Det händer inte mycket för tillfället, sitter hemma med förkylning, har ont i kroppen och är fruktansvärt rastlös.

Det blev som sagt ingen bockstenstur för min del och nu hänger det på sista deltävlingen i Ulricehamn om jag ska komma på pallen totalt, måste göra ett bra resultat där annars är det kört.

Har varit ute och gått en timme för att få lite frisk luft och hoppas nu på att tillfriskna snabbt så att jag kan komma igång igen. Det är ju ändå lite tur att det är tre veckor kvar till finalen i långloppscupen så det ska nog ordna sig...

Skönt med lite frisk luft...

Ja då vart man förkyld och krasslig för första gången på flera år, det har sakta smugit sig på sedan någon dag innan VM loppet och nu går det väl inte att blunda längre för det faktum att det är läge att ta det lite lugnt ett tag.

Jag har levt på hoppet några dagar och trott på att en start till helgen på bockstensturen ändå skulle kunna bli av men 100 km MTB tävling med en inte helt fräsch kropp är nog för mycket att begära av sig själv.

Det får bli tillfriskning och omladdning inför de sista två långloppen i Ulricehamn och Danmark i slutet av månaden istället.

Viloläge i soffan...

Ja, jag tog mig imål på det skitigaste, lerigaste, regnigaste, halaste MTB lopp jag någonsin kört. Hagelstormar och översvämningar på banan så djupa att stigarna totalt försvann i det bruna forsande vattnet.

Jag bryter ALDRIG ett race utan anledning men idag var det nära måste jag erkänna. Jag tog mig imål runt 20:e plats dyngsur & stelfrusen av de 38 som startade och det är väl absolut inget att skryta med men att jag överhuvudtaget fullföljde är jag glad för, jag gillar att vinna över min egen negativa sida som ville lägga av i stort sett redan från start.

De bästa svenska resultaten stod Tommy Olsson och Atle Hansen för med en 2:a resp (7-10 plats tror jag)

10 minuter senare stod jag i duschen med kläder, skor & allt på...

Drygt två timmar kvar till start och förberedelserna är i full gång, rapporter från tidigare starter idag talar om sönderkörda banor och åtminstånde två svenskar har haft dubbelpunka bland de allt fler vassa stenar som dyker upp i leran. 

Då jag själv är mitt i min uppladdning så har jag dålig koll på resultat men i H45-49 så vann gamle storcyklisten Rune Höjdahl och jag tror Ulf Johansson blev 6:a och därmed bäste svensk.

Glädjande nog så solen lyser "lite" mer idag och jag ser fram emot ett hårt race där målsättningen blir att hålla mig upprätt på cykeln och ta mig imål med någorlunda heder i behåll.

Nr lappen på plats...

Var på riders briefing igårkväll, det är då man får reda på eventuella sista minuten ändringar och lite allmänt om vad som gäller på tävlingsdagen.

Efter lite information från arrangören var ordet fritt, are there any servings or spare parts sales here tomorrow ??frågade en utländsk deltagare.

Det finns massa affärer nere i stan (10 km härifrån) som säljer allt möjligt fick han till svar...

Det hade ju varit fint för den lilla publiken (nära&kära) som står här i regnet på ett VM och hejjar på att åtminstånde kunna köpa en kopp kaffe tycker iallafall jag, det luktade jävligt gott kaffe från fönstret på kanslibyggnaden igår där arrangörerna satt i värmen och fikade...

Nästa punkt var om vi hade någon fråga ang banan förutom det katastrofala skicket som dom redan var medvetna om. När ingen fråga dök upp berättade tävlingsledaren stolt att denna bana var tänkt att bli en permanent bana i framtiden att arrangera tävlingar på och att arbetet med banan påbörjades för hela 2 !!!...veckor sedan.

Med andra ord så är det vi alla som är här och deltar på detta VM som kör upp stigar och hjälper till att skapa en framtida tävlingsbana åt norrmännen...

Som sagt, en kopp kaffe som tack för hjälpen hade suttit fint i regnet...

Riders briefing...

Pricken över i:et och den största prestationen stod Hanna Bergman för med sitt guldlopp...

Glad som en "skit"...

Fler glada "skitar"...

Och ännu en glad "skit"...

Pallen D-35-39

1:a Genevive Weber Namibia 

2:a Linda Meijer Sweden 

3:a Malin Tindberg Sweden 

Pallen D-40-44

1:a Hanna Bergman Sweden

2:a Nathalie Bergström Sydafrika

3:a Therese Lindqvist Sweden

Pallen D-45-50

1:a Tone Kristin Larsen Norge

2:a Samira Todone Italien

3:a Maria Sedemark Sweden

Pallen D-50-59

1:a Gjertrud Bö Norge

2:a Cathy Zeglinski Canada

3:a Helena Lindh Sweden 

Hurra, hurra, hurra & hurra !!!!

