Säljer nu min mountainbike så skynda fynda innan det är för sent...

Jag har byggt den själv på en ramsats från specialized och den är utrustad enligt följande spec.

Ramsats sworks epic frs med RS1 gaffel
Växlar sram xx1
Vevparti sram xx1
Bromsar sram xo
Tune styre, styrstam & sadelstolpe
Tune olympic gold hjul

Säljes utan pedaler o flaskställ för 55.000kr prutat & klart.

Nyss hemkommen efter MTB Marathon EM i Österrike, med en fin 13:e plats i bagaget, tar vi en morgonrunda med vår teamåkare Kjell Olsen och snackar om tankarna inför landsvägs-SM, långlopps-SM på MTB och återstående race i kalendern.

– Hallå Kjell! Kul att ses och att se dig även på racerhoj, hur kommer det sig?
– Jag har ju cyklat racer när jag var yngre och efter många år i skogen blev jag i våras lite sugen på att skaffa en racer igen.

– SM till helgen, du kör linjeloppet på 80k. Tankar, känslor, målsättning?
– Det blir ju första landsvägstävlingen på många år så i första hand ser jag detta race som ett kul inslag i träningen. Men helt oäven är jag ju inte med stora klungor då långloppen på MTB i Thailand, där jag tävlar om vintrarna, ofta är otekniska och extremt snabbåkta. Ja, de är faktiskt väldigt lika landsvägsrace fast med MTB istället. Målsättningen är väl att få ett riktigt bra träningspass men om benen svarar bra och allt faller på plats så finns kapaciteten till en topplacering, det är jag övertygad om...

– Men det är väl ändå på mountainbiken du hör hemma, det märktes väl på resultatet i EM eller hur! Hur var tävlingen?
– Den var helt fantastisk på alla sätt. Över 5000 startande medräknat alla klasser/distanser och en riktig folkfest i byn under tre dagar. Tävlingen i sig var oerhört tuff med sina 119 km och 4700 höjdmeter. Man förstår helt plötsligt varför det heter just "mountainbike" när man kör tävlingar utomlands. Det svåra och tuffa är oftast inte det tekniska i terrängen utan just det faktum att det i stort sett bara går extremt brant uppför – eller nerför. Som snabbast låg jag i 81 km/h utför på en grusväg. Trots en på pappret stenhård bansträckning gick jag i mål som 13:e gubbe med en piggare och bättre känsla i kroppen än vid något race tidigare i sommar här hemma i Sverige, vilket gav en skön kick till självförtroendet.

– Det blev en hel månad i Alperna med mycket cykling. Berätta om resan!
– Vi åkte söderut med husbilen dagen före midsommar och stannade först i södra Tyskland över helgen för att sedan ta oss till Leogang i Österrike. Tyvärr är jag för feg för att våga cykla i Leogangs bikepark som håller absolut världsklass, men bergen och grusvägarna i omgivningarna går inte heller av för hackor så det blev många höjdmeter under våra dagar där. Sedan blev det ett besök i La Villa nedanför Sella-massivet i de italienska Dolomiterna. Även där blev det cyklat många höjdmeter, allt för att förbereda mig inför EM-loppet som sedan gick den 9:e juli i Bad Goisern i Österrike. Därefter tillbaka till Dolomiterna för ännu mer cykling och vandring samt frosseri i italienska delikatesser. Vi avslutade resan med en vecka nere i Arsie strax norr om Monte Grappa där vi förutom ännu mer bra cykling också fick känna på lite riktig medelhavsvärme som en bra avslutning på semestern.

– Hur går tankarna kring återstående MTB-lopp denna säsong?
– Jag hoppas väl kunna ta några topp tio-placeringar i de tre avslutande racen i Mitsubishi MTB Challenge samt en bra placering på långlopps-SM i Ånnaboda. Jag känner mig helt klart starkare och stabilare än tidigare i sommar men det finns många starka gubbs i H50-klassen så det blir ingen lätt match.

