Ja tyvärr får jag träna det mesta själv för tillfället, att idag cykla bort till viared och vara med på "onsdagspulsen" var inget att tänka på med mina luftrör. Istället hade jag planerat ett distanspass på racern idag och då jag var ledig från jobb så stack jag ut redan tidigt imorse, tanken var att köra en tre fyra timmar men jag kände direkt att idag var inte benen riktigt på hugget. Antingen beror det på löpningen och mina knäböjsövnigar från i förrgår eller så har min paranoida hypokondriska känsla rätt när jag känner mig rosslig i halsen igen, ja vi får väl se var det hela slutar. Dagens runda kortades iallafall ner till beskedligt strax över två timmar och snittet på 25 km/h säger väl allt om bristen på "sprätt i benen"...

Hursomhelst så fick jag en riktigt fin sommartur ute på småvägarna i bygden, jag har ju sagt det innan och jag säger det igen. Det är helt sanslöst vilket väder vi haft den senaste månaden, och det ska ju fortsätta så lång det går att se framöver. Jag hoppas verkligen jag kan starta på Rallarloppet på söndag, för det här är verkligen mitt före...

Jag går fortfarande omkring och torrhostar om dagarna och att träna högintensivt funkar ännu inte för luftrören, men trots detta så går träningen framåt. Jag har ju tidigare berättat om "maffetone metoden" dvs att träna mer aerobt men ändå försöka ta i och använda muskelstyrkan utan allt för hög puls, utöver detta så kör jag mycket core och styrketräning med vikter och här märker jag stora framsteg alleredan. Det sistnämnda är något jag slarvat med och bara kört sporadiskt så här finns uppenbarligen en stor utvecklingspotential, jag springer också lite lätt några gånger i veckan.

Självklart tappar jag kondition av att inte kunna köra hårda intervaller men samtidigt så känner jag att andra parametrar börjar väga upp en del av det jag tappar i flås, så det ska väl förhoppningsvis gå att ta sig runt cykelrallarn på söndag utan att ta dö på sig själv...

Ja, ingen träning på schemat idag men inte heller ryggläge speciellt många minuter. Förmiddagen vigdes åt vedklyvning och strax innan lunch drog vi ner hela familjen till Transås sjön för ett litet dopp. Min dotter Lowe har kommit ner från Stockholm över helgen så vi har hängt tillsammans hela familjen vilket var trevligt. Efter badet snabbt hem för att äta och slutföra dagens pass vid klyven och lite senare när Madde skjutsade dottern till flygplatsen agerade jag mtb guide åt min svåger Anders som bor på övervåningen i vårt tvåfamiljshus samt Monika, en granne några hus bort. Dom har ganska nyss fastnat för det här med skogscykling och ville ha lite tips på nya stigar och då ställer man ju självklart upp...

Ja som sagt, inte mycket vila på min vilodag men jag känner mig ändå stark, pigg och fräsch och med den känslan samt väderprognosen som utlovats så börjar jag tagga till inför helgens Rallarlopp, ett 65 kilometers långlopp från Bottnaryd till Hallby, det är ett fint långlopp så kom dit och gör mig sällskap vettja...

Jag börjar få lite längd på distanspassen igen och idag blev det en fin runda på fyra timmar och ca 120 km. Njutbart från första till sista metern i detta helt sanslöst fina väder vi bjuds på för tillfället, life is good...

Efter måndagens vilodag har jag fått till tre bra träningsdagar utan problem med luftrören, i tisdags blev det mountainbike där jag först körde två tiominuters sweetspottare på ett platt grusvägsvarv här i närheten. Sedan upp till BCA:s klubbträning där vi brände upp för häglaredsbacken fyra gånger, jag fick upp pulsen bra men lyckades hålla flåset nere vilket var helt enligt planen pga mina nuvarande problem.

Igår cyklade jag en distansrunda på racern, inte jättelångt men tre timmar blev det vilket är helt ok för tillfället. Även idag blev det racern, en runda på 90 minuter varav två tiominuters sweetspottare med riktigt bra känsla, väl hemma så avslutade jag med en kvarts jogg.

Min plan den närmaste månaden är att ta det lite försiktigt men ändå försöka träna effektivt och bra, detta innebär mycket träningstid i zon två och tre, alla intervaller ska köras högt i zon tre men helst inte högre. Detta för att försöka låta bli att anstränga luftrören allt för mycket, det blir lägre kadens och mer benstyrkan än hjärta/lungor som får jobba. För er som hört talas om Phil Maffetone då är det från hans bok "träna för livet" jag plockat lite idéer, mitt immunförsvar är inte vad det borde vara för tillfället och då jag hela tiden blir sjuk så fort jag kör hårt så får jag helt enkelt prova andra metoder.