Godmorgon Lillehammer och världen, idag är det damernas dag och vi "gubbar" får stå bredvid och hejja på.

Det ösregnar fortfarande och moralen är väl inte på topp hos så värst många. 

Det är allt lite synd att jag lämnade flugspöet och vadarbyxorna hemma inför norgeresan, just vadarbyxorna hade varit guld värda nu...

Gick varvet igår eftermiddag under det korta uppehåll av regn som plötsligt erbjöds och memorerade lite spårval, det är inte helt fel att gå tävlingsbanan också då man ser en del svårigheter ur lite annan vinkel så att säga.

Sitter i husbilen på en regnig skidstadion här i Lillehammer och bara väntar på att det ska bli måndag så jag får det här överstökat, tristess på hög nivå skulle man kunna säga. Inga sidoaktivteter, långt från byn och en inramning/stämning som är den sämsta jag någonsin varit med om.

Allt fokus verkar ligga på "stora" VM borta i hafjell och vi gamlingar har blivit utslängda på en åker ute i skogen 2 mil bort där vi kan sköta oss själva. Jag förstår inte varför inte hela arrangemanget är på samma ställe, borde ju varit betydligt enklare för arrangören och trevligare för oss veteraner.

Väldigt konstigt faktiskt...

Regnskurarna avlöser varandra och idag blir det ingen träning på varvet, måste spara på materialet lite. Igår sprack det dock upp några timmar på eftermiddagen och jag körde några varv i leran och det går allt bättre ju fler varv man kör. Från att ha fått "tjuvstopp" i steniga, rotiga och leriga partier mest hela tiden så flyter det på ganska ok nu även om det är riktigt dåliga förhållanden ute i spåret. 

Prognosen lovar regn hela dagen idag och även imorgon, dessutom är det fler och fler som kommer och tränar på varvet och imorgon börjar de första tävlingarna så på måndag eftermiddag när det är dax för mitt race så kommer det med all säkerhet att bli ett riktigt skitigt & tufft överlevnadsrace, dvs att överhuvudtaget ta sig imål blir prio nr 1.

Nu kanske detta inlägg verkar väldigt negativt men så är det inte helt och hållet, det ska faktiskt bli kul att "gegga" runt på måndag och det är bara att ställa om fokus från en typ av prestation till en annan, nämligen den att överleva. Det är nästan så att jag hoppas att det blir ännu djävligare än värsta scenario för då kanske ytterligare någon konkurrent blir knäckt redan innan start och tappar gnistan. Som han amerikanen som kom cyklades/slirandes förbi som Bambi på hal is i spåret igår skrikandes högt för sig själv "bloody fucking stupid course!!!, all this work for nothing". Han var redan knäckt.

Och det tänker inte jag bli...

Mysigt eller ??...

Jag hann precis få i mig morgonkaffet utanför husbilen till lite morgonsol innan vädret svängde kraftigt med ösregn och en temperaturen som sjönk till en icke hälsosam nivå. Helt plötsligt är det dunjacka och mössa som gäller och att träna på banan får skjutas fram några timmar.

Den officiella tiden att provköra varvet idag är mellan 10.00 och 16.00 så jag hoppas på lite uppehåll och värme efter lunch och enl prognosen så ska det t.o.m bli sol några timmar då så det är väl bara att lägga sig igen och invänta bättre tider.

Camp Sweden...

Här är en liten bildkavalkad från varvet, alla foton är tagna av Atle Hansen 

Mycket stök...

Blött underlag...

Ett "litet" hopp...

Mer hopp...

Dubbla hopp...

Doserade kurvor...

Upp på en sten...

Ner på andra sidan...

Vandrar lite, tränar lite, sover mycket och har det allmänt bra. Lillehammer långt där borta i bakgrunden.

I'm on my way...

Jag närmar mig slutmålet...

Efter cykelvasan som var mitt 4:e långlopp på 4:a helger plus bra träningar däremellan så var det läge att dra ner på det hårda cyklandet lite och invänta en liten formtopp till VM (förhoppningsvis)...

Efter några dagar långt ute i vildmarken med en vilodag, lite fiske och några lugna återhämtningspass så börjar det bli dax att sakta återvända till bebodda trakter igen. Jag har flyttat mig närmare Lillehammer men är fortfarande kvar på fjället och först på fredag morgon har jag tänkt att köra in på tävlingsområdet.

Väl på plats blir det till att nöta några varv på banan varje dag fram tills min start som är på måndag den 25:e och sedan får vi se vad formen räcker till. Jag har som sagt känt mig lite sliten sista tiden och det är väl inte så konstigt kanske med det hårda program som varit men förhoppningsvis får denna sista vecka med återhämtning lite fart på benen igen. 

Det sista jag såg var att det var 39 föranmälda i min klass så vi blir många som vill vara med högt upp i resultatlistan och med allt regnande och de ovanligt låga temperaturerna den sista tiden så kommer det bli ett riktigt tufft race på alla sätt om inte det snabbt blir sol och värme igen, vilket tyvärr inte prognosen visar...

Långt, långt bort har jag laddat batterierna...

I renarnas land...

Nyfångad öring till lunch...

Det hade inte varit fel med lite uppvärmning istället för att stå och frysa i 8 graders värme innan start. Kall, stel och stum i benen fick jag släppa de snabba pojkarna redan i startbacken och sedan var det kört. Tog mig imål på 3.00.20 ca 15 minuter efter segraren och det är väl en tid som i värsta fall kan ses som hyfsat OK, men bara i värsta fall...

Nu åker jag ut i vildmarken och fiskar mig i form till VM.

Nästa destination Sälen, kom förbi om det är något ni saknar i klädväg...

32 km röda slingan och jag säger bara det, wow vilka stigar. För er som inte redan varit här så skriv upp det på listan med en gång. 

Klart värt ett besök...

Nu har vi stannat till några dagar i Rörbäcksnäs, en liten ort ca 30 km väster om Sälen vid norska gränsen för att prova deras omtalade MTB leder. Det är inga tekniskt svåra leder men snabbåkta singeltracks i världsklass gör att man cyklar runt konstant med mungiporna ända uppe vid öronen. Vi har fått ställa upp husbilen med tillgång till ström, bastu, toa & dusch bakom värdshuset i byn till det fashionabla priset av 150kr/dygn...

Igår körde vi en lättare 19 km led tillsammans jag och Madde och idag efter en förmiddag i blåbärsriset ska jag ut på den "röda" 32 km slingan och köra lite kortare intervaller.

Imorgon bär det av till Sälen och cykelvasan och efter det mot VM i Lillehammer...

Oj va kul...

Full koncentration...

Bra ställplats...

3 liter på 30 minuter...

MTB eldorado...

Idag blir det intervaller på vallösjörundan...

Vallösjörundan...

På väg från Rjukan till Sälen och cykelvasan bestämde vi oss för att köra högervarv norr om hardangervidda, tanken var att stanna till i haugastöl för att cykla en dag på den berömda rallarvägen som går upp mot flåm och vidare ner mot voss.

Nu blev det inte så då vädret svängde kraftigt och överraskade oss med ett kraftigt oväder & storm och en temperatur som inte inbjöd till någon som helst utomhusaktivitet, nu blir det istället anledning att återkomma en annan gång.

Istället blev det ett stopp i Lillehammer och provkörning av VM banan och jag måste säga att det var en av de tråkigaste MTB banor jag någonsin kört alla kategorier, inga direkta svårigheter och vid de ställen där det fanns A och B linjer så förlorade man inte allt för mycket tid på B linjen så det är ju bra för mig men va fan ska det vara så svårt att göra en rolig bana för. Det borde väl kunna vara både roligt, tufft och utslagsgivande samtidigt eller...

Ett tips till er som likt mig ska dit och tävla snart, heldämpad hoj med feta sulor och inte allt för mycket luft är mitt förslag...

På väg från Rjukan förbi forsen...

Lugnet före stormen...

7 grader & storm...

Ner i fjorden för lite lä...

Några timmars uppehåll innan nästa oväder...

Ja det blev en start i Helterittet till slut ändå, efter två sega och tunga långlopp i benen de senaste veckorna så var jag tveksam tidigare i veckan men efter att jag cyklat lite fina bergspass med Dick och Robin inför racet så började benen kännas allt bättre.

Helterittet ingick i år i Norska cupen och lockade en bit över 700 deltagare till start i de olika klasserna. Jag bestämde mig från början att inte stressas med i ett allt för hårt tempo från start utan att istället ta den första klättringen i mitt eget tempo. I den andra långa klättringen som inte är lika brant vågade jag gå på hårdare och körde ifrån & ikapp allt fler cyklister. 

Väl uppe på hardangerviddas högplatå med 35 km kvar var jag helt ensam och möttes av en fruktansvärt stark motvind, det blir väl lagom kul det här tänkte jag samtidigt som jag ser en grupp på ca 10 cyklister ligga och jaga någon minut bakom. Det är bra med öppna vidder då man ser långt både bakom och framför.

