Det är upp å ner i det mesta för tillfället, det är inte bara containerfartyg som sätter sig på tvären utan hela världen är kraftigt på glid känns det som och att titta på en nyhetssändning på tv ger ju rena rama dödsångesten, min egen vardag är som ett klassiskt aprilväder. Sol, regn å snö om vartannat...

En bra grej är att jag fick sålt min mountainbike ganska omgående, det dåliga är att den nya som jag beställt skulle levererats nu i slutet av mars men den leveransen är framflyttad till slutet av maj. Jag hade verkligen sett fram emot att komma ut å köra lite mtb nu när våren är på gång men nu får vi väl se om det blir nåt cyklat i skogen överhuvudtaget i sommar, jag vågar nog inte hoppas allt för mycket...

Jag har ju som tur är både en racer å en gravel så cyklat blir det såklart ändå och nu längtar jag verkligen ut på vägar/grusvägar, fortfarande är det mest zwiftrace på schemat men motivationen å lusten för innecykling börjar avta trots bra framgångar. Det återstår sex veckor av de två veteran cuper jag kör och i söndags skippade jag faktiskt en deltävling på grund av kraftig motivationsbrist, vi får väl se om jag orkar ta mig i kragen och avsluta på ett bra sätt...

Jag har nu varit hos sjukgymnasten två ggr och fått behandling med bl.a. ström för mina nack/ryggbesvär. Inflammationen har släppt men artrosen och smärtorna från den blir jag aldrig av med, men med träning och div stretchövningar så ska det väl lindras något hoppas jag...

Påsken står för dörren men den sedvanliga påskhelgen med husbil till Danmark och Tisvildelejes fantastiska singeltracks blir det inget med, både covid restriktioner och brist på mountainbike gör att vi får hitta på något annat istället, cykel hade jag väl löst över helgen om vi kunnat åka men nu sitter vi där vi sitter å här får vi väl sitta ett tag...

Tittar vi lite längre fram så är sommarens planer väldigt oklara och flexibla, några långlopp eller andra race samt husbilsresor till Danmark och Norge står på önskelistan men det ser ju inte så positivt ut för tillfället. Är det någon mer än mig som känner sig som instängd och fångad i en mörk och nedåtgående spiral...