Förenklat går det ut på att försöka bli bättre utan att träna anaerobt, istället för att köra upp pulsen/flåset högre ju bättre formen blir så ska man hela tiden försöka köra fortare men stanna kvar i aerob zon. Ja detta var som sagt väldigt förenklat ang hans teorier och dom vänder sig framförallt till idrottsmän som varit sjuka, övertränade, utbrända eller där utvecklingskurvan helt enkelt stagnerat och där det krävs en noga avvägning mellan ansträngning och vila för att bryta en nedåtgående spiral och vända utvecklingen uppåt igen.

Det är ju ett helt underbart väder för tillfället och det verkar hålla i sig månaden ut,  då gäller det att passa på att njuta av alla uteaktiviteter som lockar. Som i måndags, då fick jag ett ryck och sade till Madde att nu cyklar jag ut i skogen och sover en natt. Sagt och gjort, en snabb nedpackning i cykelväskorna och sedan iväg. 

Det behöver ju inte vara speciellt avancerat egentligen, jag cyklade till ett vindskydd bara nån halvmil bort i skogen och fick mig en riktigt fin kväll vid lägerelden. Jag sov sedan gott i vindskyddet och efter en kopp kaffe tidigt i soluppgången så hann jag hem på morgonen i god tid för att åka till jobbet.

Återigen inget avancerat äventyr men bättre dom små äventyr som blir gjorda än inget alls...

På väg till skogs...

Nu har jag varit igång fem dagar och kroppen börjar kännas ok igen, visserligen har det varit väldigt lugna pass och framförallt de tre första där jag knappt var uppe i pulszon två. Nu under helgen har det blivit två normala distanspass, ett på landsväg i lördags och ett på mtb idag, lite högre puls men fortfarande inte över "distansnivå".  Jag tar det väldigt försiktigt för trots att jag är frisk från förkylningen så känner jag mig fortfarande irriterad i luftrören av pollen och jag är rädd att tar jag ut mig för mycket så är det kört igen...

Jag är ändå försiktigt optimistisk efter helgen och ger mig själv en sista chans att det kan bli en SM start på landsväg i Båstad den 21:a juni,  jag har definitivt inte haft någon optimal vår/försäsong så nu gäller det att allt klaffar fr.o.m idag och hela vägen fram dit. Håller jag mig nu frisk så kör jag cykelrallaren om två veckor och det får bli det avgörande testet om jag ska anmäla mig eller ej, SM anmälan går ut två dagar senare och det blir varken resultat eller känslan i benen som fäller avgörande utan hur luftrören reagerar på intensivt flås. Jag kommer träna lägre i pulszonerna fram till "rallaren", även när jag kör intervaller och detta för att spara luftvägarna, men på själva tävlingsdagen lär ju lungorna få bekänna färg och får jag inga men efter tävlingen så anmäler jag mig till SM. Jag stryker också BCA:s tvådagars helgen efter "rallarn", två intensiva XC race är nog inte bästa uppladdningen för luftrören utan det får bli bättre anpassad träning som gäller den helgen.

Ja , längre än till 21:a juni planerar jag inte för tillfället. Resten tar vi beslut om senare...

Då får vi väl se hur länge jag håller mig frisk denna gång då, en lugn och försiktig start blir det iallafall nu i början. Igår första passet på en vecka och det med bästa kompis Casper bak i cykelvagnen, det blev en timme på grusvägarna ut mot kråkered och kindsbanan. Regnet som kom någon timme innan vi stack ut gjorde att det luktade så där underbart sommarblött i skogen och solen som var tillbaka värmde den fuktiga marken och gav en nästan tropisk känsla/värme i luften, svårslaget...

Vill bara slå ett slag för att det är en "ny vecka med nya möjligheter" som ligger framför oss, en klassisk klyscha javisst, men något jag själv verkligen behöver höra och peppas av. Speciellt efter att ha hostat så intensivt när jag vaknade imorse att jag fick näsblod, mina lungor och luftrör är fortfarande helt kass och nu vill jag inte vara med längre. Ge mig lite nya möjligheter någon, snälla...

Jag vill också passa på att slå ett slag för Viaredssjön runt som går av stapeln på söndag, ett motionslopp på landsväg i fin och kuperad miljö strax utanför Borås. Jag har eller hade själv tänkt att vara med men trots att det bara är måndag och en hel vecka kvar tills loppet så känns det väl tveksamt om det blir aktuellt för egen del. Men för er andra som inte har söndagen uppbokad, åk dit vettja. Det är ett riktigt fint varv och ni lär inte ångra er...

