Tour of Phuket, etapp 2...

Idag hände det grejjer minsann, 144 km stod på programmet och vi startar ju bla ihop med de "yngre" veteranerna (45-54 år) så vi är en ganska stor grupp som gav oss iväg vid 8 tiden i morse. De första 10 kilometrarna är neutral start så farten inledningsvis är riktigt bekväm och perfekt som uppvärmning för det som komma skall, min plan var ju idag att försöka knapra in sekunder på de två framför mig i resultatlistan och den första chansen kom vid det inlagda spurtpriset. Jag satt med långt uppe och hade full kontroll på Dansken Hendrik som leder, jag såg också att det var några fler "åldersmän" som placerade sig högt upp i den stora klungan. När vi passerar 500 meters skylten drar teamet Singapore Mavericks upp farten för en av sina åkare och jag kommer in fint på hjul bakom honom som dom drar upp spurten åt, det går som tåget och jag får till en riktigt fin spurt som räcker till seger i min klass och dessutom 3:a totalt medräknat de yngre veteranerna. Detta ger mig fem bonussekunder medans Dansken blir tvåa bakom mig och får tre bonussekunder, fördel mig alltså...

Sedan blir det en defensiv åkning för min del inför det första bergspriset som skall passeras vid 63 km, jag missar faktiskt att två cyklister från Singapore kommer iväg en bit innan och går solo över bergspriset. Själv kom jag över som 3:a eller 4:a i min klass men det sprack av ganska ordentligt i klungan och det blev till att jaga hårt ihop med en mindre grupp (däribland den gula ledartröjan) för att komma ikapp igen...

Nere på platten återsamlar det sig i en decimerad tätgrupp och där är vi nu sju man kvar från H55 klassen, det rullar på i jämn fart och alla väntar väl bara på att nästa bergspris skall komma och decimera gruppen ännu mer. Bergspriset kommer och precis som förutspått så splittras klungan upp, även jag får bita i gräset men har ändå ögonkontakt med täten och i utförskörningen så blir vi fyra man som hjälps åt för att komma ikapp igen. Det blev lite rörigt där i klättringen med olika tävlingsklasser så jag har inte riktigt koll på hur många av mina gubbar som är med där framme, jag tror först att det måste vara fem gubbs men när vi kommer ikapp så får jag höra av Dansken Hendrik i gula ledartröjan att vi bara är tre 55+ gubbar kvar i tätgruppen inklusive mig, då inser jag snabbt att totaltvåan är borta och förutom Dansken och mig så är det Italienaren Marco Baggioli som ligger fyra totalt som är med, kan vi nu bara hålla in i mål utan att jag släpper förbi mig italienaren så går jag ju upp som totaltvåa inser jag snabbt...

Med fem kilometer kvar känner jag mig stark som tusan och blir kanske lite väl självsäker, jag tänker liksom att det räcker inte med att vinna etappen. Nej... jag ska dra på en riktig långspurt och ta in några extra sekunder på dansken. Ja så går tankegångarna och med 400 hundra meter kvar går jag ut på höger kant och ger järnet, ja ni förstår nog hur det slutade... självklart håller dom min rygg tills det är 100 meter kvar och sedan kommer dom bägge två och passerar mig. Ja ja man måste ju försöka och det går inte att ta ikapp 10-15 sekunder utan att vara offensiv, imorgon gör vi ett nytt försök igen...

I och med detta så leder och innehar jag den gröna poängtröjan, prio ett blir att säkra den imorgon sedan får vi se hur resten utvecklar sig men jag ligger ju totaltvåa "bara" 14 sekunder efter Dansken så att det blir en kamp in i kaklet imorgon också, det kan jag lova...

(null)
En dålig bild (skärmdump) från internet där jag vinner dagens spurtpris...

(null)

Det hände mycket idag i resultatlistan, här ovan topp tio i totalen i min klass och det är bra spridning i fältet. Vi var ju många klasser (Men open, Men masters & Men veterans) som startade samtidigt och det blev många små klungor efterhand bergspriserna passerades...











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback