Racerapport Khok Kloi MTB...
Jag blev upphämtad av min kompis Noi klockan 06,00 på morgonen för gemensam färd de 8 milen söderut till Khok Kloi där tävlingen alltså skulle avgöras, vi var framme i god tid för att efteranmäla oss, komma i ordning och kolla in de avslutande kilometrarna av varvet som vi missade när vi var på plats förra veckan för att reka banan.
Starten gick klockan 09,30 och vi var strax över 20 gubbar i H-50 klassen varav några av de bästa thailändarna i landet, bla den thailändska mästaren i H-40 från förra året som nu gått upp en åldersklass. Vi skulle köra ett varv på ca 25 kilometer men när starten går så visar det sig att vi har masterstart över en halvmil genom stan och ut på andra sidan innan farten släpptes fri strax före ingången till första terrängavsnittet och likaså första klättringen. Jag satte på min garmin när farten släpptes fri och därifrån till mål blev det således "bara" 16,5 km tävling, nu blev det stenhårt ändå så det räckte väl till mer än nog...
Jag låg långt fram hela masterstarten och när jag såg flaggvakten ett hundratal meter framför mig som visar in oss i jungeln så tar jag täten och svänger in i klättringen som förste man, efter några hundra meter så kommer förra årets H-40 mästare förbi i en rasande fart men jag hakar på och vi två får ganska snabbt en lucka bak till resten av fältet. Han drar på stenhårt och jag får gå högt över tröskel för att hänga med, det skriker i lungorna och bränner i benen men jag lyckas gå med över krönet och utför på andra sidan lyckas jag återhämta mig något...
I slutet av den första långa tekniska utförslöpan övergår stigen till en grusväg, det sluttar fortfarande svagt utför och strax innan vi ska svänga vänster är det en bom över vägen, typ en sån som vi har hemma på våra grusvägar ibland fast aningens högre. När vi provcyklade förra veckan fick vi gå av cyklarna för att ta oss under och jag tog för givet att bommen skulle vara öppen nu på tävlingsdagen, men det var den inte...
Thailändska mästaren som var före mig verkade inte bry sig det minsta, han satte sig på ramen med huvet under styret och körde helt iskallt med full fart in under bommen, jag ska väl inte säga att jag gjorde mitt första misstag där när jag bromsade in och "kröp" under bommen för hade jag försökt göra som han så hade jag skalat av mig ryggen som med en osthyvel, det är helt klart...
Så är det att tävla med små thailändare, man har inte alltid samma kroppsliga förutsättningar helt enkelt, nu blev det istället en vansinnesjakt för att komma ikapp honom och lagom till nästs branta klättring började så hade jag kontakt igen. Uppe på det krönet kom vi ikapp en grupp H-40 cyklister som startat före oss, stigen var smal och jag visste att nu måste vi förbi snabbt innan utförskörningen börjar för där är vegetationen extremt nära och tät på väster sida och med en bäckravin på höger sida finns inga marginaler att gå förbi förrän efter ett par kilometers utförsåkning...
Thailändaren kom såklart förbi medans jag inte hade krafterna att sprätta till tillräckligt, jag blev fast bakom 40 åringarna och när vi väl kom ut på nästa grusvägsparti såg jag inte röken av någon framför mig. Jag tog mig iallafall förbi dom som hindrat mig i utförskörningen och började jaga igen, några kilometer senare började den sista och värsta klättringen, den som man var tvungen att gå upp för merparten av. Jag cyklade så länge jag kunde, hoppade sedan av och började putta cykeln gåendes extremt framåtlutat för att få bra fäste med fötterna i marken, väl uppe på det sista krönet ser jag ledaren några hundra meter framför mig i terrängen men också trean i loppet som helt plötsligt är precis i rygg på mig, över krönet och upp på cyklen igen försöker jag få upp farten. Det går först svagt utför för att lite senare branta på ordentligt och jag märker att trean tappar på mig igen, efter bara en kilometer ser jag honom inte bakom medans jag fortfarande kan skymta ledaren emellanåt framför mig...
Det är bara några kilometer kvar till mål och det enda som gäller är ju att satsa allt vad jag kan, och lite mer därtill... för halvvägs ner för utförskörningen tappar jag kontrollen i en kurva och flyger rätt ut i terrängen, jag slår mig ganska bra och får några ordentliga skrapmärken men är ändå blixtsnabbt uppe på cykeln igen och kommer iväg innan trean syns till, nu inser jag att det är omöjligt att komma ikapp så jag kör ner på säkerhet och cyklar de sista två kilometrarna in mot mål med full kontroll bakåt, vi går i mål på en idrottstsdium och när jag svänger in på bortre långsidan av löparbanan så går vinnaren i mål, ett halvt 400 meters varv är jag alltså efter i mål.
Jag blir alltså tvåa mot ett väldigt starkt motstånd på en stentuff bana och är väldigt nöjd med det, nästa gång vi möts blir om två veckor då den andra deltävlingen i thailändska cupen avgörs, jag känner mig nog lika cykelstark som thailändaren men med sina minst tio kilo mindre kroppsvikt än mig så hoppas jag att nästa bana inte är lika tuff som denna, då kanske jag har en lite bättre chans att matcha honom...
Ni förstår att det är svårt att matcha dessa gubbar i klättringarna, själv är jag inte speciellt stor och väger nu ca70 kilo. Då kan man ju undra vad de andra väger in på, trean som var ikapp i den brantaste klättringen på slutet kan ju knappast väga in på mer än 55 kg...
Banprofilen...
Det blev några minuter över mjölksyratröskel...
Som vanligt fri mat & dryck till alla, både publik och tävlande efter tävlingen...
Familjär och gemytlig stämning med alla åldersklasser som tävlade...
Kommentarer
Trackback
