Det visade sig bli ganska lätt att skriva en racerapport från dagens tävling, jag följde planen från gårdagens inlägg och allt utvecklade sig som förväntat. Efter en extremt lugn första timme nådde vi den fyra kilometer långa klättringen som en stor och samlad klunga, över krönet var vi fem man i en tätgrupp och när vi började köra på utför så försvann snart en av oss rakt fram i en kurva. Fyra man kvar ner på platten och jag försöker få igång ett samarbete mellan oss, en gubbe står över och jag blir genast lite orolig för det är han som vann senast i Ranong då jag blev tvåa. Att han är stark vet jag alltså och jag undrar om han försöker spela ett fult spel och inte tänker göra sin del av jobbet.

Det visade sig vara obefogat för ganska snart släpper han kontakten och är borta för dagen, nu är vi tre man kvar varav jag och en av de två återstående thailändarna drar det tyngsta lasset i dragjobbet. Den tredje gubben står över det mesta jobbet och visar sig bara framme i täten då vi tvingar fram honom, kilometrarna tickar på och med en kilometer kvar vänder jag mig om och kan konstatera att ingen jagande syns på den flera kilometer långa upploppsrakan. 

Nu är det dax att spela rätt kort och jag lägger mig som fastklistrad på andra rulle, han som inte hjälp till nämnvärt ligger sist medans den andra thailändaren försöker få fram oss utan att lyckas, med femhundra meter kvar lägger han sig i bocken och kör med allt han har kvar, han har ett grymt tryck i benen och det är knappt jag håller rullen. Plötsligt kommer tredjemannen som en raket på utsidan och jag byter genast rygg, jag ligger kvar några sekunder för att sedan med mina absolut sista krafter gå förbi strax innan mållinjen. Jag vinner med ett cykelhjul och det är verkligen en av de skönaste segrar jag tagit, nivån har höjts markant på cyklisterna här i Thailand och tävlingarna är öppna ända in över mållinjen och då är det ju extra gött att få till det...