Sedan distanspasset i onsdags då jag senast på riktigt "njöt" av att cykla så har det blivit två intervallpass nere i garaget på monarken. Effektivt och nödvändigt ja, njutbart njaää...

Gårdagens grusvägsrunda med min son Charlie var desto trevligare, det är alltid kul med sällskap och det höjde motivationen rejält även om vi frös om fötterna mot slutet.

Jag längtar efter varma och svettiga träningsrundor och jag längtar efter att få sätta på mig nummerlappen och tävla under förhållanden som min kropp trivs med. Jag längtar helt enkelt "hem"...