För första gången på 12 år verkar det som att jag får tillbringa en vinter hemma i Sverige igen och detta är absolut ingenting som jag ser fram emot, jag hoppas verkligen att situationen förändras men som det ser ut just nu så är det en riktigt crazy & sjuk värld vi lever i, på mer än ett sätt...

Sedan jag skrev här senast så har träningen flutit på helt ok, några korta lugna utepass varvat med hårda zwiftpass. Kroppen börjar svara bra igen när jag tar i och nästa vecka ska jag börja lägga in några lätta joggpass i programmet också, allt för att få komma ut och få lite frisk luft emellanåt. Att cykla ute under vintern kommer definitivt inte att bli min favoritsysselsättning men några löppass i veckan däremot, det funkar ju oavsett väder...

För är det en sak jag lärt mig under mina 12 vintersäsonger i Thailand så är det att ordspråket "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" är rena rama skitsnacket. Dåligt väder finns det gott om, speciellt i Borås under tiden november till mars varje år...

Trots en liten känsla av vinterdepression och uppgivenhet så känner jag samtidigt en liten strimma av hopp och energi som jag inte har känt förr om åren innan jag började övervintra söderut och det tackar jag zwift för, för mig personligen så kommer den här virtuella tränings/tävlings plattformen ha en stor betydelse för hur jag tar mig igenom nästkommande 4-5 månader...