Timmarna innan cyklisterna skulle passera igenom byn Bonneval-Sur-Arc så kunde man höra en knappnål falla, såpass påtagande var tystnaden trots flera hundra hitresta husbilar och tusentals med publik. Det låg en spänd förväntan i luften som jag aldrig känt av förut...

Sedan brakade det loss, när dom första bilarna i karavanen (karnevaltåget med bilar) som passerade ca en timme före själva tävlingen. Ja då började cirkusen på riktigt...

Detta cirkuståg av sponsorer som passerar består av ombyggda fordon man aldrig sett maken till tidigare och dom slänger ut reklamprodukter till höger och vänster under hela dagen  längs samma sträckning som cyklisterna kör, folk var som galna för att få med sig något "minne" från dagen och jag fick min beskärda del av kakan jag med. Nyckelringar, cykelkepsar, t-shirts, luftmadrasser, sportdryck, korvar, cykelflaskor, godis. Ja jag vet inte allt som slängdes ut bland publiken...

Vi stod kvar tills spektaklet passerat byn och sedan började vi vår vandring upp för berget till den plats med finfin översikt av dalen nedanför och de första kilometer cykling uppför, ett ställe som jag rekat ut några dagar tidigare. Väl på plats blev det en sen lunch a’la franskt vis med medhavd matsäck bestående av ost, bröd och vin...

Jag hade kikare med mig och kunde följa cyklisterna nästan 15 minuter innan dom passerade oss där vi stod, först kom utbrytargruppen på ca 15 man och ca två minuter efteråt passerade ca 10 cyklister bestående av alla favoriter. En liten stund senare ännu en mindre klunga där bla Peter Sagan med den gröna poäntröjan befann sig. Långt därefter kom den stora gruppetton som inte såg ut att ha direkt bråttom och direkt efter att dom passerat så skyndade vi oss ned från berget genande på vandringsleder brant utför för att hinna ner till byn och se upplösningen på storbilds TV:n, vi fick otroligt nog ett bord på den lokala serveringen och jag fick beställt in en "blanche", franskt öl med citron i alltså och jag hann inte ta många klunkar innan man förstod att någonting var på tok med tävlingen...

Kommentatorerna pratade ju franska så jag förstod ju inte vad som var fel men att någonting inte riktigt stämde det förstod man ju på cyklisternas gestikulerande och diskuterande i tv rutan. Snart kom ju också bilder från ovädrets framfart och vägen som förstörts och då fattade man ju att tävlingen var avbruten, lite senare så läste jag att totalställningen skulle beräknas på passering och tid över col du L’Iseran där vi stod. Snöpligt javisst men efter att ha sett nyhetsbilder/filmer från vägen upp mot målet vid skidorten Tignes så inser man ju att det hade aldrig gått att cykla upp där på ett säkert sätt...

Vi märkte aldrig själva av ovädret på vår sida av berget så vi hade tur som ändå fick vara med om detta nu när vi ändå var på plats och hade väntat i tre dagar bara för att få ta del av folkfesten...

Ja så heter byn vi för tillfället gästar, den ligger vid foten av klättringen col du L’Iseran och är framröstad som Frankrikes vackraste by. Vartenda hus i byn är gjort i natursten och alla taken är av skiffer, det känns nästan som att vandra omkring i en sagovärld...

Vi väntar på att touren skall passera här på fredag och då kommer vi cykla upp med matsäck och sätta oss någonstans halvvägs upp för att få en fin överblick när cyklisterna passerar. Nu dagarna före så cyklar vi själva och upptäcker omgivningarna runtomkring, igår knäckte jag col d L’Iseran med sina 2770hm för andra gången och idag har vi kört en grusväg så långt in i en dalgång som den gick, vi (vägen) slutade på 2200 hm i ett fantastiskt landskap där vi tog en paus och fyllde våra flaskor i en bäck innan vi vände hemåt igen...

Vi står med husbilen längs med huvudvägen som passerar byn och det fyller snabbt på med husbilar, varenda gräsplätt i området används som parkering och det blir nog en cirkus utan dess like på fredag, ett stort serveringsområde med storbilds-tv håller på att byggas upp så att man kan se upplösningen på tv efter att dom passerat byn. Vi ska ju som sagt cykla upp en bit på berget så vi får väl se om vi hinner ner igen för att se målgången på tv...

Så hoppar vi fram till dagens grusvägsäventyr, här några bilder på hur det kan se ut när man ger sig in på " the roads less traveled"...

Efter mitt grusvägsäventyr förra helgen så åkte vi ut till kusten några dagar för sol å bad, å cykling förståss. Kustvägen mellan Tossa del Mar och Sant Feliu de Guixois är helt grym att cykla och en av dagarna körde jag bara fram och tillbaka mellan de små turistorterna och körde naturliga intervaller i varje uppförsbacke, det blev några stycken vill jag lova...

