Ja jag vet knappt vad som varit dröm eller vad som varit verklighet de senaste fyra dygnen, förutom ett sjukhusbesök i förrgår och en kort stund uppe ur sängen igår då vi firade min son Charlies födelsedag så har jag konstant legat utslagen i sängen sedan i söndags efter tävlingen. Det är ju helt surrealistisk att jag var å tävlade i söndags och att jag dessutom vann racet hur fan det nu kunde gå till...

 Direkt efteråt när jag kom hem däckade jag ju och jag fattar inte att man kan sova såpass mycket men helt uppenbart behöver kroppen vila, jag käkar antibiotika, hostmedicin och febernedsättande samt kraftiga värktabletter mot huvudvärken och dom sistnämnda är rena narkotikan, visst försvinner värken men jag blir inte direkt klarare i huvet. Jag hoppas verkligen att det börjar gå åt rätt håll och att febern skall släppa nu så att jag får tillbaka lite energi och orkar vara uppe lite...