Som motvikt till alla glada inlägg från cykelvasan på sociala medier kommer här mitt eget glada inlägg om just min dag i cykelsadeln, men då inte från vyerna uppe i Dalaterrängen utan från min cykelördag här på hemmaplan...

Jag fick svar från läkaren igår ang mina två EKG tester som sett lite konstiga ut, det visade sig glädjande nog att det är inget att oroa sig för, orsaken till de små frågetecken som uppstått är högst sannolikt att jag har ett så kallat "itdottshjärta",  detta var väl vad jag misstänkt hela tiden men det är trots allt väldigt skönt att få det bekräftat och nu kan jag alltså äntligen andas ut och börja köra på lite hårdare igen.

Efter en sommar med bra träning men med brist på hårda intervaller då jag velat vara lite försiktig tills jag fått alla svar från läkarna så är det alltså grönt ljus för att fläska på lite ordentligt igen. Jag har visserligen kört några få race i sommar och där har jag ju tagit i ordentligt utifrån hur känslan i kroppen varit men däremellan har det mest varit timmar som räknats och inte intensiteten.  Detta har väl också om sanningen ska fram varit ett perfekt upplägg inför thailandsässongen då jag efter vårens långa sjukdomsperiod fått gott om tid på mig att dels återhämta mig och sedan bygga upp en bra grund igen utan att köra slut på mig...

Redan igårkväll kördes ett första lite försiktiga intervallpass på monarken, det blev ett par sexminuters block med 40/20 intervaller och visst kändes det "ringrostigt" men samtidigt oerhört skönt att våga ta i igen. I förmiddags var jag nere på knallestensvarvet och körde tre stycken 10 minuters tröskelintervaller med bra känsla, återigen väldigt skönt att kunna/våga köra hårt utan att oroa sig för hälsan. 

Positiva nyheter som ger positiva känslor och nu kan jag också äntligen börja strukturera upp träningen på riktigt de sista två månaderna innan jag flyger söder/öster ut mot ännu en förhoppningsvis framgångsrik "vinter" säsong...