomfördes med alldeles för höga pulsvärden, jag gick ofta och länge på rött och återhämtningen var obefintlig. Inte ens när jag låg på rulle inbakad i H-40 gruppen gick pulsen ner, det blev en jäkligt tuff dag och jag hoppas att allt är som det ska i "kroppaskrället"...
