Det kunde väl knappast blivit en bättre påskweekend än detta års Danmarksvistelse, en weekend som lika gärna kunde varit mitt i sommaren om man ser till vädret, för sällan har väl solen och värmen skämt bort oss till påsk som detta år...

Vi for ju söderut med husbilen redan i onsdags eftermiddag och på torsdagsmorgon var jag ute på stigarna i Tisvildeleje för mitt första pass. Jag letade först reda på de nya sträckorna som stigbyggarna har jobbat fram sedan mitt senaste besök, efter lite letande så kom jag på leden från fel riktning och för att hitta rätt "ingång" till leden så körde jag den först baklänges till starten och sedan åt rätt håll tillbaka igen. Efter det blev det ett varv på den 16 km långa "blå slingan" och som avslutning ett teståk på det nya teknikspåret, här kunde påskhelgen slutat för min del om jag haft lite mer otur för jag satte pedalen i en stubbe och gjorde en riktig jäkla praktvurpa...

Först låg jag bara och skrek efter luft och sedan när jag började känna efter i kroppen så trodde jag först att jag brutit lårbenet, jag hade fruktansvärt ont och det tog mig minst fem minuter innan jag överhuvudtaget kunde resa mig upp. Försiktigt försökte jag röra på benet och se om jag kunde stödja på det men det smärtade fruktansvärt, jag kände mig yr och svimfärdig så jag satte mig ner i skogen och försökte återhämta mig lite innan nästa försök att resa på mig gjordes med lite bättre resultat...

Nu kom jag upp och kunde konstatera att benet troligtvis inte var brutet men att jag fått en rejäl smäll rätt över lårmusklerna på höger ben, med knapp styrfart lyckades jag ta mig ut till närmsta grusväg och försiktigt rulla hem till husbilen igen och direkt efter en varm dusch smörjde jag in låret med en riktigt starkt värmande liniment inköpt i Thailand, att jag skulle kunna cykla något mer under helgen hade jag ingen förhoppning om i detta läge...

På eftermiddagen kom sedan min son med familj ner och likaså tre andra cykelfamiljer som jag skulle guida runt i området under helgen, hur nu detta skulle gå till...

På fredagsmorgon provade jag att sitta på cykeln igen och med knapp nöd lyckades jag trampa runt några pedalvarv med högerbenet, låret var stelt och stenhårt som en stock men någon missfärgad "lårkaka" syntes inte till. Mycket liniment och försiktig rörelse är nog den bästa medicinen för att inte stelna till ännu mer tänkte jag och bestämde mig för att ändå försöka visa de andra runt på stigarna i området...

Det gick inte fort och jag såg nog inte speciellt smidig ut där på hojjen men på något sätt lyckades jag ändå guida runt gänget under några timmar, efteråt kändes det faktiskt lite mjukare i låret så jag var nog rätt ute i mina tankar om att försiktig rörelse är bättre än total vila. Under helgen gjorde jag också åt en hel stor liniment tub och benet blev sakta bättre och bättre för varje dag, i går körde jag ett varv själv på "blå spåret" där jag körde på lite och äntligen svarade musklerna i högerlåret på lite mer belastning...

Idag efter frukost körde vi hemåt och här på hemmaplan körde jag återigen en timme med lite högre belastning utan större problem, jag har fortfarande ont och ibland känns det som att benet ska vika sig under mig men jag är jäkligt glad över att det gick såpass bra som det gjorde. I fredags var jag helt övertygad om att det skulle dröja bra länge innan nästa cykeltur men sedan fick jag trots allt några helt fantastiskt fina cykeldagar under helgen, och även om det blev både betydligt kortare och lugnare än planerat så är jag ändå oändligt tacksam 🙏🏻🙏🏻🙏🏻