Stark…
Jag börjar känna mig stark igen, både rehab av axel och cykelträningen flyter på riktigt bra och det känns väldigt bra att det bara är 11 dagar kvar tills vi flyger till Thailand…
I brist på inspirerande cykelbilder från nutid så kör jag på instagram (både inlägg & händelser) en kavalkad av minnesbilder från året som gått, det ger åtminstone mig själv lite inspiration i gråvädret som vi här i Borås haft några veckor
nu…
En annan sak som jag vill berätta om är att jag har planer på att börja tävla inom draghundssporten om något år, vår nya familjemedlem Navarro och jag ska stå på pallen i SM klassen "husse, hund & cykel" har vi tänkt. Men först måste han
ju växa till sig och få åldern inne (minst 16 månader) som gäller för att få tävla. Nu har vi ju skaffat hund igen och jag tycker det är lite spännande å kul med nya äventyr så detta ser jag fram emot att prova…
Är vi ett vinnande team, ja vi får väl se…
Intervaller…
Vi är ett gäng Borås cyklister som leker lite med zwift å försöker lära oss alla funktioner, vi har skapat en klubb å kör gemensamma grouprides med Discord så att vi kan prata med varandra under tiden. Riktigt kul faktiskt med lite social inriktning trots
att vi alla sitter utspridda i stan å cyklar i våra källare, garage och vardagsrum.
Igår testade vi för första gången att köra ett intervallpass med 2x5 st 90 sekunders å fy fasiken va jobbigt alltså, jag har nog gått å blivit en "diesel" på gamla dar för att köra fort länge det har jag inga problem med. Men att köra
bara lite hårdare fast uppdelat i korta intervaller med ännu kortare vila emellan, det var en annan femma…
Ja, nu vet jag iallafall vad jag behöver träna på framigenom om jag inte vill förbli en "gammal diesel" resten av mitt cykelliv…
11 man var vi igår som körde intervaller med "gummisnoddseffekt" så att vi höll ihop gruppen trots individuella olikheter i form/styrka…
Framsteg…
Rehabiliteringen går över förväntan och jag har t.o.m. kunnat cykla ett par långa distanspass på zwift utan större problem, visserligen är jag stel å öm i axeln efteråt men att det funkar att cykla överhuvudtaget är jag väldigt glad över…
Mitt första race i Thailand går ju redan 12 december å det var väl en liten chansning att anmäla mig dit men för varje dag som går så blir jag mer å mer övertygad om att jag kommer att vara redo när det är dax…
Team Takuapa…
Fick en förfrågan imorse om jag vill representera Takuapa cycling team i vinter å självklart ville jag det, kul att få köra ihop med gamla vänner igen 😁
Långpass
Det blev ett riktigt långt zwiftpass igår men jäklar vad fort tiden går när man har roligt, vi var sju gubbar som startade med uppkopplad Discord så att vi kunde tjöta lite med varandra under resans gång. Den sista timmen var det bara
jag å Fredrik Lindström kvar å ännu en av alla banor på zwift är nu avklarad, endast två återstår och dom är minst lika tuffa som gårdagens så det behövs nog nån vecka med lite mer normala pass innan vi spänner bågen igen…
Nu händer det grejjer…
Nu händer här grejjer minsann…
Stygnen är borta och jag har börjat zwifta igen och med hjälp av en sele som jag har på överkroppen och som sitter fastspänd i väggen bakom mig så jag kan jag luta mig framåt utan att belasta högerarm å axel vilket funkar otroligt bra.
Jag har också börjat på steg två i rehabiliteringen med axeln vilket innebär träning med lite försiktig motstånd (gummiband) men detta känns definitivt inte lika bra som zwiftandet, det tar nog ett tag innan stelheten å ömheten släpper men vi
är definitivt på rätt väg iallafall.
Å sist men inte minst, våran lilla "el perro" (hunden) har kommit hem på tillfälligt besök nu den sista månaden innan vi drar söderut till Thailand vilket är väldigt skoj, det är ju visserligen lite tråkigt att vi ska iväg så snart efter
att vi lär känna honom men den första parningen tog sig inte som planerat så nu blev det som det blev, han kommer att bo hos uppfödaren tills Madde kommer hem igen i februari…
Tjuvstart…
Tjuvstart med första cykelpasset efter operationen, några dagar tidigare än planerat å fasiken vad skönt att få röra på benen lite igen…
Vinterplanering…
Med hjälp av mina cykelvänner i Thailand så är ett nice tävlingsprogram för vintersäsongen 22/23 redan på väg att ta form, ännu är det ju väldigt tidigt men två stora landsvägsrace är redan inplanerade och många fler lär det bli framöver. Det
första går redan den 11:e december strax söder om Bangkok och det är väl tveksamt om jag är igång och kan prestera på topp redan då men kul att ha ett race att se fram emot sedan får det gå som det går…
Den 12 mars är jag anmäld ett riktigt stort race i södra Thailand och detta blir troligen det sista innan jag flyger hem nån vecka senare.
Så nu har jag en start och ett avslut på tävlingssäsongen i Thailand och det återstår bara att fylla på med race däremellan vilket inte lär bli några problem. Nästa torsdag ryker stygnen och jag får börja zwifta igen, grymt taggad på att komma
igång…
På gott humör…
Tre dagar efter operationen å allt känns helt fantastiskt bra, sån här medicinering skulle man gå på jämt 🤣🤪
Rehab flyter på som planerat med lite försiktig sjukgymnastik å styrkeövningar samt en daglig långpromenad och som det känns just nu så blir det nog inga problem att köra zwift om några veckor…
Rehab…
Då var dagens rehab avklarad, först lite utfall å sit-ups samt några lätta rörelseövningarna av höger arm/axel. Sedan sex kilometer promenad med sonson casper som sällskap…
