Det blev inte tre bergspass i förmiddags, dåligt väder och kyla redan uppe på första passet gjorde att det fick räcka med en klättring. Det var dock tufft nog med två timmars gnetande upp till 2400 möh med 50-60 kadens, jag hade nog behövt en annan utväxling på racern för att kunna hålla lite mer spinn på benen. Eller så är jag helt enkelt för dålig, men oavsett så hade ju en lättare utväxling hjälp till lite...

Nu är vi iallafall i Corvara nedanför Sella massivet i Italien och efter en dag med hällregn så säger dom att solen och värmen är tillbaka imorgon, det låter bra...

Dagen började bra...

Hyfsat väder första timmen...

Sedan blev det sämre...

Uppe i molnen...

Kallt och rått...

Äntligen uppe...

Jag hann precis in i bilen innan himlen öppnade sig och regnet kom...

Kallt...

Imorgon drar vi vidare på nästa etapp av vår roadtrip bland europas högsta berg, Madde kör bilen upp över de två bergspassen vid Grobglockner som är Österikes högsta berg med sina 3798 möh. Jag cyklar efter på racern och vädret får avgöra om jag cyklar alla bergspass innan jag hoppar in i bilen, gör jag det så väntar en bit över 3000 höjdmeters klättring. Vi planerar att ta en övernattning där uppe på ett av de högsta passen innan vi kör vidare ner mot Corvara i Italien på fredag. Ser fram mot morgondagen med lite skräckblandad förtjusning, det kommer bli tufft men också en grymt fin klättring...

I förmiddags cyklade vi 40 km ut till en sjö längst in i en dalgång där vi tog en fika innan vi vände hemåt igen, väl hemma skarvade jag på med ytterligare 20 km och en 1000 höjdmeters klättring...

Två glada cyklister...

Lite påfyllning av vatten innan den avslutande klättringen...

På väg upp...

På väg ner...

Här softar vi i kvällningen, jag i min nyinköpta kepa för att passa in bland alla coola downhillsnubbar som bor i sina skåpbilar här på parkeringen...

Tummen upp för Leogang får vi nog säga efter att bara varit här två dagar, det fullkomligt kryllar av vägar att cykla på uppe i bergen och gästvänligheten i byn, den går inte av för hackor precis. Jag har ju nämt att vi står på parkeringen vid kabinbanan, mitt i smeten så att säga och här står både husbilar och kompisgäng som tältar. Det finns toaletter, duschar, el och t.o.m fritt wi-fi och det som verkligen överraskar är att det kostar inte en spänn att stå här. Helt otroligt...

Igår blev det två rundor upp på berget, först ett då jag cyklade ett par timmar själv och på eftermiddagen ett där jag och Madde tog kabinbanan upp och sedan cyklade ytterligare ett par timmar runt berget och ner tillbaka till campen igen...

Eftermiddagspasset...

Uppe på 2000 möh...

Kan man stå bättre, med alla faciliteter man kan önska sig och helt gratis dessutom...

Zell am see släng dig i väggen, för mycket folk, för mycket trafik, för mycket av allting faktiskt. Nä jag är glad att vi passerade Leogang på vägen dit, Leogang med sin bikepark i absoluta världsklass, sina mängder av mtb leder och sin charm som liten och pittoresk alpby, helt i min smak...

Att byns ställplats ligger i direkt anslutning till den stora liften och de fåtal restauranger och caféer som finns gör ju inte saken sämre. Här står vi nu och försöker hålla samma coola attityd som alla våra grannar på parkeringen med betydligt längre fjädringsväg på sina hojjar än vad vi har. 

Att flyga ner för bikeparken i full fart det låter jag nog bli, om nu inte barnbacken är öppen kanske... men helt säkert är att några av de fina mtb leder med extra många höjdmeter ska utforskas de kommande dagarna, det kan jag lova. Vädret är grått för tillfället men sol och över 25 grader varmt är utlovat till imorgon och på onsdag så det blir bra det här, riktigt bra...

Det dök upp en konstig varning på gps:n på vägen hit ??

50 meter till liften och till spårcentralen där alla mtb leder utgår från 👍👍👍

Förberedelser inför morgondagen...

Efter en nogrann analys av alla väderrapporter och med kartan till hands har vi bestämt oss för att nästa anhalt blir zell am see nere i Österrike. Jag föredrar helst lite mindre och mer okända ställen men det är ostadigt väder nästan överallt i alperna för tillfället och zell am see är den enda orten längs vår grovt planerade rutt som lovar sol och över 25 grader de kommande dagarna. 

