Sitter här hemma och är nåt så fruktansvärt rastlös ända in i själen, och till råga på allt så är det en planerad vilodag från cykeln också...
Inget bra alls, jag får nog ställa in den där vilodagen och ge mig ut nån timme och bara "filosof" cykla, ni vet sådär när man bara kör och låter tankarna flyga runt hur dom vill i skallen. Ibland kan jag cykla sådana pass där jag knappt vet var jag varit men på nåt konstigt sätt så håller man sig på hjulen och kommer hem oskadd trots att man suttit och drömt på cykeln hela rundan.

Man kanske har nån typ an autopilot som aktiveras när tankarna är någon annanstans än i nuet...

Det var ju det här med att vara med till slutet...

Om lite mer än en timme går starten för min första och enda landsvägstävling i år, SM för veteraner strax utanför Ystad.

Jag siktar på en medalj då jag vet att jag har ett bra klipp i en spurt och om jag bara är med i täten in på sista km, då jäklar...

Det är väl bara det där med att jag måste vara med där framme ända in till slutet, det är inte alltid så lätt som det kan låta. Vi är strax över 50 startande i min klass och jag är ensam från min klubb, dessutom har jag ingen koll på vilka gubbar jag behöver bevaka och man kan ju inte gå med i varje attack som kommer, då bränner man sig.

Så, nu har jag en timme innan start på mig att luska ut vilka de "farliga" gubbarna är, sedan hoppas jag på hård körning i kantvinden så att så många som möjligt åker av och samtidigt att jag kan vara med där framme och hålla en bra position loppet igenom. Drömsituationen är att vi blir en mindre grupp på 10-15 cyklister som spurtar om det, då tror jag det kan gå riktigt bra...

Efter helgens SM i mountainbike så ventileras en del åsikter ang "sprintens" status och upplägg, här är lite tankar som jag personligen har om saken.

Jag tycker definitivt att man från förbundets håll måste ta vara på möjligheten att utnyttja att vi har två världsstjärnor inom grenen och jobba för att grenen ska få samma status som långlopp och XC. Om vi som i nuläget har både världsmästare och europamästare inom disciplinen och kanske till och med chans på OS medaljer i framtiden så betyder detta ju större intresse från media och möjligheter för ökade sponsorintäkter till förbundet som i nästa steg kanske kan göra så att man har ekonomi att skicka full styrka i varje klass till fler tävlingar utomlands, istället för de fåtal platser som i nuläget delas ut när det gäller internationella MTB tävlingar.

Se till att en sprint ger lika många poäng som en XC tävling i svenska cupen, det pratas om att kanske ha tre delcuper och en totalcup där både långlopp, sprint & XC ingår. En mycket bra idé tycker jag, varför inte fyra lopp från varje disciplin som ingår i den totala cupen.

Sedan kan man ju diskutera fram och tillbaka hur banor och upplägg ska se ut, jag tycker iallafall att utvecklingen gått framåt på de tävlingar som hittills körts men det finns ju mer att förbättra.

Många klagar på långa tävlingsdagar och pauser mellan racen, varför inte fortsätta ett steg till med startblock och införa tre istället för två som i borlänge och nu senast på SM, tex ungdommar, seniorer, veteraner för sig och köra tidskvalet först inför varje block. På så vis blir ju tävlingstiden för varje block bra mycket bättre komprimerad.

Hur banorna ska se ut ?, ja det finns väl lika många åsikter som deltagare om man frågar alla men jag tycker att på en bra sprintbana ska det gå att köra om under i stort sett hela varvet, hinder och hopp ska vara placerade där de inte utgör någon fara för cyklisterna, hinder och karaktär på banan ska vara en liten men inte helt avgörande del av utgången, det är i min mening att cykla snabbt på kort tid som ska avgöra racet.

På SM fick vi för första gången stå i startbås med bägge fötterna i pedalerna och det var ett mycket bra steg i rätt riktning, nu kunde ingen skylla på problem att få fast skorna i starten utan förutsättningarna att komma iväg snabbt blev helt rättvisa.

Jaha, detta var bara lite tankar jag ville dela i detta ämne, fortsättning lär följa.
Nu ska jag ut och träna en stund inför veteran SM på landsväg som jag ska köra på söndag nere i Ystad...

Ja då är helgens drabbningar över och jag har tid att ge en liten redogörelse över hur det har gått. På XC loppet i söndags visste jag väl att det skulle bli tufft att ta medalj men en 4:e plats hade jag väl minst hoppats på.

Nu blev det inte så som jag ville, efter en bra start sjönk jag snart snabbt ner i fältet och var väl nere på en 7-8 plats och slet ett par varv innan det började kännas lite bättre och jag kunde kämpa mig upp till en slutlig 5:e plats i mål. En liten missräkning men ganska ok ändå.

Idag på sprinten hade jag stora förväntningar på mig själv, det var bara medalj som räknades. Banan passade mig bra och då det fanns fina omkörningsmöjligheter på långa sträckor längs banan så blev inte starten lika avgörande som den varit på de tidigare sprintloppen i år och det var tur för ut ur första kurvan låg jag inte bättre än 3:a men kunde sedan gå förbi enkelt och ta ledningen på den långa talan som kom därefter och därmed ta nästkommande lite kniviga högerkurva som förste man. Sedan var det bara full fart upp mot högsta punkten.

Efter att ha testat banan på morgonen så bestämde jag mig för att satsa allt upp till högsta punkten strax efter halva varvet och låtsas att målet var där, därifrån gick det svagt utför och jag hade fått en såpass stor lucka bakåt att jag kunde ta det lite lugnt nerför och igenom det tekniska partiet som följde för att därefter ha nog med kraft i benen för att kontrollerat ta hem segern.