– Och i november bär det av till ditt "andra hem" i Thailand. Vad har du för planer där?
– Vinterns plan är faktiskt att satsa 100% på landsväg där nere. Landsvägsloppen är fler än på MTB och jag kommer tävla för Thanyapura Sportsclub som har sin anläggning på norra delen av Phuket. Dom har ett mixat lag bestående av både veteraner, elit och yngre förmågor. Jag känner flera av dom sedan tidigare så det kommer bli kul och inspirerande att göra något nytt som omväxling.

– Tack, Kjell. Kör hårt nu och stort lycka till!

Kjell Olsen är en meriterad cyklist som bor i Sverige på sommarhalvåret och Thailand under vintern. Han tävlar i klass H50 och är teamåkare och ambassadör för 8848 Altitude. Följ Kjell på hans blogg:
http://kjellolsen.blogg.se

Ja vad händer nu då ?? Resten av säsongen står för dörren och mina planer är följande...
På fredag avgörs veteran SM på landsväg och där ska jag köra linjeloppet sedan blir det finnmarksturen helgen efter det. Fyra veckor senare kommer Bockstensturen direkt följt av långlopps SM i ånnaboda och sedan i slutet av september avslutar jag med Västgötaloppet. Inte så mycket kvar alltså här hemma i Svedala men så väntar ju en lång landsvägssäsong i vinter nere i Thailand, och det är där jag kommer lägga mitt krut fortsättningsvis...

Jag har äntligen insett och accepterat hur verkligheten ser ut här hemma med återkommande luftvägsproblem under stora delar av säsongen samt också hur utvecklingen dragit iväg i fel riktning vad det gäller XC racens karaktär för att jag ska tycka det är roligt att hålla på med den disciplinen i fortsättningen. Däremot känner jag att när allt fungerar i kroppen så kan jag fortfarande köra bra på långloppen så det kommer jag fortsätta med, men det blir inte varenda lopp i kalendern utan mer som ett mindre antal utvalda roliga "träningstävlingar" för att hålla flåset uppe under sommarhalvåret som alltså fortsättningsvis blir min uppbyggnadsperiod inför Thaisäsongen

Efter en månad i höga berg är jag tillbaka i den svenska skogen igen, nu ska först landsvägs SM avverkas och sedan ser jag fram emot de tre avslutande långloppen i cupen. Speciellt Bockstensturen som jag missat de två senaste åren pga sjukdom...

Hej och välkommen tillbaka till mig själv får jag väl säga såhär efter en kortare periods frånvaro här på bloggen, en semester från allt är väl inte fel ibland och så fick det bli efter EM tävlingen nere i Österrike.

Ett par dagar efter racet kom min dotter och hennes pojkvän ner på oväntat besök, dom hade fått nog av pissvädret här hemma och satte sig helt enkelt i bilen och körde raka vägen ner till oss. Det blev en trevlig vecka med mycket god mat och gott vin, vandringar och cykelturer, sol och regn men framför allt en trivsam och avslappnad vecka utan något spikat schema att följa.

Hela juli har för övrigt varit en helt fantastisk cykelmånad, jag älskar verkligen de höga bergen och vilken känsla det är att efter första veckan då de flesta stigningar är jobbiga även när man tar det lungt sedan sakta få känna hur det plötsligt går lättare och lättare. Från att ha cyklat på lätta växlar och ändå tagit i ordentligt till att sedan på ett mer avslappnat och naturligt sätt ta sig upp för branta entimmes långa klättringar utan att ens gå över distanspuls, det e grejer de...

Det enda smolket i glädjebägaren är väl att jag frontalkrockade med en geting häromdagen på det sista passet innan hemfärden, smack lät det och rätt mellan ögonen tog smällen... Jag som är allergisk och inte hade någon medicin med mig fick nu ett utseende som om jag gått en hård fight i ringen. Vi återvände till Borås igårkväll och i morse var jag hos läkaren och fick kortison, nu hopppas jag svullnaden går ner så att jag kan se ordentligt samt börja piska upp pulsen igen, jag ska ju köra landsvägs SM på fredag för tusan...

Vi vandrade i berg...

I ur och skur...

Vi cyklade...

Och jag frontade en geting...