Så får det bli alltså men det blir säkert riktigt bra där också, det är jag övertygad om. Där lär finnas långa backar att cykla i och dessutom en bra bikepark har jag hört, en sjö att svalka sig i om det blir för varmt och en massa andra faciliteter som gör det till en populär och omtyckt turistort...

Planering för de närmaste dagarna...

Sista morgonen på detta underbara ställe...

Det är ju sagt att jag ska ta det lite lungt och bara cykla när jag känner för det under en tid framigenom, allt för att samla både mental och fysisk kraft till att försöka få ett hyfsat avslut på säsongen efter alla problem inledningsvis. Idag kände jag verkligen för att träna för det är ju inte så att jag är trött på cyklingen direkt och här nere är det lätt att få upp inspirationen på topp i och med alla nya miljöer. Nu har jag cyklat två dagar i rad med först ett lugnare landsvägspass igår på ett par timmar, under den första timmen igår kändes det lite irriterat i luftrören men sedan släppte den känslan. Idag cyklade jag längs kanalen vi bor vid en och en halv timme söderut med fem stycken inlagda 30 sekunders maxspurter, jag lyckades komma upp en bra bit över tröskelpuls på samtliga spurter vilket är riktigt bra för mig med tanke på den korta intervalltiden. Inga problem med luftrören heller vilket var mycket glädjande...

Vändpunkten hemåt igen blev vid den gamla byn Berching med anor från 1300 talet, men först efter en riktigt fin godfika på torget mitt inne i centrum. Cyklingen tillbaka gick i lungt distanstempo och nu sitter jag här och är riktigt nöjd med mig själv. Imorgon drar vi vidare söderut men exakt vart det bestämmer vi ikväll när vi kollat in de senaste väderrapporterna...

Berching, en riktigt mysig medeltidsby omgiven av en mur med portar in från alla fyra väderstreck...

Godfika inne på torget...

På vägen hemåt igen...

Landsorten strax söder om Nürnberg överraskar med helt underbara småvägar att köra racer på, strålande väder och en fantastiskt fin "camp" vid Donau kanals strand. Imorse blev det två timmar racer i ett lungt tempo med min garmin gps i kartläget för att hitta runt på dom ofantligt många småvägar som finns, det va gött att få röra på sig igen efter några lata dagar...

Här är så nice att vi stannar imorgon också innan vi drar vidare söderut mot högre höjder, imorgon ska jag cykla tre timmar mtb distans längs kanalen på de små fina grusvägar som följer floden likadant som längs Göta kanal därhemma. Madde ska med så vi tar det lungt och sansat men jag kommer att slänga in ett antal 30 sekunders maxspurter under turen, det ska ju vara bra för distansformen sägs det...

Där nere står vi bra över helgen...

Det blev en fin runda imorse...

Det arrangeras en stor triathlon festival i området med tävlingar både idag och imorgon och självklart tog vi vara på tillfället och kollade in stämningen lite i eftermiddags...

125 mil söderut och nu börjar lugnet lägga sig i kroppen, vi har stannat vid en kanal strax söder om Nürnberg för att softa ett par dagar. Ikväll blir det lite midsommarfirande med sill och färskpotatis samt allt som hör till, imorgon förmiddag har jag tänkt mig en runda med racern i de natursköna omgivningarna följt av en lugn eftermiddag liggandes i solen. Det är för närvarande 35 grader varm och värmen ska hålla i sig imorgon också. Vi har det med andra ord förbaskat bra, glad midsommar på er alla...

Det började med värsta ovädret...

Men redan nästa morgon sken solen...

Temperaturen steg allteftersom...

Här snackar vi lyxpråm...

Glad midsommar alla vänner...

Äntligen SEMESTER !!! och i skrivande stund på väg på en fyra veckors roadtrip med husbilen. 18 grader när vi gav oss iväg hemifrån för nån timma sedan och nu visar mätaren redan på 23 grader, det går åt rätt håll alltså. The great summer adventure, here we come

 😎🍻🍝🧀🚴...

Bara det nödvändigaste i packningen...

Semestern närmar sig med stormsteg och för en tid framigenom så kommer jag bara ta dagen som den kommer, jag är fortfarande helt kass i luftrören sedan tävlingen i helgen och kroppen är helt slut med värk och tryck över bröstet när jag andas. Det är väl bara att inse att denna sommarsäsong är över för min del, men det är inte så att jag lägger av för gott utan jag kommer med stor sannolikhet köra fler race senare i sommar men som jag skrev tidigare. Jag får ta varje dag som den kommer och anpassa cyklingen/träningen utifrån det.