Nu sitter vi i bilen på väg hem efter en bra helg hos min dotter i Stockholm, vi har suttit i solen och käkat frukost på bryggan varje dag, spelat boule utomhus i medelhavsvärme precis som i Frankrike, käkat lunch på uteserveringar och grillat hemma på hennes och Dans veranda om kvällarna. 

Det enda smolket i glädjebägaren är väl att jag hostat lungorna ur mig och fortfarande inte är ok i kroppen, det har alltså inte blivit några pulshöjande aktiviteter under helgen. För min egen del vill säga, däremot följde vi "Tough Viking" tävlingen som gick  precis utanför dörren. Min dotters kusin Embla Santana och deras gemensamma kompis Sebbe Vocanac sprang tävlingen tillsammans och på våra cyklar följde vi deras framfart under stora delar av den 8 kilometer långa utmaningen.

Att vara sjuk och samtidigt läsa alla rapporter från Billingeracet, se lördagens etapp av girot på Eurosport och sedan följa "Tough Viking" tävlingen på plats gör ju inte träningsabstinensen lättare precis. Jag ska villigt erkänna att efter många och långa perioder av sjukdom det senaste året så sviktar motivationen ibland och jag undrar vad jag håller på med egentligen, men efter att följt ovan nämnda arrangemang från "åskådarplats" så att säga så tänds gnistan igen. Det är trots allt jäkligt kul att hålla på med det jag gör så förr eller senare är jag tillbaka igen, måste bara bli lite friskare först...

Det är något som är galet i kroppen och det verkar som att jag inte har något immunförsvar överhuvudtaget längre, nu är jag sedan igår däckad av hosta/förkylning/värk i kroppen igen för jag vet inte vilken gång i ordningen det senaste året. Jag vill ju inget hellre än att cykla och vara frisk men det verkar inte som att kroppen vill vara med längre...

Nu ska jag upp till Stockholm i helgen och hälsa på min dotter, dricka öl och lyssna på rock’n’roll. Vi får se när jag är tillbaka i sadeln igen...

Sommar, sommar och sol. 

Havet och vinden och doft av kaprifol...

Ja idag är det sommarkänslor som gäller, jag var uppe med tuppen och kom iväg hyfsat tidigt på racern. En nostalgisk runda nedåt Bollebygd, Hyssna och sedan vidare över "bergspasset" till Seglora för att avsluta upp mot viared och hem igen. 

När jag passerade Hyssna så fick jag riktiga sommarlovskänslor och flashbacks från min barndom,  där bodde min farmor när hon levde och jag har tillbringat många sommarlovsveckor där när jag var yngre. De första somrarna så hade dom bara utedass och inget rinnande vatten i huset, tänk att man är så gammal att man varit med om sådant. När jag var 12-13 år så cyklade jag de ca 3,5 milen dit på min första stora cykel, en guldfärgad Rex med tre växlar. Jag minns det som igår och ändå är det över 40 år sedan, jag är allmänt glömsk idag och nästan lite förvirrad ibland men att jag minns såpass mycket från somrarna i Hyssna måste väl betyda att det var fina upplevelser som satte sig ordentligt i minnet, fiske, hässja hö, alla djur på gården. Ja jag fick uppleva mycket dom där sommarlovsveckorna...

Dagens runda blev ca 80 kilometer och tempot behagligt då det behövdes lite återhämtning från gårdagens race, en possitiv grej är att luftvägarna inte är sämre idag vilket dom brukar bli dagen efter en tävling när jag har problem med pollen. Jag försökte hålla mig under pulszon fem igår vilket jag lyckades med och då blir det ju inte heller att man hyperventilerar så extremt, det var nog en bra taktik för uppenbarligen sparade jag lite på luftrören tack vare detta.

Imorrn är det mtb som gäller på BCA:s klubbträning, det lär bli svettigt så nu är det bäst att ladda på med ny energi, vi hörs...

Målsättningen för dagen var att få en bra genomkörare och försöka få tillbaka lite feeling för att köra XC igen, för att göra en lång historia kort så blev det en lyckad dag. Inget resultat att skryta med men jag tog mig imål, blev trött och hade rejält kul. Mission completed med andra ord.

Nu hoppas jag att jag vaknar imorgon utan förstörda luftvägar för på schemat står det racerdistans och det vill jag absolut inte missa nu när det utlovas nästan "thailandsvärme" här på hemmaplan... ☀️☀️☀️

Redo för start men inte redo för att prestera, jag är snuvig och fruktansvärt irriterad i luftvägarna p.g.a min pollenallergi men väljer ändå att starta. Jag ska verkligen försöka ta det lite lugnare i början så att jag får igång kroppen och kommer in i racet utan att dra igång ansträngningsastman som jag vet kommer om jag går på för hårt under de förutsättningar som råder. 