Igår började vi dock så smått att dra oss norrut och har nu landat i Sant Jean du Marianne, här är det nära (cykelavstånd) till ett dussin av de mest kända klättringarna i tourens historia. Dom där intervallerna jag skrev om satt nog kvar i benen trots vilodagen igår för det var inga pigga ben när jag cyklade upp för col du telegraph och col du Galibier idag. Men vad gör väl det när solen skiner och det är över 25 grader på 2650 meters höjd, det blev helt enkelt en magisk dag trots riktigt trötta ben...

Nu stannar vi i området tills på lördag, då börjar vi köra hemåt på riktigt men först ska vi agera publik då Tour de France passerar på fredag, vi tar nog husbilen och kör upp en bit i klättringen col du Iseran för att få en bra översyn när cyklisterna kommer. Det blir första gången jag ser det hela live så det ska bli kul...

Ja, med några dagars eftertanke så har jag fortfarande inte riktigt klart för mig vad jag ska skriva om ang helgens grusvägsäventyr, att det var en helt fantastisk upplevelse står väl helt klart efter att ha sett nedanstående foton från helgen men hur beskriver man det hela i ord som är rättvisa. Ja det kanske inte går helt enkelt...

Hursomhelst, vi var ett gäng på 15 pers som gav oss iväg från Girona i lördags eftermiddag för att avverka ett par dagars grusvägscykling i bergen. Ledare och arrangör var ju Christian Meijer från The Servicecourse, Christian är en nyligen "pensionerad" protour cyklist som bla kört alla de tre stora etapploppen (touren, girot & vueltan) Han startade också i Dirty Kanza gravelrace tidigare i somras där han gick loss solo från start och körde ensam i över 100 miles (av 200) innan ett flertal punkteringar gjorde att han sjönk neråt i resultatlistan.

På tal om Dirty Kanza så var även en av världens starkaste kvinnliga gruscyklister med i helgen, Olivia Dill fd landsvägsproffs som även hon punkterade bort sig borta i Kansas i sololedning med 40 miles kvar till mål för att senare sluta 5:a trots ett flertal punkteringar.

Sedan var det "artisten" Mattia Pagnotti, rambyggaren för de klassiska handbyggda stålramarna Legor Cicli, ett riktigt skön lirare måste jag säga. Ja vilka var vi mer då, jo en Irländsk elitcyklist här på semester, en holländsk elitcyklist som bor i Girona. Sedan hade vi ju Hugo från endless cc (cykelkläder), han som bara kör gravel två ggr om året när det är gravelbonanza och varje gång svär att aldrig mer grusväg. Likförbannat sitter jag här nu igen sade han med ett stort leende på läpparna när vi sent på kvällen satt vid middagsbordet.

Det var även en norrman med som också han var nere i Girona för att cykla, med oss var också en Irländare, Dave Smith fd olympic coach som bl.a också varit coach för Bradley Wiggins!!. Sedan var vi ju några till med i jämförelse inte alls lika intressanta bakgrunder...

Men, ni kan ju tänka er detta sköna gäng gemensamt vid middagsbordet sent på kvällen efter en lång dag på branta grusvägar upp i bergen, med god mat, riktigt gott om vin och absolut ingen telefon eller internet täckning "whatsoever"...

Ja, vad som avhandlades där vid middagsbordet blir ju svårt att sammanfatta och lika bra är det kanske, men mycket fick man höra om både det ena och det andra och nya vänskapsband/kontakter knöts som aldrig förr ...

Ett speciellt tack till cyklisten/fotografen Tristan Cardew som lät cykeln stå under helgen för att istället köra efter oss med motorcykel och föreviga det hela på bild, håll till godo med en skön bildkavalkad från helgens äventyr...

Återigen är vi tillbaka i Girona efter att ha spenderat några dagar i den lilla charmiga byn Banyoles några mil inåt land härifrån och nu är det nya spännande äventyr på gång, närmare bestämt "the Servicecourse gravel bonanza" summer edition...

Ett tvådagars grusvägsäventyr på totalt strax över 160 km och 3000+ hm med start här i Girona imorgon. Vi cyklar sedan två tuffa dagsetapper på grusvägar upp i bergen med en övernattning under bar himmel med tillhörande grill & bärs imorgon kväll, sedan tillbaka en annan väg på söndag för att slutligen landa här i Girona igen framåt eftermiddagen...

Prognosen för morgondagen lovar 35 grader och strålande sol så jag hoppas ölen är kalla när vi anländer lägret framåt 19 tiden imorgonkväll, vi kommer tillbringa många timmar utan mobil täckning och internet men jag hoppas kunna återkomma efter helgen med både fina bilder och en liten rapport om äventyret...

