Det har varit lite halvdålig uppdatering här senaste veckan men fokus har varit på annat än att blogga, jag har ju haft mina vuxna barn här nere på besök i omgångar nu under fem veckors tid. Först min dotter Lowe med sin sambo Dan och nu sista tre veckorna är det min son Charlie med sin Mathilda och barnbarnet Casper som varit här. Lille Casper är en historia för sig, en liten parvel som förgyller tillvaron från det att han slår upp ögonen tidigt på morgonen tills det att han stupar i säng framåt kvällen. Den senaste veckan nu så har vi njutit av de sista dagarna tillsammans och redan nu bara åtta timmar sedan dom tog taxin till flygplatsen saknar jag honom, tänk vad mycket kul vi ska ha framgenom, han och jag...

Träningen flyter på bra och nu känns det som att jag tagit ett litet steg upp jämfört med för bara någon vecka sedan, sjukdomarna är definitivt ur kroppen och formen är på väg upp. Jag har haft ett par riktigt bra intervallpass denna vecka och känslan efter dagens intervaller är den bästa på länge, imorgon blir det ett lugnt distanspass med gänget härnere som fin avslutning på veckan...

Nästa vecka startar jobbet med att få till en utvecklingskurva som gör att jag förhoppningsvis är i absolut toppform om fem veckor då Tour de Phuket startar, ett internationellt tredagars race som jag ska köra. Det blir första gången jag kör i H-55 klassen så jag slipper ju de bästa thailändarna som alla är yngre än mig, men å andra sidan så kommer det cyklister från flera närliggande länder här i Asien såsom Malaysia, Singapore och Hongkong så det lär nog bli hårt motstånd ändå. Det kanske är kaxigt att tro att jag ska vara med i den absoluta toppen men jag har gott självförtroende för tillfället och tills motsatsen är bevisad så tänker jag tro att jag har en bra chans...