Nu händer här grejjer minsann…

Stygnen är borta och jag har börjat zwifta igen och med hjälp av en sele som jag har på överkroppen och som sitter fastspänd i väggen bakom mig så jag kan jag luta mig framåt utan att belasta högerarm å axel vilket funkar otroligt bra.

Jag har också börjat på steg två i rehabiliteringen med axeln vilket innebär träning med lite försiktig motstånd (gummiband) men detta känns definitivt inte lika bra som zwiftandet, det tar nog ett tag innan stelheten å ömheten släpper men vi är definitivt på rätt väg iallafall.

Å sist men inte minst, våran lilla "el perro" (hunden) har kommit hem på tillfälligt besök nu den sista månaden innan vi drar söderut till Thailand vilket är väldigt skoj, det är ju visserligen lite tråkigt att vi ska iväg så snart efter att vi lär känna honom men den första parningen tog sig inte som planerat så nu blev det som det blev, han kommer att bo hos uppfödaren tills Madde kommer hem igen i februari…