Jag känner mig nästan som en liten vinimportör efter dagens besök hos vinproducenten Bell Cros, det är hos en svensk bekant till oss som har en vingård här nere i Montsant området ca 10 mil söder om Barcelona som vi tillbringat eftermiddagen. Peter som han heter kunde inte närvara själv då han befinner sig i Grekland på semester men medarbetaren Xavi Penas visade oss runt, först på vinfälten och sedan i produktionsanläggningen. Det var väldigt intressant att få ta del av hur de olika delarna av processen går till och hur små detaljer i det hela påverkar hur slutresultatet blir. 

Med tanke på hur välpackad husbilen nu är med ett av det bästa vinet Montsant regionen har att erbjuda så känner jag mig nästan som en liten vinimportör faktiskt, men jag lovar att det bara är för egen njutnings skull...

Nu lämnar vi detta underbara område i Pyrenéerna på franska sidan gränsen för att ta oss söderöver in i Spanien igen, närmare bestämt ner till det berömda vindistriktet Montsant för att fylla bilen med en årsförbrukning av denna livets ädla dryck...

Jag måste säga att området vi varit i den senaste veckan är ett av de vackraste jag rest runt i, mäktig natur med riktigt höga berg och breda dalgångar som ligger på 1500 + hm. Vattendrag fulla med öring och ett myller av småvägar att cykla runt på, jag gillar ju vildmark och här har verkligen varit känslan av vildmark. Jag förstår nu varför de franska emigranterna till det stora landet i väster hamnade i Kanada, där kände dom sig hemma antar jag, åtminstånde dom som härstammade från Pyrenéerna...

Vi har nu förflyttat oss några mil in på franskt territorium men är fortfarande i Pyrenéerna alltså, vi försöker hitta "lite" slätare terräng eller lite mer lagom bergigt kanske är mer rätt uttryckt. Det är svårt för Madde att få ihop sina mil när det bara går upp och ner hela tiden, men samtidigt är vi ju som sagt i Pyrenéerna så vad trodde vi liksom. Jag får väl helt enkelt släppa av henne i Danmark på hemvägen så får hon cykla ihop de mil som eventuellt fattas upp till de 100 som är målet för denna semester...

Det är hur som helst helt fantastiska vyer häromkring och vädret är på topp, strålande sol och 35 grader varm om dagarna trots att vi som nu bor på 1600 möh...

Idag cyklade jag själv och fick mig en fin överraskning när jag redan efter en kilometer hamnade i en klunga triathleter som körde en halv ironman tävling. Dom skulle cykla 90 km med 2500 hm och hade väl kört ca 20 km när våra vägar gick samman. Perfekt tänkte jag, nu behöver jag inte ständigt kolla kartan för att hitta runt på min tänkta runda. Jag hänger helt enkelt på i bakgrunden och får en fin guidad tur på småvägarna i bergen. Jag lyckades t.o.m snylta in på vätske/mat kontrollerna vilket var rätt skönt i värmen...

Tävlingen i sig gick under namnet Altriman på grund av höjdskillnaderna, 90 km och 2500 hm idag och imorgon avgörs ironman distansen med troligtvis dubbla höjdmeter. Sedan en mara på det, i 35 graders värme !!! Riktigt tuffa atleter utan tvekan och jag avundas dom inte...

För vår del (min & Maddes) blir det gemensam cykling för att beta av ytterligare ett antal mil från Maddes slutmål...

En kort bildsammanfattning av den första dagen i bergen...

Dagens morgonrunda på 70 kilometer tog mig tre timmar att avverka, då gick det inte fort mellan backintervallerna som ni förstår. Totalt körde jag hårt i nio backar varav de tre längsta i wattzon fyra, de resterande lite kortare backarna kördes i zon fem till sju. En blandad kompott alltså av hårt arbete varvat med återhämtning...

Jag startade passet utan frukost och först efter två timmar klämde jag i mig en energibar, det känns bra att vara tillbaka i rutinen att träna tidigt på morgonen innan frukost. Jag känner mig lätt i kroppen och stark i benen precis på samma sätt som i Thailand, det är så här man ska ha det jämt...

Jag har förstått att kylan är tillbaka i Sverige och jag inser här på plats att alternativet att bo i Sverige ens om somrarna inte är aktuellt i framtiden. Det är dax att börja planera för ett annat sorts liv...

Nu är vi framme vid kusten och lever "badliv" ett par dagar, vi hamnade i en liten kustby som jag aldrig hört talas om tidigare och fick en parkering på en privat tomt med dusch & toa samt en liten uteplats för 10 euro dygnet och detta endast 200 meter från stranden...

Idag är det vilodag men imorgon är det dax igen för lite cykling, den lilla vägen längs kusten är grymt spektakulär och det går i stort sett bara upp å ner. Perfekt att köra naturliga intervaller på, sträckan jag ska köra blir inte många mil men det ska bli intressant att se hur många backintervallerna blir. Jag håller mig nog lite lägre (mitt i)  tröskelzon för att orka desto flera intervaller, ja vi får se imorgon hur det går...