Det är alltid kul att kunna ge 100 % fysiskt men syftet med dagens tävling var ju faktiskt från början att få in känslan att köra XC igen mer än att prestera på topp, att få trängas ihop med andra på smala tekniska stigar och få in ett flow i åkningen. Detta blir inte lätt för jag har normalt svårt för att hålla igen på tävling men jag ska verkligen försöka för risken att jag får bryta är stor om jag går för hårt, börjar luftrören "strejka" så är det kört...

Sitter här utanför husbilen uppe på Lassalyckans friluftsområde i Ulricehamn och njuter av kvällssolen, det är ju här västgötacupen har sin andra deltävling för sässongen imorgon och jag har åkt hit för att testa hur kroppen reagerar när jag tar i lite. Jag har väl insett att det troligtvis är min pollenallergi som spökar och inte någon förkylning som jag först var rädd för. Jag har kollat min vilopuls under flera dagar nu och den ligger stadigt lågt men ändå känner jag mig helt matt i kroppen och är grymt irriterad i luftvägarna vilket är rätt så frustrerande när jag inget hellre vill än att få komma igång och köra lite race...

Jag åkte hit redan idag för att testa både banan och för att se hur kroppen svarar, varvet var riktigt kul så där fick jag en skön feeling för att tävla imorgon och även om jag känner mig allmänt trött och seg så gick det ganska bra ändå att ta i på cykeln. Nu testade jag visserligen inte i tävlingsfart men ändå och är jag inte sämre imorgonbitti så efteranmäler jag mig och kör, det kommer antagligen svida i luftvägarna men jag behöver få igång lite tävlingsfart i benen så det är väl bara att bita i och göra så gott jag kan...

Jag vaknade med lite "rassel" i halsen och en skum känsla i kroppen, ligger nu här och tar det lite lugnt framför tv:n och Eurosport. Det är ju äntligen dax för årets Giro d’ Italia och kanske kan dagens första etapp få mig lite piggare. Jag har självklart kollat vilopulsen och där verkar allt vara OK så efter girot och några "gurglingar" whiskey ska jag ut och rulla lite lätt en timme för att se hur det känns på cykeln, jag hoppas verkligen att det inte är någon förkylning på gång för jag vill verkligen tävla i Ulricehamn på söndag...

Igår var jag tillbaka på racern igen efter några dagars skogscykling i Danmark. Det var onsdagspulsen som lockade, en regelbunden pulshöjande träningskväll som går av stapeln varje onsdagskväll ute på viareds industriområde strax utanför stan. Efter en ordentlig uppvärmning körs fem varv på en 5,5 kilometers slinga, de tre första varven kördes som lagtempo/partempo med en kort vila mellan varje varv. De två avslutande varven kördes som ett kort TT med gemensam start och först i mål "vinner". Vi var väl ett 30 tal cyklister som dök upp så bra sparring och hög puls gjorde det hela till en riktigt bra träningskväll mitt i veckan, precis vad jag behöver...

Jag fick lite bra sparring häromdagen nere i Danmark då jag först blev ikappcyklad av en äldre cyklist som jag hängde på, det gick som tåget under några intensiva minuter men jag hängde med tills han plötsligt stannade på stigen och släppte förbi mig. Jag fortsatte i mitt eget tempo vilket nu blev betydligt lugnare då jag behövde hämta andan lite, strax därefter kommer två yngre cyklister och blåser förbi och även här hänger jag på så gott det går. Jag håller kontakten en knapp kilometer kanske tills vi kommer till "blå spårets" brantaste och längsta backe. De två ynglingarna ställer sig upp och spurtar uppför i samma fart som jag kanske i bästa fall kunnat åstadkomma utför på asfalt med min racer, och jag får släppa omgående...

En stund senare kör jag förbi dom då dom väntar in sina två äldre träningskompisar som ligger en bit bakom, inte så konstigt kanske att jag tyckte dom körde sinnesjukt snabbt då det visade sig vara den danska världsstjärnan Simon Andreassen som var i Tisvilde Hegn och tränade med några polare. Att han dessutom hade en av sina bättre dagar för året som han skrev på sitt instagram i söndags gör väl att jag inte behöver skämmas för att jag släppte i uppförsbacken...

Här nedan ett inlägg från Simon Andreassens Instagram från i söndags...

Thomas Bonne, Anders Bregnhoej, Kasper Overgaard och Simon Andreassen. Det är tydligen inte bara jag som gillar att cykla i Tisvilde Hegn...