Ni som körde XC SM på Isaberg för något år sedan minns säkert hur den nedre delen av tävlingsbanan såg ut, exakt så var det idag fast 6 kilometer i sträck och i en djungel. Det enda stället man har sikte framåt nån längre sträcka är den kilometer som är vid varvningen där man cyklar över ett stort fält. Banans karaktär innebär också att starten blir oerhört viktig, det gäller att vara med bland dom första in i djungeln för sedan dröjer det många kilometer innan det går att köra om, tur att man har några sprintmedaljer i bakfickan..,

Det visade sig också glädjande nog att den helstela allebiken jag kör på här nere är som byggd för denna bana. Snabb, rapp och lätt, det blir absolut ingen nackdel att köra helstelt på söndag utan snarare tvärtom. En bra känsla i kroppen idag gjorde också att nu jäklar blev jag taggad till att tävla igen, nu ska jag försöka bevara denna härliga känsla så kanske jag kan vara med och fightas lite ändå...