Att backa tillbaka i ambition och målsättningar och bara cykla för att det är jäkligt kul kanske kan få mig att komma på banan igen lagom till nästa säsong nere i Thailand i vinter, där luften är varm och fuktig och där jag aldrig haft några problem med luftrören så som här i Sverige...

Det kanske till och med är dax att växla ner ordentligt, sälja av så mycket som möjligt och hyra ut huset här hemma. Stanna i thairiket minst ett halvår varje år och bo i husbilen under sommarmånaderna, om man nu redan känner sig så "gammal & skruttig" som jag gör nu vem fan vet hur länge man lever och har hälsan i behåll. Ja tankar och frågeställningar flyger i huvet men nåt självklart facit finns inte till hands, jag får väl ta mig en allvarlig funderare under semestern...

Nu vänder jag ryggen åt alla ambitioner och målsättningar jag haft inför säsongen och tar mig lite semester.

På återseende...

Jag skrev igår att jag skulle bli nöjd med att ta dagens tävling som ett bra träningspass då jag visste att det skulle bli svårt att prestera nåt vettigt efter en strulig försäsong, men med facit i hand så är jag förbannat besviken och uppgiven...

Jag tyckte inte att det gick speciellt fort från start och hade inga problem att gå med i början men ute på andra varvet var det som om jag blev sparkad av en häst i bröstkorgen, en krampaktig smärta i lungorna och en känsla av att återigen andas taggtråd, det började smaka järn i munnen och kroppen bara slutade fungera. Jag trodde mina luftrörsproblem var på väg att försvinna då jag inte känt av något de senaste veckorna, visserligen har jag inte kört nåt stenhårt race men det har ändå känts som att det gått åt rätt håll.

Det blev ett DNF idag och det tog en lång stund innan krampkänslan/smärtan försvann från lungorna, nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra längre. Något är helt klart fel i kroppen, fruktansvärt fel och det är oerhört frustrerande och mentalt nedbrytande att hålla på så här med en kropp som vägrar fungera som den ska...

Jag kommer ALDRIG sluta cykla, i det stora hela får det mig att må bra och vara en gladare och bättre människa. Men... någon förändring måste göras och det är jävligt svåra beslut att fatta när man inte vet vilken väg man ska gå...

Ja det är ju hemmatävling i helgen och inte bara det utan dubbelhelg dessutom men för min del räcker det med morgondagens tävling. Jag har varken mental eller fysisk energi för mer än en dags tävlande för tillfället, det funkar ju bra att träna men för att prestera på topp och utvecklas så krävs att allt runtomkring harmoniserar och så är det inte sedan ett tag tillbaka. Det är för mycket annat som stjäl energi och jag är ganska tömd för tillfället...

Men... jag ser fram emot morgondagens race ändå, det kommer bli grymt jobbigt, jag kommer bli grymt trött och troligtvis hamna grymt långt bak i resultatlistan, men en sak är ändå säker... Det kommer bli ett grymt bra träningspass för mig och jag kommer vara grymt nöjd efteråt så med andra ord, grymt värre alltså...

Nu har jag inte cyklat ute på två dagar på grund av olika orsaker men idag var det äntligen dags för en runda. Det blev två timmar på racern med en handfull 30 sekunders maxspurter inlagda och nu efteråt är själen äntligen lugn och harmonisk igen...

Nåt race imorgon blir det nog inte men på söndag räknar jag med att starta borta på kransmossen, det får räcka med en tävlingsdag i helgen och söndagens sträckning tycker jag bäst om så så får det bli...

På väg ut i min nya skrikigt färgstarka outfit...

Fredags selfie...

Det blir en kort notis idag också här på bloggen, det händer inte så mycket inspirerande att skriva om för tillfället. Det är lite som att hålla liv i en glöd, man får blåsa lite försiktigt för att hålla den igång tills man lägger på nåt brännbart igen, då kan det ta fart och flamma upp ordentligt.

Idag är det återhämtning som gäller och jag började dagen med 70 minuter yoga, det är fantastiskt vad man känner sig mjuk efteråt och jag är glad att jag tagit upp det igen. Jag hoppas semestern som snart börjar bjuder på lite mer inspirerande bilder och spännande läsning men fram tills dess får det bli såhär, lite försiktigt blåsande på glöden så att den inte slocknar helt...

En mycket bra app med många övningar/pass för olika ändamål, kostar visserligen 75 spänn på AppStore men det är den värd...

