Äntligen...

Äntligen fick jag kört ett distanspass värt namnet då jag och Pauli igår klämde till med finfina 175 kilometer i ett strålande vårväder, det var det första långpasset sedan jag körde den sista etappen av tour of Phuket den 13:e mars och bäst av allt, det kändes ingenting i låret... Inte från skadan alltså, att det känns stelt i lårmusklerna efter sex timmar i sadeln är väl inte så konstigt men helt klart är att ju mer jag rör på benet desto bättre för lårkakan...

(null)
Sommaren är på gång och med den dom njutbara långpassen...

(null)
I dag blev det sovmorgon och "gofrulle", senare under dagen väntar en sväng runt frisjön med gravelbiken...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback