I elitklassen som hade VM status blev det inga svenska framgångar att tala om... För oss som var där som turister gick det lite bättre, Robin Thyrstedt vann idag igen och för mig som valde att köra medium distansen blev det en sisådär ok 9:e plats, Dick körde alternativet längre än mig och hans resultat vet vi inte ännu.

Dom nya världsmästarna i elitklasserna blev Christoph Sauser och Gun Rita Dahle och även om det inte var VM för juniorer så fick Robin sin lilla stund i rampljuset han också...

Ligger har i husbilen alldeles nyvaken och lyssnar på regnet som smattrar på taket, vädret har inte visat sig från sin bästa sida här i alperna sedan vi kom hit. Igår var det åtminstånde uppehåll då vi testade den första loopen av morgondagens tävling. Jag, Dick och Robin mötte upp de andra svenskarna (landslaget) Calle friberg, Mikael Flockhart, Jenny S och Emmy T på förmiddagen och drog iväg i samlad trupp, 35 km med 1300 höjdmeter blev det och då vi startar 800 möh så kommer vi en bit upp innan det går utför igen, runt 1800 möh blev högsta punkten igår och där uppe var det kallt, tur att man körde med långbyxor, långärmat och vindjacka!!!

Idag regnar det som sagt och imorgon har dom lovat 5 grader varmt (här nere i byn) och uppehåll framtill lunch, sedan ska det regna igen :-(

Loppet imorgon har ett annorlunda upplägg med tre tävlingsdistanser, medium = 35 km och 1300 höjdmeter, medium plus = 50 km och 2300 höjdmeter och extreme = 60 km och 3000 höjdmeter. Sedan har vi ju VM loppet som proffsen kör med 95 km och 4400 höjdmeter.

Det som är bra med mitt lopp och som jag inte varit med om innan är att jag kan välja tävlingsdistans under loppets gång, när jag kommer in för varvning stel och frusen efter första loopen imorgon så är chansen stor att jag går imål där...

Jag har inget att bevisa för mig själv och jag hatar att frysa men jag tänker ändå starta imorgon sedan får jag helt enkelt se hur vädret blir och bestämma mig utifån hur förhållandena blir...

En sak är iallafall säker, efter loppet åker vi söderut till värmen igen sen får vi se om vi kommer tillbaka för XC loppet nästa helg...

Då var vi i mål en ny upplevelse rikare, efter en lång och ordentlig uppvärmning fick vi stå och frysa i startfållan i tolv graders värme i trettio minuter. Sedan gick starten och det var 110% från första sekund.

Det kändes bra hela loppet, benen svarade och pulsen låg konstant på tröskel, ändå räckte det bara till en 10:e plats av de 50 startande i H-50 klassen och 83:a totalt av ca 400 . Dom är grymma på att klättra här nere, 2:a och 3:a i totalen var H-40 gubbar!!!

Vi var ju ett gäng svenskar som startade idag och bäst gick det för junioren Robin Thyrstedt som vann sin klass och gick in som 12:a totalt, Åsa Erlandsson blev 3:a i damer elit, själv blev jag ju 10:a och Dick Samuelsson blev 28:a i H-40.

Det har varit ett mycket bra arrangemang, man lämnade sitt mobilnummer när man anmälde sig och jag hann knappt ur duschen innan jag fick mitt resultat via sms, imponerande...

Nu laddar vi om inför maraton loppet på lördag med att först köra delar av banan imorgon och sedan vila på fredag.

Nu har vi kommit fram till Brixen in thale där vi ska köra första racet imorgon, ett hillclimb på MTB. Från nästan 30 grader och sol imorse till 12 grader och ösregn nu på kvällen, ingen höjdare precis...

6 km och 500 höjdmeter låter inte så mycket men det blir säkert stenhårt, vi har varit ute och kollat backen nu på kvällen och det tog 40 min upp i ett långsamt tempo men imorgon kväll så blir det nog full spätta från start. Det gäller att vara rejält uppvärmd.

