Sedan hoppar vi snabbt över till den där solskenshistorian rubriken talar om... förra vintern strax innan jul när min fru Madde gick sin dagliga tidiga morgonpromenad nere i Thailand (där vi ju bor om vintrarna) så hörde hon ett svagt pipande ute i det höga gräset vid sidan av vägen. Hon klev ut i terrängen och försökte lokalisera exakt vart det kom ifrån och för att se vad det var för något, efter en stund hittade hon långt nere i den täta markvegetationen tre "dyngsfärska" hundvalplar. En var död, en var väldigt illa medtagen och en hade såpass mycket liv i sig att han orkade ge ifrån sig små pip...

När hon lyfte upp de två levande valparna och tog sig upp från diket och upp på vägen igen passerade två grannar från byn som hjälpte till och tog med sig valparna hem, efter lite efterforskningar så fick vi reda på att en tik i riktigt dåligt skick hittats liggandes på vägen dagen före. Den fanns nu hos en veterinär och troligtvis var det ju hennes nyfödda valpar Madde hittat, de två överlevande valparna kördes till veterinären i ilfart och tiken tog dom till sig direkt...

Tyvärr dog den svagaste av valparna redan samma dag men tiken och den sista valpen hämtade sig båda två och blev snabbt piggare de kommande dagarna. Tiken var ju i ett riktigt dåligt skick när hon hittades och hade troligtvis kollapsat där på vägen strax efter valpningen, kvinnan som hittade tiken såg till att hon fick veterinärsvård och tog sedan med sig både tiken och valpen till det barnhem där hon jobbade för att låta dom återhämta sig där och planen var att förhoppningsvis hitta någon som kunde tänka sig bli husse och matte åt dom lite senare när valpen vuxit till sig...

Madde som är en sann hundvän och som hittade valpen i diket var på plats i barnhemmet var och varannan dag för att se hur det hela fortlöpte och vid några tillfällen var vi alla var med, framförallt min dotter Lowe och hennes kompis Sebbe som var på besök ville besöka valpen ofta och vi pratade om att vi kanske skulle ta med honom hem till Sverige. Vi har ju haft hund i alla år fram tills för något år sedan och var väldigt sugna men samtidig reser vi väldigt mycket så vi förstod väl att det kanske inte skulle vara den bästa av ideer att bli med hund igen...

Sebbe däremot (dotterns kompis) fastnade för idén att adoptera en thai hund så planerna för att få hem honom till Sverige började ta fart, det är en lång process med rabiessprutor och diverse andra veterinärsintyg m.m så ingenting blev ju klart medans Sebbe var kvar. Vi startade upp processen iallafall och så länge jag och Madde var kvar så hjälpte vi till med att ta hand om valpen och när jag åkte hem i våras var han tre månader gammal, i augusti var alla papper och alla veterinärkontroller färdiga och Sebbe flög ner för att hämta hem Ditch (Diket) som kom att bli hans namn...

Nu bor han alltså här i Sverige och även om det inte är jag och Madde som är husse och matte så träffar vi honom emellanåt och framförallt Madde har ju en speciell koppling till honom, det är ju tack vare henne han lever idag...

☀️☀️☀️

Här har han precis öppnat ögonen...