Det är stunder som denna som är en av livets höjdpunkter, att sitta utomhus med morgonkaffet i soluppgången och bara känna in hur både dagen och kroppen vaknar till liv...

Idag blir det en lugn dag fram till 18,15 ikväll, då smäller det till med den andra deltävlingen i Masters SA serien. En serie på zwift där man för ovanlighetens skull (inom zwift) tävlar i UCI:s åldersindelade veteranklasser precis som man gör i vanliga fall utomhus och som 57 åring så tycker jag det är betydligt roligare att tävla mot de bästa jämnåriga veteranerna i världen än mot de bästa elitcyklisterna i världen. 

I den första deltävlingen förra onsdagen blev jag ju 3:a i min klass så förhoppningar finns om en framskjuten placering i totalen men då ska allt klaffa under alla åtta deltävlingarna så vi får väl se hur det går. Känslan har ju inte varit på topp den senaste veckan pga luftrörsproblem och allergier men nu har jag  använt min kortison inhalator under en vecka och även kommit igång med allergitabletter och nässpray så förhoppningsvis känns det bättre redan ikväll.

Igår körde jag ett mjukgörande yogapass på förmiddagen vilket alltid ger en skön och avslappnad känsla i kroppen efteråt, sedan körde jag en gruppträning på zwift på kvällen där jag överlag tog det lugnt förutom ett par korta hårda fartökningar för att väcka upp benen lite. Känslan var väl lite bättre än tidigare i veckan och puls/wattvärden var helt normala vilket gör att jag ser fram emot kvällens race betydligt mer än för några dagar sedan...