Det går fortfarande att anmäla sig men hittills är vi 39 st i H-50 klassen så det ska bli riktigt kul att köra imorgon i ett så stort startfält, dessutom startar alla klasser samtidigt så totalt är vi ca 300 som ska trängas i starten. Som tur är så är det en tre meter bred väg hela sträckan upp så det kommer nog att gå fint ändå.

Rapport kommer imorgon kväll...

Här nere i varma & soliga Italien är tillvaron på topp, dagarna består av träning, liten lur på eftermiddagen och en del sol & bad när vi hinner med ;-).

Första dagen här (i torsdags, dagen efter stelvio) cyklade vi tre timmar distans upp & ner bland vinkullarna, midsommarafton blev en vilodag, igår kördes först ett hårt 4x4 pass på morgonen och sedan ett lugnt fikapass med Madde på eftermiddagen, idag kördes ett fyratimmars distanspass där vi först kollat in kartan och hittat en vad vi tyckte var en grym "kulle" med serpentinbackar upp till toppen från alla håll. Där skulle vi ta en fika tänkte vi.

När vi närmade oss fikabyn och skyltarna sade att nu är det bara 6 km kvar började vi undra lite var "kullen" var någonstans, vi var ganska högt upp på en ås och runt omkring oss syntes inga höjder, döm om vår förvåning när vägen började dyka utför i branta serpa svängar och vi efter en bra stund hamnar nere i fikabyn som visade sig ligga långt ner i en grop i landskapet...

Vi får nog lära oss läsa kartan lite bättre i fortsättningen... men trots allt, efter fikastoppet blev det ju ändå lite backkörning på väg ut ur byn...

Imorgon väntar hårda korta intervaller igen och sedan vilar vi inför tävlingarna i kirchberg på onsdag & fredag.

Resan ner genom Tyskland gick som en dans, inte ett vägarbete så långt ögat såg och när vi startade vår färd på tisdagsmorgonen för de sista 40 milen så var planen att komma fram, äta lite lunch och börja klättringen mot toppen vid 14 tiden på eftermiddagen.

Men... det blev inte riktigt så, en brinnande bil framför oss, ett vägarbete och ett berg som rasat ner över vägen sinkade oss såpass att vi kunde börja cykla mot toppen från östsidan först på onsdagsmorgonen, och tur var väl det kanske för temperaturen på tisdagseftermiddagen låg konstant på mellan 35-39 grader.

Onsdag morgon var det lite svalare men ändå sol och fint väder då vi startade vår klättring från " baslägret" nere i roten av backen, det dröjde inte länge förrän jag fick huvudvärk av den höga höjden och jag fick slå av på takten lite.
När jag väl lugnat mig och hittat en bra rytm gick det bättre och det var bara att gneta på, totalt tog det två timmar innan jag var uppe men varenda minut njöt jag av vyerna runt omkring mig.

Jag säger bara det, sådana här klättringar ska man inte träna i, bara njuta av...

Nu idag har jag guidat Dick och Robin på en tretimmars distanstur upp o ner i kullarna här runt Barolo i Piemonte regionen där vi nu ska tillbringa helgen.

Underbar cykling på dagarna, mat & dryck i världsklass på kvällarna, allt i gott sällskap, kan inte bli bättre...

Då var helgens tävlingar avklarade och vi sitter i husbilen på väg söderut mot nya äventyr, termometern visar på tio grader utanför bilen och det ösregnar så jag ser verkligen fram emot att komma ner till en annan typ av klimat.

Tävlingarna gick helt OK för min del, 3:a bägge dagarna och 3:a totalt. det hjälpte inte att formen och känslan var mycket bättre andra dagen, avståndet fram till Tommy & Benny är för stort för tillfället. Nu blir det som sagt en månads uppladdning i Italien och Österrike så får vi se om det går att trimma motorn något inför SM om 5 veckor.

