Alsace...
Nu är vi nere i Alsace och snurrar, läget är helt ok även om det tar tid för kroppen att bli helt återställd efter min senaste sjukdomsperiod, jag har haft kass återhämtning efter cykelturerna och är fortfarande lite smått rosslig i luftvägarna men tack och lov inte värre än att jag har kunnat röra på mig lite försiktigt. Ingen hård träning alltså då jag hållt mig i de lägre pulszonerna men jag har fått bra med tid på cykeln och det är nog det viktigaste just nu...
Det första passet med hög intensitet blir först på söndag då det är race och då är det hela tre veckor sedan jag på lida loop senast pressade upp pulsen på rött, det lär nog kännas i både ben och lungor men så är det och det är väl bara att gilla läget liksom nu när omständigheterna är som dom är...
Naturen häromkring är riktigt nice med urskogsbeklädda kullar på strax över 1000hm som genomkorsas av oändligt med underbara singeltracks blandat med grusvägar av varierad kvalité och jag ser verkligen fram emot söndagens race på 90 km och totalt 2250 hm...
Vi har legat uppe vid tävlingsområdet i wangenbourg-engenthal några dagar och cyklat på delar av banan men nu har vi flyttat oss söderut ca 80 km för att kolla in lite vingårdar och cykla racer, vi bor på en ställplats i en liten pittoresk by inte så långt från "Ballon d' Alsace" en av de lägre med sina 1400+hm men ändå historiskt sett en betydelsefull klättring från touren, tanken är väl att jag ska försöka hitta dit imorgon vilket innebär några goa timmar i sadeln...
Wangenbourg-Engenthal med sina 280 km utmärkta mtb leder 👍👍🚴
Därborta bor vi nu bakom vinrankorna...
Tillbaka...
Då var vi tillbaka vid Tisvilde och "blå spåret" i Danmark och som vi så snöpligt fick lämna i påskas då gasolen tog slut. Ett par dagar stannar vi innan vi drar ännu längre söderut i Europa och jag var allt lite orolig igår om det överhuvudtaget inte skulle bli nåt cyklat denna gången heller, jag har hostat och haft ett jobbigt tryck över bröstet nästan ett par veckor nu men imorse kändes det väl såpass ok att jag vågade mig på att cykla lite försiktigt...
Inte blev det nåt hårt pass men jag och Madde körde iallafall först ett varv väldigt lugnt och sedan tog jag ett varv själv där jag höjde pulsen något men ändå försiktigt och jag försökte hålla mig under pulszon tre hela tiden. Det kändes helt ok idag och jag hoppas verkligen att det inte blir något mer bakslag nu för det väntar ett långt mtb marathon i Alsace nästa helg och jag behöver definitivt en vecka på mig att komma tillbaka såpass att det ska bli aktuellt med en start där, åtminstånde för att jag ska orka genomföra det och ändå tycka att det är kul...
Glad midsommar på er nu och för er som inte cyklat mtb i Danmark förut kan jag varmt rekommendera Tisvilde hegn på norra sjaelland ☀🚴
Fin fricamp på parkeringen nere vid stranden...
"Blå spåret"...
Väldigt växlande natur...
Lagom hopp för mig...
Semester...
Imorgon far jag iväg på semester och självklart åker cyklarna med, men om det blir nåt cyklat och hur mycket det återstår väl att se. Jag var ute och rullade några timmar i förrgår och tyvärr åkte jag på ett bakslag direkt, kroppen vill helt enkelt inte vara med...
Färden går ner genom Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien och Österrike. Vi ska besöka många fina cykeldestinationer så jag hoppas ju på ett snabbt tillfrisknande, dessutom väntar ju två långlopp också. Ett i franska Alsace och ett i San viglio Marebbe som ligger i Dolomiterna, just nu känns formen långt borta men som sagt jag hoppas det vänder snart...
