Totalt omotiverad och less på allt runtomkring så blev det för tungt för mig att genomföra dagens planerade distanspass, jag svängde av efter redan en mil och tog sedan en kort sväng bara för att få andas ut och röra på mig utan krav på prestation. Tankarna som malde i huvudet handlade om att jag längtar hem till barn och barnbarn, att jag längtar efter lite riktig värme (småfryser mest hela tiden här), att jag saknar mina cykelvänner i Thailand, att jag längtar efter en normal värld igen och att jag inte riktigt vet var jag har mig själv längre...

Skit vad det ska va svårt ibland att känna harmoni i livet och bara vara nöjd som det är...