Efter måndagens vilodag har jag fått till tre bra träningsdagar utan problem med luftrören, i tisdags blev det mountainbike där jag först körde två tiominuters sweetspottare på ett platt grusvägsvarv här i närheten. Sedan upp till BCA:s klubbträning där vi brände upp för häglaredsbacken fyra gånger, jag fick upp pulsen bra men lyckades hålla flåset nere vilket var helt enligt planen pga mina nuvarande problem.

Igår cyklade jag en distansrunda på racern, inte jättelångt men tre timmar blev det vilket är helt ok för tillfället. Även idag blev det racern, en runda på 90 minuter varav två tiominuters sweetspottare med riktigt bra känsla, väl hemma så avslutade jag med en kvarts jogg.

Min plan den närmaste månaden är att ta det lite försiktigt men ändå försöka träna effektivt och bra, detta innebär mycket träningstid i zon två och tre, alla intervaller ska köras högt i zon tre men helst inte högre. Detta för att försöka låta bli att anstränga luftrören allt för mycket, det blir lägre kadens och mer benstyrkan än hjärta/lungor som får jobba. För er som hört talas om Phil Maffetone då är det från hans bok "träna för livet" jag plockat lite idéer, mitt immunförsvar är inte vad det borde vara för tillfället och då jag hela tiden blir sjuk så fort jag kör hårt så får jag helt enkelt prova andra metoder.

Förenklat går det ut på att försöka bli bättre utan att träna anaerobt, istället för att köra upp pulsen/flåset högre ju bättre formen blir så ska man hela tiden försöka köra fortare men stanna kvar i aerob zon. Ja detta var som sagt väldigt förenklat ang hans teorier och dom vänder sig framförallt till idrottsmän som varit sjuka, övertränade, utbrända eller där utvecklingskurvan helt enkelt stagnerat och där det krävs en noga avvägning mellan ansträngning och vila för att bryta en nedåtgående spiral och vända utvecklingen uppåt igen.