Ja det blev alltså ingen start på långa bockstensturen igår men alternativet att starta tillsammans med min son i motionsklassen 50 km visade sig bli en desto roligare historia. Charlie har ju varit en liten "storcyklist" i sin ungdom med ett flertal U-SM guld i bagaget men dom senaste tio åren har han väl knappt suttit på sin cykel mer än ett tiotal gånger om året, när han nu efter att varit med mig i Trysil och cyklat tidigare i sommar och även i Danmark för några veckor sedan verkat ha fått en liten nytändning och ville pröva att köra ett "race" igen så blev det ju lite extra kul att göra det tillsammans.

Vi bestämde oss före start att försöka hålla ihop och göra det hela till en rolig upplevelse men samtidigt ändå köra på och se om vi kunde komma in på runt två timmar blankt, jag förvarnade honom om att första milen troligtvis blir den jobbigast då det går riktigt snabbt ut från Varberg och det gäller att bita i över sin förmåga för att hamna i en bra grupp när det väl spricker av, när vi sedan känner att vi måste ge oss så kör vi vårt eget "race" och håller ihop in i mål. Ja så var planen...

Starten gick och vi låg bra med där framme i täten, när väl farten släpptes fri så måste jag erkänna att helsicke vad fort det gick. Det var banne mig ingen större skillnad på fart jämfört med tävlingsklasserna, mellan 40-50 km i timmen på asfalten ut mot banvallen hade jag inte förväntat mig i en motionsklass. Jag låg långt fram med Charlie strax bakom och jag bara väntade på att han skulle hojta där bakifrån att nu är det nog, nu släpper jag kontakten. Men han bet i och varje gång jag slängde en blick över axeln låg han där bak och grimacherade...

Även ut på banvallen där det blev lite mer tungcyklat hängde han till en början bra med men strax före den första stigningen efter ca 16 km fick han ge sig och hamnade i andragruppen när det sprack av. Jag själv låg med bra i första gruppen men gick bak i ledet för att försöka se hur långt efter nästa grupp med Charlie låg, i botten av backen såg jag att han inte låg långt efter så jag släppte iväg min grupp och tog det lite lugnare uppför backen. På toppen stannade jag en kort stund och inväntade Charlie och ytterligare en cyklist som han hade på släp, kom igen sa jag när dom anslöt, nu kör vi vårt eget race och håller ihop in till mål.

Den tredje cyklisten släppte ganska omgående så jag och Charlie körde på själva och till en början höll jag igen något så att han skulle få återhämta sig lite efter att ha gått på rött en bra stund inledningsvis. Efter en stund hör jag bakifrån att nu är han ok igen och att jag kan öka farten, håll ett högt och jämt "gnet tempo" så hänger jag med ropar han. Vi kör på bra och i varje stigning tar Charlie som ju är en liten "bergsget" kommandot och jag får slita som ett djur för att hänga på medans jag tar täten på dom snabbåkta partierna med Charlie på rulle. 

För varje kilometer blir jag allt mer imponerad av honom, för vi kör på riktigt bra och ärligt så hade jag inte kunnat kört fortare även om jag velat och ändå hänger grabbfan med trots att han inte tränar nåt, av alternativen att det är jag som är dålig eller han som är en talang så håller jag väl på det sistnämnda. För har man vunnit tre SM guld och runt 100 tävlingar i sin ungdom så har man väl nåt i benen som inte farsan har, så är det bara...

Vi kör ikapp ett antal cyklister på vår väg tillbaks mot Varberg och på grusvägarna över åkrarna ser vi några hundra meter framför oss två cyklister och strax framför dom ytterligare två cyklister. Dessa visar sig sedan vara dom enda som blir före oss i mål då vi en stund senare på strax över två timmar blankt tar oss i mål hand i hand som 5:a och 6:a av de 302 startande i herrar motion 50 km.

Jag hade en otroligt rolig dag där ute i spåren och att för första gången få köra ett "race" tillsammans med Charlie tyckte jag var extra kul, Charlie själv var sprudlande glad efter målgång och började direkt prata om västgötaloppet. Han hade väl inte i sin vildaste fantasi väntat sig att han skulle orka vara med och köra på detta sätt och fick nog en ordentlig mersmak, tänk om han skulle börja träna en dag eller två i veckan...