Ja, det fortsätter alltså i samma fotspår här på bloggen med ett sammanfattande inlägg varje måndag om föregående veckas händelser...

Nu är det ju inte så mycket som händer heller så ni missar ju inget, träningen flyter på bra och det blev två race på zwift helt enligt planen. Jag har ingen motivation att styra upp träningen med något specifikt upplägg utan jag kör för det mesta vad humöret tillåter vilket innebär att det endast blir på zwiftracen jag tar i ordentligt.,.

Igår avslutade jag veckan med ett 70 km zwiftrace vilket var i längsta laget, jag tröttnade redan efter tjugo minuter och resten blev en plåga att ta sig igenom. Det börjar att kännas i kroppen att det var längesedan nu som jag fick till lite regelbunden distansträning, uthålligheten känns sämre för varje vecka som går och är det något jag längtar efter vad gäller träning så är det långa distanspass med goda vänner i rejäl sommarvärme med fikastop och gött tjöt...

Finns det någon som kör sådana distansrundor längre överhuvudtaget ?? Jag tycker att alla jag känner kör så jävla fort när det blir  gemensamma distansträningar, jag snackar snittfarter på 35 km/t och dessutom ska man ge sig av kl 08,00 om lördags morgnarna när nattkylan fortfarande håller sig kvar i luften och full vintermundering är ett måste om man inte vill frysa ihjäl...

Med stor risk för att låta riktigt gammal å gaggig nu så måste jag ändå få säga att det var mycket bättre förr, då började helgträningarna kl 10,00 när solen fått en chans att gå upp över horisonten och farten vi höll var "snacktempo" och kanske var det just "snacktempot" som var hemligheten till framgång, för cyklisterna som var med då blev faktiskt betydligt mer framgångsrika än vad dagens gäng är. Åtminstånde på dom riktiga tävlingarna...

Så, då har jag fått gnällt av mig lite igen. Då kan vi ta det possitiva som hände förra veckan, nämligen ett väldigt trevligt veckoavslut med familjen uppe vid Borensberg och Göta kanal där cykelturer, kanotpaddling, bad i badtunna mm satte punkt för vecka 21...