Det började inte så bra när jag i fredags gjorde årets tävlingsdebut hemma i Sverige med svenska mästerskapen för veteraner, jag underpresterade nåt så kopiöst och kände mig som "bambi på hal is" när jag körde genom de många kurvorna på det korta tekniska tävlingsvarvet. Yrsel, tunnelseende och stel cykelåkning gjorde att jag blev helt rättvist avställd efter en halvtimmes körning. Förbannad och besviken på mig själv och en kostsam och helt bortkastad resa upp till Arlanda så satte jag mig i husbilen och sträckkörde hem till Borås igen, ett par olyckor med långa stopp i åkriktningen längs vägen hem gjorde att jag landade hemma på uppfarten bra sent på fredagskvällen...

Familjen satt i trädgården och väntade på mig med mat och en stor brasa vid vår grillplats, det blev en halvflaska finrom och en cigarr som tröst innan jag somnade helt slutkörd efter en lång och bedrövlig dag...

Lördagen började med en lång mc tur med sonen Charlie ut till Blidsberg kvarncafe’ för lite sommarfika, det blev en fin runda med gott om tid att reflektera över cyklingen, livet och allt annat som rör sig i huvudet för tillfället...

Hemma igen så blev det lunch och sedan en eftermiddagslur i soffan ute på verandan, när jag vaknade till igen så var det med en viss revanschlusta i bakhuvudet. Solen sken och det var underbart varmt ute men min första tanke var att nu fan går jag ner i garaget och bränner av ett zwiftrace så att jag åtminstånde får gå imål på en tävling under helgen, sagt och gjort riggade jag iordning cykeln på wahoon och hittade ett crit race med start om en halvtimme. Det blev lite uppvärmning och sedan "pang på" i vanlig ordning när starten gick, jag märkte direkt att jag hade en bra känsla i kroppen och satt kontrollerat med högt upp i gruppen under hela racet. Jag har ju varit nära seger ett par gånger på de senaste racen men missat med bara några hundradelar, så nu var fast besluten att sitta längre upp när spurten drogs igång och den taktiken hjälpe mig till att äntligen ta min första seger på ett zwiftrace...

Så, med fiaskot från i fredags kan jag ändå glädja mig åt att mina fyra senaste resultat från zwift lyder 4:a, 3:a, 3:a och 1:a. Om inte annat så finns det kanske lite hopp om framtiden för mig, åtminstånde i den virtuella cykelvärlden...

I går då så avslutade jag helgen med ett fint distanspass på mountainbike med Charlie där vi återigen fick lite kvalite’tid  tillsammans och kunde filosofera lite om både mot och medgångar i livet, och överlag så var vi väl överens om att vi har det ganska bra ändå oavsett hur det går på div cykeltävlingar...