Tja folks, idag e de vilodag efter ett par riktigt långa dagar i sadeln. I förrgår blev det mtb distans med ungtupparna från Varbergs MTB team och med betoning på just mtb måste jag nog erkänna att mina dagar som terräng cyklist är över. Åtminstone när det gäller teknisk mtb cykling, jag kände mig långt utanför min komfortzon när vi körde runt bland tekniska stigar fyllda med rullgrus å sprängsten. Jag kör ju inte speciellt mycket mtb nu för tiden (de senaste åren) och efter vurpan och frakturen i handen i somras så blev väl inte tekniken å självförtroendet bättre precis, jag känner mig mest stel och rädd så fort det blir svårcyklat och tankarna rusar snabbt iväg på vad som händer om jag vurpar igen. Inte helt optimalt om man vill cykla snabbt i svår terräng helt enkelt…

Jag har sagt det förut och insikten blir allt starkare för varje gång jag kör mtb om att det nog får bli gravel och landsväg jag ska ägna mig åt fortsättningsvis, mtb cyklingen får helt enkelt bli ett motionsnöje någongång ibland bara för omväxlings skull…

Igår körde jag ca 120 km racer för mig själv en bit inåt land och upp över ett mindre bergspass, det blev en fin sväng i riktigt bra väder. De kraftiga nordanvindarna som härjat ett tag har avtagit och det är riktigt behagligt på dagarna nu, såpass behagligt att resten av denna vilodag nu skall tillbringas raklång i solstolen och den enda energin jag ska göra mig av med blir när jag vänder mig om någongång emellanåt…