Jag fick en fin jubileumshälsnig från zwift igår då det på dagen var exakt ett år sedan vi "träffades" för första gången, tänk vad ett år går fort när man har roligt tillsammans...

Det som först började som en försiktig vänskap gick snabbt över till blomstrande kärlek, vi har funnits där för varandra i ur och skur redan från dag ett och i dessa bedrövliga coronatider med restriktioner och inställda cykeltävlingar över hela världen har du bjudit upp till dans med helt covidsäkrade race och gruppträningar närhelst man varit sugen...

Ja, oavsett väder och vind, tid på dygnet eller vilken som helst bortförklaring jag kunnat hitta så har du funnits där vid min sida när jag som mest behövt det. Du är den mest trofasta och pålitligaste cykelkompis jag någonsin haft...

Men även om jag föll för dig omgående så släppte du mig inte in på livet direkt från början, du höll mig på lite lagom avstånd och jag fick verkligen visa mig värdig innan jag fick vara med och leka på allvar. Vid de första tjugotalet tillfällen så "ställde" du av mig så det skvätte om det, redan tre minuter in i ett race så var det "game over" för mig. Vafan är det som händer minns jag att jag tänkte, hur ska jag någonsin kunna hänga med i detta vansinnestempo...

Det tog som sagt ett tag innan jag ens hängde med en klunga in i mål då långt bak i gruppen utan skuggan av en chans att vara med i matchen på allvar, men ganska snart började jag komma in i det hela och allteftersom tekniken/taktiken förbättrades så placerade jag mig också längre fram på racen. Min naturliga styrka är spurten och när jag helt plötsligt hade lite krafter kvar att spendera mot slutet så kom framgångarna snabbt...

Nu 365 dagar senare kan jag summera vårt första år tillsammans med att jag från att startat första racet i C klassen numera (för närvarande) är en A åkare. Jag har under detta år förutom en hel del vanliga träningar kört 113 zwiftrace, detta har resulterat i 38 pallplatser varav 22 segrar. 

Jag har erövrat mina lightweight mielenstein hjul uppför alpen, jag har fått min zwift concept "Thron" bike för 50,000 avverkade höjdmeter. Jag hade hoppats hinna köra minst ett varv på alla befintliga banor på zwift men tiden har inte riktigt räckt till nu i slutspurten så det återstår tre banor, det är tre av de längsta och med mest höjdmeter också så det krävs ju ett antal timmar för var och en av dem. Planen är att avverka dom så fort som möjligt så är det gjort. De flesta "badgers" är också fixade, några få riktigt svåra återstår, bla att maxa 2000w vilket jag nog får inse vara omöjlig för mig...

Hur ser vår gemensamma framtid ut då, jo jag tror nog att vår kärlek är för evigt, visserligen är jag en sann solskenscyklist utan dess like och älskar att cykla utomhus i sol och värme, på spännande platser runt om i världen och då både racer, gravel och mtb. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra och om du bara kan ha överseende med ett snesteg eller två emellanåt så är jag din för evigt. Så vad säger du, ska vi köra på ??