Just nu går jag "all in" varje dag som om det inte fanns någon morgondag, för vem vet vad som händer imorgon liksom. Jag borde egentligen strukturera upp träningen och lägga in fler vilodagar om jag ska utvecklas och få upp formen, men till vilken nytta…

Jag strävar inte efter att bli snabbare eller starkare för tillfället utan just nu i dessa omgivningar och under dessa omständigheter där jag befinner mig så blir cyklingen som mitt "lyckopiller".  Att få komma ut å hojja grusväg i ett område som är världskänt för sina grusvägar och i ett klimat å väder där det inte kommit en droppe regn på över två månader ger mig ett sådant obeskrivligt välmående som inte går att beskriva…

Att leva i nuet känns ibland som en klyscha men här och nu så är det verkligen så,  här och nu är verkligen här och nu… vad som händer imorgon eller nästa vecka det tar vi då. Nu ska jag passa på att njuta av cykling i världsklass så länge det varar…

Några bilder från dagens runda…