Efter en natt med ösregnet smattrandes på husbilstaket och mardrömmar om att takpannorna där hemma på huset i Sverige helt plötsligt var som bortblåsta, vilket innebar att vattnet bara forsade ner i huset så var det då dax för mtb långlopp med start klockan 07,30 imorse. Inte bästa uppladdningen kan jag säga då det kändes som att jag inte sovit många minuter överhuvudtaget inatt...

Ett tag funderade jag på att skita i allt och dra härifrån med svansen mellan benen men som tur var kom jag snart på bättre tankar. Det var inget stort race trots närmare 800 deltagare, ett stort antal olika distanser innebar att i 90 km racet blev vi bara drygt 150 startande, inga klasser utan alla mot alla precis som det ska va när det inte kallas "tävling". Men licens va man tvungen att ha och nummerlapp på styret, en stor målportal hade dom också...

Det började bra med att jag hängde på en snabbing ut ur tävlingsområdet och upp genom byn, i första rondellen fanns varken flaggvakter eller pilar och när vi kollar bakåt för att få en eventuell fingervisning om vart vi ska ta vägen syns inte en enda cyklist till. Vi får helt enkelt ta några varv i rondellen och vänta in klungan för att hänga på dom som vet vart vi ska, det är nog så att i motionslopp är det inte så noga att ge gärnet direkt från start tydligen. Iallafall inte när det ska cyklas 6-8+ timmar...

När vi väl är på rätt spår gasar nästa snabbing på och jag känner också mig pigg så varför inte, vi kommer snabbt ut ur stan och in på det första stigpartiet. Vi svänger vänster i ett kors och snabbingen drar ifrån, jag kollar bakåt och ser att även denna gång har klungan låtit oss köra på. Jag lägger mig i mitt eget tempo och väntar på att bli ikappåkt men istället möter jag snabbingen som har vänt då han insett att han åkt åt fel håll i ett par minuter...

Fasiken inte nu igen tänker jag och vänder snabbt jag också, framme i korset där vi tog vänster har alla andra tagit höger och nu tar det en stund innan vi ser bakändan på klungan som redan har splittrats i flera mindre grupper, snabbingen är för snabb för mig och jag har heller ingen lust att gå på rött i ett så här tidigt skede av loppet så jag släpper honom i hans allt för intensiva åkning upp genom fältet...

Det tar en lång stund innan jag forcerat såpass att jag tror mig vara åtminstånde topp tio, det är omöjligt att veta exakt och inte en käft snackar engelska så det är bara att köra på i mitt tempo så får målgången visa hur långt fram jag nått. Med ca 40 km kvar svänger vi ut på en blöt grusväg och här syns tydligt av däckspåren att det bara är fyra cyklister som passerat före mig, nu får jag lite extra energi och när jag efter ytterligare ett par mil passerar nästa cyklist så förstår jag att nu jäklar snackar vi i bästa fall en pallplacering...

Jag kör sedan ifrån fyran i loppet ganska rejält sista milen men kommer inte heller ikapp någon mer så imål rullar jag till slut in som trea av alla startande, kroppen har presterat på topp trots en sjukdomsperiod och det var milsvid skillnad på känslan idag jämfört med lida loop för tre veckor sedan då jag körde kroppen i botten. Nu säger väl inte detta resultat så mycket om min dagsform egentligen utan bekräftar väl mer att i Frankrike är motionärer just motionärer till skillnad från i Sverige...

Kul var det iallafall att få en liten pallplats efter en massa punkteringar och sjukdom tidigare i sommar, förövrigt måste jag bara passa på att rekommendera området Wangenbourg-Engenthal i Alsace som bjuder på mtb spår i världsklass, extremt roliga singeltracks och vill man cykla detta motionslopp på mtb då går det årligen i början av juli. 300 spänn i anmälningsavgift och jag som blev trea höll på ute i spåret i 6 timmar och tjugo minuter, mycket valuta för pengarna och dessutom fick jag både finisher T-shirt och champagne när jag gick imål, bara de ni 👍👍👍