Ja, med några dagars eftertanke så har jag fortfarande inte riktigt klart för mig vad jag ska skriva om ang helgens grusvägsäventyr, att det var en helt fantastisk upplevelse står väl helt klart efter att ha sett nedanstående foton från helgen men hur beskriver man det hela i ord som är rättvisa. Ja det kanske inte går helt enkelt...

Hursomhelst, vi var ett gäng på 15 pers som gav oss iväg från Girona i lördags eftermiddag för att avverka ett par dagars grusvägscykling i bergen. Ledare och arrangör var ju Christian Meijer från The Servicecourse, Christian är en nyligen "pensionerad" protour cyklist som bla kört alla de tre stora etapploppen (touren, girot & vueltan) Han startade också i Dirty Kanza gravelrace tidigare i somras där han gick loss solo från start och körde ensam i över 100 miles (av 200) innan ett flertal punkteringar gjorde att han sjönk neråt i resultatlistan.

På tal om Dirty Kanza så var även en av världens starkaste kvinnliga gruscyklister med i helgen, Olivia Dill fd landsvägsproffs som även hon punkterade bort sig borta i Kansas i sololedning med 40 miles kvar till mål för att senare sluta 5:a trots ett flertal punkteringar.

Sedan var det "artisten" Mattia Pagnotti, rambyggaren för de klassiska handbyggda stålramarna Legor Cicli, ett riktigt skön lirare måste jag säga. Ja vilka var vi mer då, jo en Irländsk elitcyklist här på semester, en holländsk elitcyklist som bor i Girona. Sedan hade vi ju Hugo från endless cc (cykelkläder), han som bara kör gravel två ggr om året när det är gravelbonanza och varje gång svär att aldrig mer grusväg. Likförbannat sitter jag här nu igen sade han med ett stort leende på läpparna när vi sent på kvällen satt vid middagsbordet.

Det var även en norrman med som också han var nere i Girona för att cykla, med oss var också en Irländare, Dave Smith fd olympic coach som bl.a också varit coach för Bradley Wiggins!!. Sedan var vi ju några till med i jämförelse inte alls lika intressanta bakgrunder...

Men, ni kan ju tänka er detta sköna gäng gemensamt vid middagsbordet sent på kvällen efter en lång dag på branta grusvägar upp i bergen, med god mat, riktigt gott om vin och absolut ingen telefon eller internet täckning "whatsoever"...

Ja, vad som avhandlades där vid middagsbordet blir ju svårt att sammanfatta och lika bra är det kanske, men mycket fick man höra om både det ena och det andra och nya vänskapsband/kontakter knöts som aldrig förr ...

Ett speciellt tack till cyklisten/fotografen Tristan Cardew som lät cykeln stå under helgen för att istället köra efter oss med motorcykel och föreviga det hela på bild, håll till godo med en skön bildkavalkad från helgens äventyr...