Då vart det äntligen dax för en aktiv omstart efter 10 dagars avhållsamhet från allt vad träning heter, viloperioden avslutades med en helg i Köpenhamn där jag hälsade på en gammal god kompis som flyttade dit för några år sedan. En veckas total vila följt av tre dagar i storstaden med extra god mat, öl, rom, cigarrer och allmänt "osunt" leverne har gett mig mängder med motivation och energi att köra igång träningen igen...

Idag har jag försiktigt börjat om med en fin mtb runda tillsammans med min son, inte fort och inte hårt men ändå med en betydligt bättre känsla i kropp och ben än före viloperioden. Det är konstigt egentligen vad en "dålig känsla" i kroppen påverkar psyket i negativ riktning trots att man vet bättre, för tio dagar sedan var jag nästan övertygad om att jag aldrig skulle kunna tävla mer, aldrig mer få några bra resultat eller ens hänga med en klunga in i mål. Ohjälpligt avhängd och långt efter täten var vad som väntade om jag någonsin kom igång igen...

Ja så gick tankarna trots att jag varit i samma situation många gånger förut och egentligen vet att det vänder alltid efter en svacka, det gäller bara att "rida ut stormen" som man säger. Nu hoppas jag att jag har gjort just detta och känslan i benen idag säger samma sak, nu har det äntligen vänt...

Den första veckan nu blir det bara lugna pass för att smyga igång igen utan att stressa, eventuellt kör jag ett zwiftrace framåt helgen men bara som bra träning. Sedan får vi se om kroppen är redo för att gå "all in" på något race nästa vecka...

Nedan några bilder från helgen i Köpenhamn...

Något är fel med kroppen, om det är överträning/för många zwiftrace utan genomtänkt återhämtning eller något annat som spökar i kroppen det vette tusan men helt klart är något på tok. Har nog aldrig varit såhär matt i kroppen utan att uppenbart varit sjuk förut...

Så nu har jag tvingat mig själv till en timeout från träning och zwifttävlingar för ett tag, är nu inne på min andra vilodag efter att totalt klappat igenom på ett zwiftrace i fredags, om jag överhuvudtaget rör cykeln under veckan som kommer så blir det under extremt lugna former bara för att hålla igång lite cirkulation för benen. 

Sedan blir det väl till att backa tillbaka lite och börja med en mer strukturerad grundträning som har en mera långsiktig plan och inte bara köra på som jag gjort sedan jag kom hem från Thailand i våras. Den här sommaren har ju varit lite speciell minst sagt och det kan väl bli så att när man inte har något specifikt att träna emot så kör man bara på med huvudet under armen och lyssnar inte på kroppens signaler, det är ju kul att cykla liksom så varför inte bara kötta på och rejsa zwift så länge det håller. Ja så har väl min cykling varit under en lång period men nu håller det som sagt inte längre, vila/återhämtning/omstart får bli höstens motto...

Ja då vart man hemma igen efter ännu en trevlig långweekend i Danmark där vi cyklat fina singeltracks och haft det allmänt fint under några dagar. Jag var ju ganska sliten förra veckan så i torsdags (dagen vi körde ner till Danmark) vilade jag helt och sedan har det bara blivit två lugna och fina "motionärspass" på mtb:n utan hög puls eller stress, bara för att njuta och få lite aktiv vila/återhämtning inför denna veckan. Igår blev också en hel vilodag och idag var det tänkt att jag skulle vara full av energi inför veckans första zwiftrace...

Nu blev det tyvärr inte så att benen "sprätte" som planerat när starten gick idag vid lunchtid, det var den sämsta känslan på länge, ja kanske någonsin faktiskt och jag fick verkligen bita i för att överhuvudtaget genomföra racet. Det berodde inte på hårt race eller motstånd att jag fick slita såpass, mina wattvärden visade efter racet katastrofalt dåliga siffror. Antigen har jag något skit i kroppen eller så behöver jag helt enkelt ta det lugnt ytterligare några dagar, imorgon eftermiddag väntar ännu ett race men jag kanske skippar det om jag känner mig lika seg som idag och sedan har jag bokat en masssge till på onsdag som kanske kan hjälpa till att få igång benen igen. Ja vi får väl se hur det hela utvecklar sig helt enkelt...

Oj vad tiden går, nu blev det riktigt långt mellan inläggen igen. Hursomhelst jag zwiftar och ligger i, det har blivit fyra race de senaste sju dagarna plus några träningar och jag börjar faktiskt känna mig lite sliten nu. Inte sådär allmänt trött kanske men jag saknar det där sista klippet i benen som behövs för att placera mig i topp...

Trots lite halvtaskig form så har jag iallafall klättrat upp till en total 10:e plats på rankinglistan för 50 åringar i landet så det går ju sakta framåt ändå trots allt. Imorgon är det dax igen för ännu ett tufft race med många rankingpoäng att slåss om men sedan får det bli lite lugnare cykling ett tag, återigen väntar en långweekend i Danmark med njutbar och fin mtb cykling på programmet och det blir väl den sista husbilshelgen för denna säsongen. Åtminstånde på hemmaplan, för eventuellt kör jag ju ner senare i höst för en längre övervintring i Spanien...