Idag vågade jag mig på att köra ett lite längre distanspass för första gången sedan jag kom hem från Thailand för fem veckor sedan och sedan dess varit mer eller mindre konstant sjuk, och äntligen så vågar jag väl säga att jag har tränat på riktigt. Jag har ju visserligen rört på mig lite försiktigt en eller två gånger mellan de återkommande förkylningarna men inte så att man kan kalla det träning...

Dagens runda blev närmare 120 km tillsammans med min gode vän Pauli, jag hade en helt underbar känsla i kroppen från allra första tramptaget äntligen känns allt som det ska. Jag har varit igång några dagar innan idag med lite lättare aktiviteter men med dagens pass så kändes det tydligt att jag tog ett rejält steg på vägen tillbaka, det är visserligen långt kvar till någon storform men nu är jag inte nere på botten längre. Vägen tillbaka har börjat på allvar och nu är det nog dax att börja strukturera upp träningen igen utifrån en plan, sommarens stora mål ligger kvar som förut och med några små justeringar i planeringen så har jag fortfarande höga förväntningar på mig själv, trots allt...