RR lidaloop...
Vaknade med huvudvärk och en irriterande känsla i halsen igår morse, ett tag tänkte jag skita i att starta men efter frukosten och ett par koppar kaffe så tog ändå tävlingslusten överhand och jag bestämde mig för att ge det hela ett ärligt försök. Fick en bra start och ut på de första snabba grusvägarna ligger jag bra med men det dröjer inte länge innan jag märker att kroppen inte svarar som den brukar, jag sjunker snabbt bakåt i det stora startfältet och så fortsätter det loppet igenom...
Jag försöker hela tiden hänga på någon av de grupper som kommer bakifrån men jag orkar inte ta rygg på en enda cyklist, alla andra åker framåt och jag åker bakåt känns det som. Vid varvningen ut på loop tre tänker jag först bryta men fasiken det ska mycket till för att göra det och riktigt där är jag inte ännu, eller det var jag nog fast jag inte insåg det själv för det dröjer inte länge innan farten är så låg att jag knappt håller balansen och jag känner mig helt kraftlös och yr i bollen...
Sista loopen blir en både fysisk och psykisk kamp för att överhuvudtaget ta mig imål, jag får kramp på ett ställe och får stapplandes gå uppför en backe med huvudet vilandes mot styret. Jag blir passerad av hur många som helst på de sista grusvägarna in mot mål men jag bryr mig inte det minsta, nu är det inte race längre utan ren överlevnad det handlar om...
Jag kommer till slut imål som 21:a i H-50 klassen vilket är mitt sämsta resultat någonsin men egentligen helt ointressant i sammanhanget, jag är bara oerhört glad att jag överhuvudtaget är i mål och har överlevt dagen...
Idag vaknade jag med dunderförkylningen deluxe och för första gången någonsin är jag faktiskt glad över att vara förkyld, nu har jag ju något att skylla på...
Fin bild från happyride...
Kommentarer
Trackback
