Det skulle bjudas hårt motstånd i min klass på dagens MTB race sades det, den thailändska H-40 mästaren från förra året som i år gått upp en åldersklass var anmäld och även om jag slog honom igår på landsvägsloppet där han blev 6:a så misstänkte jag att det skulle bli betydligt hårdare idag...

Jag var på plats tidigt på morgonen innan första start för att hinna köra in mig lite på min lånecykel samt känna lite på varvet, vi i H-50 skulle följa de blå banmarkeringarna fick jag veta och redan efter ett halvt varv kände jag mig ganska nöjd, svetten lackade och benen var om möjligt ännu segare än i går. Det är bättre att spara på både energi och kroppsvätskor tills det blir allvar tänkte jag och drog mig tillbaka in i skuggan.

Vi var ca 20 talet gubbar i H-50 klassen och när det blev dax för vår start så stack "mästaren" iväg som en iller mellan kokospalmerna, jag kom i väg som god 2:a men avståndet till ledaren ökade oroväckande snabbt. Efter ett halvt varv såg jag honom inte längre och döm om min förvåning när jag vid varvningen får höra att jag leder,...

Vadå leder?? ropar jag, vart är han den andra då?? kör, kör får jag till svar, du leder med en minut. Jag fattar ingenting men börjar efter en stund misstänka att jag kört fel någonstans, jag ropar till arrangörerna att jag följt de blå pilarna och frågar om det är rätt eller fel. Ja ni förstår säkert hur det hela slutade, nej, nej fick jag självklart till svar. Det är dom röda pilarna du ska följa, jaha dax att säga det nu tänker jag för mig själv. Visserligen är bägge banorna öppna samtidigt då det är fler klasser ute samtidigt men jag fick ju först till svar att vi skulle följa de blå pilarna när jag frågade innan start och ingen av de funktionärerna som stod placerade där banorna delade på sig visade mig rätt.

Ja, nu genade jag alltså lite på det första av de två varven. Andra gången visste jag bättre och körde rätt, bakåt till tredjegubben och resten av startfältet var det redan från start långt ned och efter min genväg så hade jag ju snott åt mig totalledningen också helt plötsligt. Jag fick helt enkelt ta det hela som en bra träning och fullfölja trots att jag gjort fel, fast en bit innan målgång stannade jag och väntade in "mästaren" som i ärlighetens namn faktiskt helt klart var starkare än mig idag. Jag gratulerade honom till segern och hoppade sedan av racet då jag redan visste att jag var diskad och ute ur leken för den här gången...

Ja så här kan det gå när man inte riktigt förstår varandra språkmässigt, nya tag nästa gång...