Oskärpt i mitt sinne och seg i min kropp försöker jag landa i en vardag jag inte hör hemma i...

Efter åtta dagars total vila från träning körde jag min första sväng igår, en timme lugnt å fint på grusvägarna i närområdet, i dag blev det en halvtimme längre men lika lungt som i går. Jag känner mig frusen och seg i kroppen och allergierna har satt igång med snuva, kliande ögon och allmän seghet...

Som tur är så har jag inget tävlingsschema att följa här hemma denna säsong, Dalsland gravelchallenge i juni och Hansens gravelrace i Danmark i augusti är de enda bokade loppen, utöver dessa två blir det säkert något mer men bara om jag känner för det när det väl är dax. Inget planerat långt i förväg, det fungerar inte att planera med mina allergiproblem. Det är bättre att ta det som det kommer, då slipper jag bli besviken när det inte blir som planerat...

Jag har ju min huvudsakliga tävlingssäsong nere i Thailand numera och den är ju nyss avslutad med bra resultat så jag känner faktiskt inte att jag missar nåt egentligen, även om det självklart hade varit roligt om jag slapp mina pollenbesvär och kunde prestera lite bättre även här på hemmaplan...

Dessutom har jag ju andra roliga cykelaktiviteter förutom tävlingar att se fram emot, först nu närmast till helgen är det ju Abloc gravelchallenge i Hindås. Sedan den traditionella påskhelgen i Danmark med familj, goda vänner och helt underbar mtb cykling i Tisvildeleje den 18-22 april. I sommar hägrar Girona och Pyrenéerna i juli, där blir det väl all slags cykling man kan tänka sig och i september får det nog bli en långweekend i Trysil igen. Förra sommarens minnen från Trysil sitter fortfarande kvar på näthinnan så en repris på det kommer sitta fint...

Ja som ni förstår så försöker jag hitta en harmoni i tillvaron, en harmoni som innefattar mycket tid med familjen och en hel del cykling fast utan prestationskrav. Livsglädje och cykelglädje får bli ledorden att följa...