Då var det måndag och jag är inne i veckan med vintersäsongens stora mål tredagarstävlingen tour of Phuket. Med fyra dagar till start är jag redan fruktansvärt nervös, ja så till den milda grad att jag mår riktigt dåligt faktiskt. Jag har satt en stor press på mig själv med målsättningen att vinna hela racet, helt berättigat också då jag ju vunnit fem av totalt sex etapper de senaste två åren. Jag vann alla tre etapperna, totalen och bergspristävlingen för två år sedan och förra året vann jag prologen och den tredje etappen, den enda "missen" jag har är andra etappen förra året då jag klappade igenom totalt pga matförgiftning och knappt tog mig imål. Jag tappade tjugo minuter och spydde som en kalv efteråt...

Så, med dessa resultat i bakfickan kan jag ju inte göra annat än att ställa extremt höga krav på mig själv, även om jag mår dåligt av den självpåtagna pressen...

Får jag bara prologen på fredag överstökad så släpper det nog och går det inte som jag vill där så återstår ju två dagar där det finns alla möjligheter till stordåd, det delas ut ett fåtal bonussekunder på de spurtpris och bergspris som är inlagda på linjeetapperna. Dessutom ännu fler bonussekunder vid målgång på varje etapp så sålänge ingen skaffar sig ett rejält försprång så blir tävlingen öppen och svårkontrollerad ända tills den avslutas på söndag...

I första hand är det totalsegern jag är ute efter, poängtröjan struntar jag i då det kostar för mycket att vara med överallt, men bergströjan däremot, den är jag sugen på och jag måste ju ändå sitta med uppe i täten över bergspriserna om jag skall ha något med totalen att göra och då kan jag ju lika gärna "sprätta" lite över krönet om jag har krafter till det...

Ja, på fredag gäller det alltså att prestera på topp och fram tills dess är det bara lugna pass och mental uppladdning som gäller...