Dagens söndagsrunda på 110 km blev ett bra avslut på denna vecka, jag känner mig inte i världsmästarform men inte heller helt under isen som för några dagar sedan. Det finns hopp med andra ord...

Nu väntar en vilodag imorgon och sedan tre lugna cykeldagar med endast korta och lätta återhämtningspass, nu vill jag försöka få till så frächa och utvilade ben som möjligt inför fredagens prolog. Där och då är det allt eller inget som gäller, min största chans och det bästa scenariot är att jag tar ledningen direkt på den första etappen, det blir betydligt lättare för mig att bevaka de farligaste konkurenterna i ledning än om jag själv måste ta in tid på någon annan som har en massa teamkompisar i klassen under som startar samtidigt och som garanterat kommer hjälpa till med att köra in varenda försök till utbrytning jag eventuellt försöker sitta med i...

Livet som ensam åkare är inte alltid så enkelt...