Tim Krabbe´s bok cyklisten från 1978 är en klassiker om man gillar cykelsporten och har ni inte läst den så för tusan se till att gör det, snarast...  Boken handlar om en cyklists alla upplevda vedermödor under det 137 km långa Mont Aigual loppet där man som läsare kilometer för kilometer får följa cyklisternas kamp för att ta sig i mål...

 

Igår hittade jag på youtube en dokumentär från Live Slow Ride Fast gänget där Laurens ten Dam och en kompis kör tävlingsvarvet med boken i bakfickan för att få en bättre och djupare inblick i Krabbe´s berättelse. Gillar ni cykelfilmer så luta er tillbaka i soffan och njut...

 

Hej på er, det var ett tag sedan sist så här kommer en liten uppdatering av läget. Jag har utöver mina vanliga pass kommit igång och börjat köra ett längre distanspass i veckan som grund och förberedelse inför höstens cykeläventyr/tävlingar, jag har ju redan nämnt att västgötaloppet mtb 73 km står på programmet den 19:e september och drygt en månad senare har det tillkommit ännu ett race som jag verkligen ser fram emot…

Vi kommer skippa resan till Thailand i november då det visat sig att vi kan slutföra försäljningen av huset på distans, detta innebär att jag kommer köra ner med husbilen till Spanien redan 16:e oktober och den 24:e oktober är jag anmäld till SA Costa Brava gravelrace. 109 km grusvägsrace med start och mål i kuststaden Palamos några mil öster om Girona är vad som väntar och det här blir utan tvekan årets höjdpunkt på två hjul…

Sedan hoppas jag hitta lite fler arrangemang i Spanien under vintern där jag stannar fram till slutet av mars, det är ju lite bättre klimat i Spanien än vad vi har i Sverige och jag har sedan tidigare sett att det går en del race även under vinterhalvåret så vi får väl se vad som händer när vi är på plats. Nåt mer ska jag nog hitta…

Förutom mina utepass på cykeln så har jag sedan det senaste inlägget kört fyra korta sprintrace på zwift med fyra segrar som resultat,  kort & hårt är jag helt klart fortfarande bra på men distans och uthållighet måste jag jobba lite mer på inför höstens kommande utmaningar…

Ja, såhär är alltså läget för tillfället och om jag var lite vilsen och osäker för några inlägg sedan inför vinterns planer så börjar det kännas riktigt bra nu. Äntligen börjar det bli lite struktur på framtiden…

Trot eller ej men nu är det race på G, jag har varit ute å kört mtb några gånger under veckan och så länge det inte är allt för stökigt så funkar det ganska bra med handen faktiskt och med en månad kvar till det tänkta tävlingstillfälle så hinner väl läkningen bli ännu bättre…

Ja, jag ska alltså våga mig på ett mtb race igen efter olyckan och frakturen i handen. Denna gången är det långloppet Västgötaloppet på 73 km som hägrar, med start i centrala Ulricehamn och målgång i centrala Borås blir det ett annorlunda upplägg än de vanliga varvloppen och enligt bandbeskrivningen så är det en kuperad men snabbåkt bana med mestadels grus/skogsvägar som väntar…

Det ska bli riktigt kul att ha ett mål med träningen en månad framåt och nu får jag väl lägga in lite annorlunda zwiftcykling än de korta sprintrace jag oftast kör, lite mer långa "gnet" intervaller och längre race får det nog bli ett tag…

Jag körde ju faktiskt ett längre Masters race på zwift i onsdags som jag vann så upp mot timmen orkar jag iallafall ta i. Fast å andra sidan, västgötaloppet lär väl handla om upp mot tre timmar så det finns ju lite att jobba mot…

Jag känner mig lite vilsen i cykellivet för tillfället, skadad i handen och rädd för att vurpa igen så är jag inte helt säker på att det kommer att bli så mycket mtb framöver. Samtidigt blev jag oerhört sugen och avundsjuk när jag nu i helgen följt MTB SM på sociala medier, ja det är inte lätt att veta vad man egentligen vill…

Jag är också vilsen och osäker på hur det blir med cyklingen i allmänhet i vinter, tanken var ju att en sista gång tillbringa en hel vinter i Thailand där jag ju normalt sett kör en hel del race, innan vi skulle lämna över huset till de nya ägarna. Situationen i världen har nu gjort att vi bestämt oss för att skippa övervintringen i Thailand och istället bara snabbt åka ner i november och göra klart med överlämningen till Ulf och Ulrika som de nya ägarna heter, det lär alltså inte bli några cykelrace där i vinter som det verkar…

Men allra först ska vi ner en snabbis till Girona redan i oktober för att träffa och etablera en kontakt med en mäklare och samtidigt kolla på några objekt som kan vara intressanta för framtiden…

Om sedan allt går som planerat så blir det istället Spanien som blir vinterns flyktmål, december och januari planerar vi tillbringa i Altea dit även barn och barnbarn kommer för att fira jul & nyår. Sedan flyttar jag och Madde upp till Girona eller däromkring under februari och mars för att fortsätta reka och leta framtida boende, så visst finns det förutsättningar för cykling i vinter även om det inte blir i Thailand, men det är ändå en stor osäkerhetsfaktor med i spelet i dessa tider så inget är ju helt säkert förrän man är där…

Det är med andra ord mycket roligt och spännande på gång framigenom men det är också jobbigt när man inte riktigt vet om det går att fullfölja allt man planerar för…

Under tiden jag går omkring och känner mig vilsen och våndas över framtiden så gnetar jag på med mina zwiftrace, jag har kört de första två av fyra deltävlingar i of the MAAP tour med bra resultat. Jag kom trea i ett sprintrace i A klassen i går och nu ska jag strax ner i garaget och bränna av ett Masters race. Ja i den virtuella världen får man iallafall fortfarande resa runt utan begränsningar…

Ännu en träningvecka har passerat och den inleddes med 3 zwiftrace i A klassen med en 6:e, 4:e resp 1:a plats som resultat. Inga märkvärdiga race och inga märkvärdiga startfält men ändå, en seger är en seger och det känns bra att vara tillbaka på pallen igen…

I fredags badade vi spabad i 40 gradigt vatten i över en timma, några öl på det och sedan var man lagom matt i kroppen vill jag lova. Ingen perfekt uppladdning inför lördagens distanspass på zwift, jag kände direkt att det här kommer inte att funka och hoppade av helt slutkörd efter en timmes cykling…

Bättre gick det igår då jag avslutade veckan med ett utepass på racern i goda vänners sällskap, strax över 100 km med 32 km/h i snitt och allt kändes bra igen efter lördagens kollaps…

Idag är det en vilodag från cyklingen som inleddes med en två timmars långpromenad på fastande mage imorse och i eftermiddag väntar en efterlängtad massage, sedan får vi se hur jag lägger upp resten av veckan…