Återigen har det gått en vecka mellan mina blogginlägg, en vecka som känns mer som en månad...  Tiden går så in i h...e långsamt och jag vet inte vart jag ska ta vägen snart, rastlösheten gör mig tokig...

Jag säsongsarbetar ju i vanliga fall från april till oktober för att sedan försvinna iväg till sol och värme över vintern, detta har jag gjort nu under de senaste 12 åren och anledningen är att jag mår så sjukt dåligt mentalt hemma i Sverige under det mörka halvåret. Det är inte nån vanlig vinterdeppighet jag pratar om, nä här snackar vi dödsångest...  Denna vinter var ju planerad på samma sätt men nu vet man varken ut eller in om vad som väntar.

Det här jäkla skitåret vill man ju bara glömma helt och hållet men kanske vände det nu i och med usa valet, inte för att det har något att göra med allt annat som händer i världen men ändå. Idioten i vita huset är bortröstad, nu ser vi till att den här förbannade coviden försvinner och sedan öppnar vi upp världen och lever som vanligt igen, gemensamt och över gränserna utan restriktioner...