Så kom då bakslaget som jag hade hoppats jag skulle slippa nu när jag "bara" körde 50 kilometarn på bockstensturen i helgen, jag vaknade i morse med snoret forsande ur näsan men faktum är att jag är lika glad ändå faktiskt. Att få köra i lördags tillsammans med Charlie var definitivt värt en förkylning även om jag ju helst sluppit förstås, den planerade distansveckan nu när finvädret är tillbaka blir det väl inte så mycket av men samtidigt väntar en lång vinter på varma breddgrader med många och långa cykelpass så "shit same", livet går vidare...

I dag har jag bokat på och betalt för cykeln på flyget, det är alltid skönt att ha gjort detta i förväg och slippa tjafset på flygplatsen där det alltid verkar vara "första gången" för dom som ska ta betalt på plats. Nu är det bara att visa upp kvittot och checka in cykelväskan när det blir dax.

I morse fick jag också ett sms från några av mina cykelkompisar där nere som har testat tävlingsbanan inför det 140 km långa "L etap de Thailand" som vi ska köra den 22 oktober. Målgången blir på huvudgatan i den lilla grannbyn "old Takuapa" inte långt från där jag bor. Med bara sex veckor kvar så börjar man allt längta ner lite extra och förberedelserna är i full gång, såsom det här med cykeln på flyget, beställa internationellt körkort, fylla i visumhandlingar mm. Ja nedräkningen har börjat på allvar...