Visserligen åker vi husbil men jag hade gärna grenslat ekipaget ovan och gett mig iväg mot okända mål, måste bara övertyga Madde om att cykelsemester "is tha shit"...
Ännu en vecka...
Det blev inget hemmarace för mig nu i helgen då jag inte varit helt på topp i kroppen sedan lida loop förra söndagen, istället blev det läge att introducera dom yngre medlemmarna i familjen för cykelsporten. Maddes brors dotter (Filippa 8 år) ville testa på att cykla mountainbike så i fredags var jag där med henne och visade nybörjarvarvet, hon blev biten direkt och har sedan tävlat båda dagarna i helgen. Riktigt kul...
Själv cyklade jag dit med min son Charlie och barnbarnet Kasper för att kolla lite på tävlingarna och hejja på Filippa, det var med stora ögon Kasper följde spektaklet och efter några timmar på tävlingsområdet somnade han som en klubbad oxe i cykelkärran på väg hem...
Jag har också provat att hojja lite försiktigt idag men det sprätter inte i benen precis, hoppas piggna till nu i veckan så att jag orkar med alla berg som är planerade att cyklas upp för under semestern som som snart är här. Dessutom står ju några race på programmet också...
Här hejar vi på Filippa som kommer i full fart...
Sedan var det dom stora killarnas tur...
Inte lika högt kanske som mt everests 8848möh men väl så brant...
Det tar på krafterna att vara på cykeltävlingen...
Om...
Om bara om fanns, då hade solen lyst idag och jag hade varit ute på en lång och härlig cykelrunda och samlat på mig den energi som är så livsviktig för mig för att jag ska må bra. Istället ligger jag fortfarande däckad sedan i söndags kväll efter lida loop och tycker allmänt synd om mig själv. Försöker tänka på positiva o glada minnen och på roliga framtidsplaner men livet är nu och nu suger...
Ibland känner man sig liten & ensam...
RR lidaloop...
Vaknade med huvudvärk och en irriterande känsla i halsen igår morse, ett tag tänkte jag skita i att starta men efter frukosten och ett par koppar kaffe så tog ändå tävlingslusten överhand och jag bestämde mig för att ge det hela ett ärligt försök. Fick en bra start och ut på de första snabba grusvägarna ligger jag bra med men det dröjer inte länge innan jag märker att kroppen inte svarar som den brukar, jag sjunker snabbt bakåt i det stora startfältet och så fortsätter det loppet igenom...
Jag försöker hela tiden hänga på någon av de grupper som kommer bakifrån men jag orkar inte ta rygg på en enda cyklist, alla andra åker framåt och jag åker bakåt känns det som. Vid varvningen ut på loop tre tänker jag först bryta men fasiken det ska mycket till för att göra det och riktigt där är jag inte ännu, eller det var jag nog fast jag inte insåg det själv för det dröjer inte länge innan farten är så låg att jag knappt håller balansen och jag känner mig helt kraftlös och yr i bollen...
Sista loopen blir en både fysisk och psykisk kamp för att överhuvudtaget ta mig imål, jag får kramp på ett ställe och får stapplandes gå uppför en backe med huvudet vilandes mot styret. Jag blir passerad av hur många som helst på de sista grusvägarna in mot mål men jag bryr mig inte det minsta, nu är det inte race längre utan ren överlevnad det handlar om...
Jag kommer till slut imål som 21:a i H-50 klassen vilket är mitt sämsta resultat någonsin men egentligen helt ointressant i sammanhanget, jag är bara oerhört glad att jag överhuvudtaget är i mål och har överlevt dagen...
Idag vaknade jag med dunderförkylningen deluxe och för första gången någonsin är jag faktiskt glad över att vara förkyld, nu har jag ju något att skylla på...
Fin bild från happyride...
Mitt i veckan...