En bit framför mig ser jag en ensam cyklist och jag jagar på i ett bra tempo och kommer snart ikapp honom. Det visar sig vara 3:an i juniorklassen, han ser att det är en jagande grupp bakom oss och tycker att vi ska vänta in dom men jag kör på i mitt tempo och efter en kort stund kör jag ifrån honom och blir ensam igen.

Jag känner mig stark och kör på men 35 km är långt när man är själv i motvinden och jag ser att gruppen bakom tar in på mig. Jag inser att jag inte kommer att orka hålla undan ända in i mål men jag vet också sedan tidigare att det snart kommer en sista sugande uppförsbacke och bestämmer mig för att ge allt för att inte bli ikappåkt före toppen.

Jag tänker att med lite tur så spricker gruppen av i uppförsbacken och jag kanske blir ikappåkt av bara några enstaka starka cyklister, då borde vi kunna hålla undan ända in i mål.

På krönet kommer en ensam cyklist ikapp mig och jag lägger mig på rullen direkt, han kör på i ett riktigt bra tempo och vi utökar snabbt avståndet bakåt. Med 15 km kvar är det i stort sett bara utför från högplatån in mot mål och jag inser att vi kommer att hålla undan från den jagande gruppen. Jag har ingen aning om hur jag ligger till i min klass men vi kör på för fullt ner mot Rjukan och målet så får jag se vad det räcker till.

Nere på sista km in mot Rjukan har jag kört ifrån min "kompis" och kommer ikapp 2:an i juniorklassen, lägger mig på rulle några hundra meter och när jag ser målportalen spurtar jag lätt förbi och går imål som 3:a i H-50.

Mycket nöjd efter ett taktiskt bra lopp och med en känsla i kroppen som är bättre än på många veckor...

Nöjd 3:a efter 100 km MTBmarathon och närmare 2300 höjdmeters klättringar...

Sista dagarna innan Helterittet spenderades uppe på hardangervidda där vi laddade upp energiförådet i kroppen med fjällöring och självplockade hjortron.

Som guide hade vi "tant Astrid", en räddningshundsförare och bekant till Madde som bor här uppe. Hon visade oss till de bästa fiskeplatser och hjortronmyrar som går att hitta här.

Hela gänget förutom Robin som fotade...

Här fotar han hjortron...

Massor av mogna bär...

Våra två husbilar på andra sidan sjön...

Snart middag...

Snart nykokt sylt med glass...

Det kändes tryggt att cykla vägen över "vidderna"...

Här har vi varit många gånger men man bli aldrig trött på omgivningarna.

Vår camp...

Vackert...

Uppe på toppen...

Åt andra hållet...

Fikapaus...

Selfie 1850möh...

Har varit långt ute i vildmarken ett tag och inte haft tillgång till varken telefon eller internet, riktigt skönt faktiskt.

Veckan efter grenserittet blev det mest fiske och vildmarksliv, på tisdagen dök Dick, Karin & Robin upp och dagarna fram till Helterittet innehöll även några bra cykelpass. Vi körde b.l.a igenom hela banan på 100 km för att få känna på klättringarna lite försiktigt innan det blev dax för tävling.

Vi har haft skiftande väder...

Selsdali seter...

Det spricker upp...

Vi körde igenom hela tävlingsbanan i strålande väder...

Dramatiskt väder uppe på vidderna...

Det blev en liten vandring med fiskestopp läng vägen...

Snart är hjortronen mogna...

Ett av många fiskestopp...

Dom stod säkert och blängde på varandra i 5 minuter innan kossan vek ner sig och vände...

Ja då var seedningen klar, hamnade ända uppe i elitledet som startar 5 minuter före 1:a led. Det blir ju bra draghjälp så länge jag nu orkar hänga med...

En bra grundförutsättning = en snabb startgrupp...

Imorgon ska jag köra grenserittet, ett MTB marathon från Strömstad till Halden. Totalt är det 7500 startande och  jag har blivit placerad i startfålla 24 av 30 vilket inte är så kul. Lyckas jag inte seeda upp mig imorgonbitti när jag hämtar ut nr lappen så får det väl bli ett trevligt distanspass ihop med en massa motionärer istället för 100% race.

Till saken hör att det är 5 minuter mellan varje startgrupp och då tidtagningen när alla gått imål avgör vilken placering man får så är blir det ju en stor nackdel att starta i en långsam grupp. Jag har kollat resultatlistan från förra året och topp 10 i H-50 startade alla i första startgrupp så det är helt klart dit jag måste tjata in mig om jag ska ha någon chans...