Efter en lång helg med många timmar sittandes i en bil fram och tillbaka till Pattaloung där gårdagens tävling avgjordes är jag äntligen hemma igen och först nu har jag tillgång till ett vettigt wi-fi så här kommer en liten rapport från helgens race...

35 mil låter ju inte långt men då de sista 15 milen gick på små krokiga vägar långt ute på landsbygden upp över bergskedjan väster om pattaloung och ner på andra sidan där närheten till Malaysia gjorde att det stod en kossa i varenda vägkrök (Malaysier gillar tydligen kossor) så tog det nästan hela lördagen att komma fram till tävlingsplatsen. Vi hann inte ens köra ett varv på tävlingsbanan innan mörkret kom över oss, hungriga och trötta var vi ändå glada att vi körde bilen ett varv på banan för brutalare klättringar har jag nog aldrig sett, totalt fem stycken varav den längsta ca tre kilometer, inte jättelånga alltså men med partier på upp till 25% på flera ställen kändes det helt rätt att vara förberedda på var och när under loppet det gällde att vara på hugget...

Vi var närmare 30 startande i H-50 klassen och min plan var att ligga med i täten under de tre första klättringarna utan att själv ta något initsiativ till hårdkörning, den längsta och hårdaste klättringen kom som nummer fyra i ordningen och eventuellt där tänkte jag försöka något om nu benen ville vara med. Starten gick och efter ca en mil var vi framme vid den första branta "rampen", en konkurrent som jag vet sedan tidigare är stark uppför tog genast kommandot och det blev hårdkörning direkt. Upp över krönet var vi bara sex man kvar i täten och det var långt bak till nästa grupp, nedför lika brant på andra sidan och sedan slätt under några kilometer gjorde att jag kunde återhämta mig något, min kompis Bernhard från Österrike anslöt till tätgruppen precis innan nästa brant men väl upp över krönet så var vi åter sex man kvar...

Nu gick det lite böljande upp och ner och vi samarbetade bra i täten, alla tog sin förning och över nästa backe som inte var så brant höll vi lätt gruppen samlad. Nu var vi över bergskedjan och drygt halvvägs in i loppet, en hyfsat flack "transportsträcka" på ca milen väntade innan vi skulle tillbaka över berget igen och då i den fjärde och längsta stigningen, alla i gruppen gick runt och vi höll ett bra tempo med kontroll bakåt så att ingen närmade sig. Det började luta på lite lätt redan någon kilometer innan nästa backe, inte brant men lite gnetigt motlut om man säger så och jag lägger mig i täten och håller ett för mig lagom hårt tempo under min förning, när jag sedan går åt sidan så kommer ingen upp bakifrån och jag märker förvånat att de andra fem ligger hundra meter bakom. Va fasiken ska jag göra nu tänker jag, det är drygt tre mil kvar till mål varav en grym klättring som strax börjar. Det är kanske lite för tidigt att försöka gå själv med fem man bakom i en grupp som kan samarbeta tänker jag, men samtidigt har dom ju av någon anledning släppt trots att jag inte gått för fullt så jag bestämmer mig för att köra på uppför nästa långa stigning och se hur det utvecklar sig, inte en 100% satsning kanske men hårt och bestämt så kanske "bara" någon enstaka av mina fem konkurrenter orkar ansluta vilket skulle ge ett bättre läge inför avslutningen...

Nästan uppe på toppen kommer en av gubbarna ikapp och vi följs åt över bergspasset och efter efterföljande utförslöpa börjar vi sedan samarbeta i ett bra tempo, han pratar bra engelska och säger till mig att om jag inte ställer av honom under den sista biten in mot mål (15km) så spurtar han inte. Han menar att jag är starkare än honom och att han är mer än nöjd om vi lungt och sansat samarbetar in till mål och han får bli tvåa...

Jaha tänker jag, jag är faktiskt lite trött själv fast det säger jag ju inte till honom förståss, är du säker frågar jag honom... vill du inte spurta om segern ?? Nä du vinner lätt svarar han, se till så att vi inte blir ikappkörda och ta med mig in till mål så att jag kan få bli tvåa så är jag nöjd svarar han återigen...

Ja, det är första gången jag avgör en cykeltävling på detta sätt men OK tänker jag, valet är ditt. Vi kör ett sansat partempo den sista milen med full koll bakåt så att ingen närmar sig och sedan rullar vi in över mållinjen hand i hand med mig några decimeter före. Han höll sin del av dealen och jag höll min del så nu har man varit med och avgjort ett race "bakom kulisserna" också...