Jag fick en liten kort rapport från min vän Toy nere i Thailand, han och hans son Jing håller ställningarna när jag är borta och har varit i Trang i helgen och kört race. Toy placerade sig som 42:a i H-50 klassen och grabben (Jing) körde in på en fin 7:e plats i sin klass. Som synes på bilderna så tillhör dom den internationella delen av team 8848altitude...

Far & son...

En stolt grabb...

Igår var jag iväg och körde mountainbike några varv på BCA:s tävlingsvarv och idag tog jag racern på en lite längre tur med inslag av två tempointervaller, den första intervallen var ca 30 minuter lång och den andra strax över 10 minuter. Maxade inte fullt ut utan låg strax över 80% på båda och totalt landade rundan på 2,30 i tid.

Lite mör i benen nu och strax iväg till sportson för lite jobb...

Dagens pulskurva...

Aldrig hade jag väl trott på en sådan uppslutning på dagens distansrunda, några intresseanmälningar fick jag ju i förväg på min inbjudan till en gemensam långtur med mig som guide men långt fler än förväntat dök upp och vilken dag vi fick säger jag bara.

Bra väder, trevligt sällskap, fika i ryggsäckarna och en kul runda på 60 kilometer i varierad terräng gjorde det hela till en riktigt minnesvärd dag, vad mer finns att tillägga ???...

Ja ingenting egentligen, här nedan lite bilder tagna av Jörgen Thorin...

Vid dagens inplanerade fikapaus...

Ännu en gång, stort tack för sällskapet allihopa...

Äntligen helg igen och en tävlingsfri sådan också, jag avstår Lida loop i år men självklart blir det cykling på hemmaplan. Vi blir ett gäng som ska kompiscykla en långtur i terrängen imorgon, det ser jag framemot väldigt mycket. Det är tyvärr allt för sällan man träffas och hojjar bara för att ha kul men den sociala biten är minst lika viktigt som att träna effektivt, det ska va skoj på hoj annars kan det kvitta...

På tal in skoj, vi fick in en "fin" cykel på sportson igår som behövde ett nytt bakdäck och det var nog på tiden då kunden hade förlängt livslängden till det yttersta genom att tejpa silvertejp runt hela däcket...

Ja jag säger då det...

Här tänkte jag mig ett litet snabbt fikastopp...

Det är många i min nära omgivning som har åkt på en ordentlig förkylning med tillhörande feber och i vanlig ordning gurglar jag whiskey och håller tummarna för att jag ska klara mig från eländet...

Annars rullar det på, har varit iväg och kört några varv på BCA:s tävlingsvarv, det är ju hemmabana och jag har väl snurrat runt där tusentals varv under åren men nu var det ett tag sedan och det skadar väl inte att friska upp minnet lite. Jag har inte bestämt mig för om det blir race bägge dagarna ännu men helt säkert kör jag söndagen iallafall. Då går varvet den gamla klassiska sträckningen och det är den jag gillar allra bäst, får väl se till att hålla mig frisk nu bara...

Det blev en italiensk fika innan träningen idag...

På väg hem från tävlingsvarvet...

Ni har väl sett att 8848altitude presenterat en lista över de 50 hetaste cykelbloggarna, där finns något att läsa för alla smaker. Nu är det är bara att ta semester, luta sig tillbaka och njuta av alla berättelser men glöm bara inte bort att hojja lite själva också...

Här nedan är länken till alla bloggar, gå in och kika vettja...

Ingen träning idag men cyklat en sväng det har jag gjort ändå, jag och Madde packade hojarna och drog till skogs för att testa lite ny utrustning vi ska använda under semestern senare i sommar. Vi ska ju vara nere i Alperna/Pyrenéerna under en månads tid och har planerat in en del bikepacking uppe i bergen på hög höjd, kanske ett bra sätt att komma i form inför höstens tävlingar...

Hur som helst, idag var det lite produkt testning på schemat och tur var väl det för det visade sig att styrväskorna vi har tänkt använda inte riktigt höll måttet. Eller jo, väskorna var väl helt ok men upphängningen i styret var det lite si och så med. Framförallt min väska hängde farligt nära framhjulet och vid ett par tillfällen när dämparen sjönk ihop så skrapade däcket mot undersidan av väskan, inte bra men inget som inte lite hemmagjord produktutveckling avhjälper. Jag tar helt enkelt en tjock plastskiva och tillverkar en typ bredare och lite smalare styrnummerlapp och fäster med buntband, den blir så bred att den fungerar som en liten stödjande vägg mellan bromshandtagen och styrväskan som då hänger framför skivan lyfts fram/upp lite och hänger i en mycket bättre vinkel utan risk att framdäcket tar i på undersidan.