I går kväll kördes PRO tour Borås i vanlig ordning, dagens etapp var ett road race (linjelopp). Vi var väl ett 50 tal cyklister till start och om jag kände mig stark i förrgår då jag tränade på helgens Swe cup banor så var känslan den totalt motsatta igår. Ett tag kändes benen så stumma och cykelbyxorna så tajta att jag funderade allvarligt på om blodcirkulationen ner i benen helt hade slutat...

Det svänger verkligen i hur formen känns för tillfället och nu får det bli det vila både idag och imorgon inför helgens två tävlingar som tyvärr verkar bli ordentligt blöta tillställningar enl senaste väder rapporten.

Drar vi söderut på en månads semester, det är bara helgens två Swe cup tävlingar här i Borås som ska genomföras och formen känns bra. Jag tränade på banorna igår och för första gången på länge så svarade benen och pulsen som jag vill, kan det vara så att pollenproblemen för min del är över för i år ??... Jag hoppas på det i alla fall, det vore ju extra kul att få till några bra resultat nu när det är hemmatävlingar.

Höll på att glömma utlandstillstånd för tävlingarna i Österrike men Dick påminde mig som tur vad så nu är det fixat.

Den grova planen för semestern är först en vecka i Italien (piemontes vindistrikt) för lite frosseri i god mat och ädla drycker och på vägen dit ska stelvio stigningen bestigas från östsidan, sedan upp till kirchberg i Österrike för de två inledande tävlingarna i MTB festivalen som börjar 26 juni. Därefter troligtvis val gardena Italien igen för lite frisk bergsluft (höghöjds vistelse), sedan tillbaka till kirchberg Österrike för de två avslutande tävlingarna 6-7 juli innan vi sakta börjar söka oss hemåt igen med storform inför SM...

...Innan jag ska tävla nästa gång, efter vurpan förra helgen i Mjölby har jag varit lite mörbultad. Jag vilade i måndags sedan har det gått bra att träna på landsvägen under veckan men idag körde jag för första gången MTB på BCA varvet och det kändes i min ömma axel kan jag lova. Kan nog behövas några dagar till innan jag är helt återställd.

På söndag direkt efter tävlingen så drar vi söderut tillsammans med fam Samuelsson/Thyrstedt från Kolmården. Vi ska tillbringa några veckor ihop nere bland vingårdarna i norra Italien och det blir nog ett besök i Österrike också, jag har hittat en MTB festival som arrangeras under en 10 dagars period i kirchberg med omnejd med bl.a. VM i MTB maraton som höjdpunkt. De tävlingar so jag ev kommer att köra blir ett hillclimb 26 juni följt av ett maraton den 29 juni, sedan tar vi lite semester igen fram till 6 & 7 juli då det går ett criterium och ett xco som avslutning dessutom är det en massa kringaktiviteter som kommer att ge en härlig inramning till hela arrangemanget.

Längtar...

Det gick ju ganska bra trots allt, men ett tag trodde jag att loppet var över för min del. Ute på 2:a varvet så satsade jag 110% i ett av de mer snabbåkta partierna av banan och med full fart på cykeln satte jag pedalen i en sten och flög över styret, jag flög så länge att jag hann tänka att det här kommer göra ont, riktigt ont...

Jag landade på ryggen med cykeln över mig, spräckte hjälmen och stönande av smärta i ryggen reste jag mig upp, kollade över cykeln, satte fast bakhjulet som lossnat, sätter mig i sadeln och rullar iväg. Har oerhört ont i ryggen men jag vet att jag är i ledning och försöker köra på så gott det går, kollar bakåt hela tiden orolig att det ska komma någon men ser ingen, det tar väl ett halvt varv innan åkningen flyter på igen och jag börjar känna mig säker på segern och till slut går jag imål som 1:a ca 4 minuter före tvåan.

Nu nån timme efteråt i bilen är jag stel och öm i ryggen, svullen i ena fotknölen och allmänt ynklig, får väl ta det lugnt några dagar och slicka mina sår innan jag ger mig ut på hemmabanorna och tränar inför tävlingarna där om två veckor...