Vi börjar väl med en kort RR från Rallarloppet i söndags, vi kom upp till bottnaryd redan i lördags eftermiddag och körde ner till en liten badvik vid sjön Stråkern strax utanför samhället där vi har fricampat förut. Jag rullade runt en timme på min mtb i omgivningarna för att mjuka upp min gamla gubbakropp lite inför söndagens race, kvällen avslutades sedan vid lägerelden nere vid strandkanten...
Åter till Rallarloppet då, det pratades om ca 700 startande så att intresset för sporten växer råder väl inget tvivel om, snart finns inga "små" långlopp kvar och konkurrensen hårdnar även på de lopp som inte ingår i någon cup. Min akilleshäl är min svaga förmåga att köra uppför och med den värsta stigningen efter redan fyra kilometer så fick jag tyvärr tidigt släppa de snabbare grupperna, efter bergspriset hamnar jag i en bra grupp som mestadels anförs av Peter Blomqvist som håller ett hårt men jämt tempo i syfte att dra fram dottern Jessica till en bra placering i damklassen.
Då jag i första hand tar dessa tävlingar där det inte är åldersindelat utan bara finns en öppen tävlingsklass som bra och hårda träningsrace så är jag nöjd med att sitta med här i gruppen utan att stressa för att försöka köra ikapp grupper framför trots att benen känns pigga, vi åker hyfsat snabbt och håller ihop gruppen tills det bara är några kilometer kvar, då blir det lite mer kamp och gruppen dras ut lite. Jag rullar över mållinjen som 70:e man till slut, inte helt slut i kroppen men ändå väldigt nöjd med de pulsvärden som min garmin visar. Jag har fått en riktigt bra genomkörare inför kommande helgs Lida loop helt enligt planen...
Efter racet drog vi vidare till Hökensås för att avsluta helgen med en heldags fiske på söndagen, ingen fisk fick vi men en fin och slapp dag i återhämtningens tecken. Innan hemresan igår tog vi tillfället i akt att motionera lite i det fina nationaldagsvädret, Madde tog en långpromenad med hunden och själv testade jag några av de riktigt fina mtb leder som startar precis utanför campingen...
Nu är det redan mitt i veckan och bara några dagars finslipning på monarken väntar innan vi kör upp till Stockholm för helgens Lida loop, där blir det lite mer allvar då det är H-50 och cupklass som gäller. Hoppas på fortsatt pigga ben så är definitivt en topp tio plats inom räckhåll...
Fin fricamp bara några kilometer från start...
Rullade ur kroppen lite på banvallen...
Självklart alkoholfritt vid lägerelden...
En bra grupp anförs av Peter Blomqvist...
Strax målgång...
Fiske...
Avslutningsrunda på hökensås svart/vita 19 km led...
Uppdatering...
Det är lite mycket nu både med det ena och det andra så bloggen får komma i andrahand ett tag framöver, men ett eller ett par korta sammanfattande inlägg i veckan som får täcka upp vad som händer på cykelfronten ska jag försöka se till att klara av...
Denna vecka inleddes med två korta monarkpass nere i garaget, 40/20 intervaller kort, hårt och över på en halvtimme. Effektivt värre... Igår samlades vi ett gäng på Bosses initiativ för en ny onsdagsaktivitet som förhoppningsvis blir en stadig punkt på veckoschemat många år framöver, åtminstånde under sommarhalvåret. "Wednesday evening social cycling club" kanske man kan kalla oss och tanken är just att socialcykla lite mtb någon timme tillsammans och samtidigt prata av oss lite. Regelbunden och bra terapi med andra ord, igår blev det två timmar på fina stigar vilket verkligen gav mersmak för fortsatta träffar...
Ikväll kör jag några timmar racer varav 40 km lagtempo och sedan ser jag fram emot Rallarloppet på söndag, ja det var denna vecka det och jag återkommer väl med en RR efter helgen som förhoppningsvis inte innehåller ordet punktering..., ha de gott 👍
Wednesday evening social cycling club, fattas på bilden gör Jörgen Thorin som agerar fotograf...