En timme på cykeln rätt ut i skogen och en timme hem igen samt lite bad och lunch däremellan, en bra och aktiv vilodag med andra ord...

Nu drar vi till skogs...

Snart framme...

En liten bit till bara...

Såja, då vart vi framme...

En stunds vila med sol & bad & lite mat...

Ett riktigt nice place...

Även om vi inte skulle övernatta så tog jag med tältet för att se så att det var "fitforfight" inför tuffare utmaningar senare i sommar...

Nåja, lite nytta fick jag av det då jag tog en liten lur efter lunchen...

Så kom då äntligen den rätta dagen, dagen då cykelrallarn skulle avgöras och idag var det inte bara jag på plats. Det blev deltagarrekord med över 700 startande denna underbart fina söndag, för varmt tyckte många men jag bara log för mig själv, äntligen...

De 25 främsta från förra året stod i första startfållan och därefter placerades man i olika fållor i den ordning man anmält sig, jag stod således långt bak i tävlingsklassen och hade en tuff uppgift framför mig om jag skulle hinna avancera framåt i fältet innan det började spricka av i olika grupper. Nu är jag inte i min bästa form och det kostade på varje gång jag försökte köra om någon och i den första långa backen orkade jag inte täppa till de luckor som blev. Jag hamnade i en  mindre men bra grupp där vi hjälptes åt hela vägen in till mål, några föll ifrån men vi körde hela tiden ikapp och förbi cyklister och överlag är jag väldigt nöjd med känslan jag hade. Det dammade rejält ute på den torra banan och idag känns i luftvägarna att jag andades mer än frisk luft igår...

Gick imål som 45:a i den öppna tävlingsklassen och är väldigt nöjd med det, det är inte mycket som fattas för att jag ska gå med en lite snabbare grupp och med det kommer de lite bättre placeringarna också. Det är bara att jobba vidare...

Sedan är jag ju 53 år också och även om det är svårt att låta bli så ska jag ju inte jämföra mig med juniorer och elitåkare när vi kör öppen tävlingsklass, det var nog inte många 50 åringar före mig igår och det är det som är huvudsaken...

Gött häng i gröngräset efter racet...

Ja jag är nog inte så lite förvirrad för tillfället, det har varit lite mycket i huvet sista tiden med både det ena och det andra men nu slår det nog alla rekord. 

Som rubriken säger så missade jag starten i dag men inte som man kan tro kanske utan jag var på plats ett helt dygn innan!!! tävlingen startar...

Vet inte riktigt vad jag ska tro om mig själv men helt sunt är det nog inte uppe i hjärnkontoret just nu, det är nog bra att det är semester om tre veckor. Tur också att Rallarloppet går bara en timmes biltur hemifrån för nu kunde vi ju ändå åka hem igen och göra lite nytta i trädgården, ett nytt försök görs imorgon men då åker jag själv utan backup från Madde vilket innebär att jag får ställa bilen vid starten i Bottnaryd och cykla tillbaka dit efter målgången vid Hallbystugan. Men va fasiken, det ska ju bli sol & varmt och jag gillar ju att cykla så en liten extra sväng efter tävlingen är väl inte hela världen...

Vi åkte upp igårkväll och fick iallafall en fin eftermiddag/kväll att njuta av...

Jag & Nero slappar...

Ibland undrar jag om allting står rätt till där uppe...

Häromdagen körde jag igenom ett yogapass för hela kroppen för första gången på väldigt länge och jag vet inte om det är därför,  men jäklar vad jag känner mig mörbultat överallt idag. Nu har jag precis vart ute och rullat en runda på 90 minuter med racern och benen kändes stumma som trädstockar i en redan alltför seg gubbakropp, det bådar ju gott inför morgondagen...

Det ser iallafall ut som att det blir race i över 20 graders värme för första gången i sommar, iallafall för mig och det är välkommet. Värme gillar jag ju så oavsett hur det går imorgon får jag något positivt att glädjas över och det är ju  bra...

En fintur i solen såhär dagen före race...

Sommaren kom tillbaka till slut och nu river det inte som taggtråd längre i luftvägarna, slemmig blir jag dock fortfarande men jag kämpar på med den nya medicinen och har inte hårdkört kroppen sedan tävlingen i Hjo där det ju inte gick något vidare...

Till helgen kommer nästa försök då jag ska köra Rallarloppet, tyvärr känns benen sega och tunga och förväntningarna är lågt ställda. Att ta mig imål utan att skämmas allt för mycket över min prestation är målsättningen,  vi får väl se på lördag hur det går med det...

Blå himmel och varma vindar varje dag nu, underbart...