Då har jag varit nere i khaolak och hämtat ut min nummerlapp inför söndagens race, det är stort pådrag nere på utställningsområdet och jag träffade många gamla cykelvänner härifrån. Tyvärr visade det sig att jag hamnat i 4:e startled och med 250 stycken i varje fålla så blir det att vässa armbågarna ordentligt, visserligen är det 140 kilometer vi ska cykla men jag vill ändå vara med där framme från början för att ha lite koll på läget...

Under åren som gått så har man ju blivit lite av en cykelkändis här nere och det är alltid många som vill bli fotade tillsammans med mig. Det är alltid lika roligt och på tal om cykelkändis förresten, det är fler kändisar än jag som ska cykla på söndag. En viss Alberto Contador till exempel och i det sammanhanget får jag väl se mig själv som en riktig "B kändis" eller ärligt talat bra mycket längre bak i alfabetet..

Även om han är här och cyklar som ambassadör för Tour de France så är det ju ändå ganska häftigt att få stå på samma startlinje som honom, vi får väl se om jag lyckas komma upp jämsides vid något tillfälle. Kanske kan vara läge att montera på gopro kameran på styret och dokumentera det hela och om jag överhuvudtaget hade några ambitioner om att vara med och slåss om bergströjan så är det väl bara att glömma de nu... 😉  

(det där sista var ett skämt det förstår ni va)

Trots att Le etap de Thailand by Tour De France är ett endagarslopp så delas det ut tre "ledartröjor" eller kanske vinnartröjor är mer rätt uttryckt, efter ca 30 kilometer är det ett spurtpris där segraren får en grön tröja, efter ca 60 kilometer kommer bergspriset som premieras med en bergströja och slutligen då är det den som är först över mållinjen som vinner en gul tröja.

Mina egna ambitioner är väl ärligt sagt inte jättehögt ställda, jag behöver nog ytterligare några veckor och något race i benen innan jag kan prestera fullt ut så det blir att leka "windshadow man" som dom säger här nere om dom som inte visar näsan i vinden en enda gång under ett race. Jag ska helt enkelt åka snålskjuts så länge det går så får vi se vad det räcker till...