SM Guld, SM guld, SM guld...

Sitter här i "lägret" och funderar över hur det känns i kroppen inför helgens tävlingar. Uppladdningen har varit bra, 4,5 veckors husbilsemester söderöver med mycket bra cykling.

De första två veckorna kördes distanspass blandat med hårda intervallpass ihop med Dick & Robin från Kolmården, först i Italien och sedan som avslutning blev det två tävlingar i Österrike. Därefter skildes våra vägar och jag & Madde drog vidare till Kroatien för lite sol och bad en vecka (även en hel del cykling) innan vi avslutade det hela med ett "höghöjdsläger" i Dolomiterna där det blev 7 dagars cyklande och boende i trakterna runt Cortina och Val gardena.

Jag hoppas att vistelsen på hög höjd ger mig nån procent högre kapacitet än normalt på XC loppet och att mina problem med allergier är över nu när vi kommit in i slutet av Juli, då kanske jag kan slåss om en medalj på söndag. På lördagens sprint är det bara medalj som räknas annars blir jag grymt besviken.

Ett litet bakslag fick jag i måndags när vi började vår hemresa från Italien, jag började bli snuvig och irriterad i halsen men med mycket förskylningsmedicin, regelbundna "gurglingar" och munsköljningar med whiskey har det inte blivit något allvarligt ännu så det är väl bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa...

Det drar ihop sig mot resans slut och sista veckan har tillbringats på hög höjd. Vi åkte från Rovinj förra lördagen och tog ett snabbstopp i Krjanska Gora där jag cyklade över passo Vrsic på 1611 möh. Därefter åkte vi vidare mot Italien där vi tog ännu ett stopp och fricampade ett par nätter vid en liten sjö mitt inne bland bergen. Där cyklade jag upp för avslutningen på årets 13:e etapp av girot ovanför Sella Neva på 1500 möh.

Sedan var det dax för Cortina där vi "tog in" på en ställplats uppe vid misurina som ligger på 1756 möh precis innan de grymma sista 6 km upp mot Tre cime di Lavaredo på 2320 möh.
Där blev följande bergspass avklarade, passo di clima banche 1530 möh (2ggr), passo Tre croci 1809 möh (2ggr) och självklart tillbaka upp till "campen" misurina 1756 (2ggr) dessutom gjorde jag ett toppbesök på Tre cime di Lavaredo 2320 möh.

Efter några dagar flyttade vi ett par mil västerut till en by som heter Corvara men på vägen dit tog vi en paus uppe på passo valparola, där satte sig Madde i solen med en bra bok medan jag tog mig en rejäl sväng på hojjen och avverkade passo Giau 2236 möh, passo Falzarego 2109 möh och slutligen upp till väntande Madde på passo Valparola 2192 möh.

Nu är vi i Corvara där vi idag bara njutcyklat några timmar genom att ta liften upp på berget och sedan lugnt glida nerför de fina stigarna. Imorgon som blir sista dagen här väntar en fin runda runt Sella massivet och passo Gardena 2121 möh, passo Sella 2244 möh, passo Pordoi 2239 möh och slutligen passo Campolongo på 1875 möh.

Det har blivit en mycket bra sista vecka med fint väder boendes på hög höjd och med många bergspass i benen, i övermorgon åker vi hemåt och nästa helg väntar SM i Södertälje.

Hoppas det finns lite ork kvar i benen då...

Vi sitter på båten på väg in till Rovinj för en kväll på stan, det är riktigt hett på dagarna och det är först nu man orkar röra på sig.

Jag körde ett hårt pass 30 sekundare imorse, sedan sov jag en stund i skuggan innan det var dax för lunch. Efter lunchen sov jag återigen en stund innan jag tog ett dopp i havet för att piggna till lite men det är inte lätt, man blir oerhört slö i värmen.

Men som sagt, nu är vi på G... för en helkväll på stan...

Men det är inte värre än att det går att svalka sig med lite ädel dryck och glass i stora lass...

Träningen är dock lite tuff i värmen men jag gör så gott jag kan, igår blev det en sväng på 1,45 tim med ett antal 30 sekundare mitt i passet och i förmiddags kördes ett 2,45 tim pass med två set "över/under" (10/20) tröskelintervaller.

På kvällarna strosar vi runt i Rovinj och njuter av livet...

Vaknade just efter en eftermiddagslur i solen, en kaffe & glass senare börjar jag bli klar i skallen igen. Tillvaron är på topp här strax utanför Rovinj i Kroatien. Solen skiner och det är varm igen till skillnad från alperna förra veckan.

Det är lite nostalgiskt att vara här då vi bor på samma camping som för tio år sedan när vi var här förra gången fast med ungarna, dottern försökte lära sig dyka från piren här nedanför och jag o charlie var ute och cyklade på grusvägarna runtomkring, härliga minnen...

Vi kommer stanna här tills på lördag då vi återigen ska ge oss på lite berg på vår väg hem igen.
Troligtvis stannar vi först några nätter i Kranjska Gora där jag var och körde EM förra sommaren, mycket bra cykling där...
Sedan blir det ett stopp till i alperna innan vi drar upp genom Tyskland på torsdag nästa vecka men vi vet inte vart, vi följer väderprognoserna och anpassar oss till vart det verkar vara ok väder.

Igår efter söndagens tävling rullade jag bara lätt en timme och idag var jag och Madde ute på ett par timmars "fikacykling", imorgon börjar allvaret igen med formtoppningen inför SM...